lördag 30 juni 2012

Två flugor i en smäll

Idag fick vi sova ut, älsklingen går ju upp toktidigt på vardagarna så idag slog vi inte upp ögonen förrän vid halv 9.
En långfrukost och ombyte för att slänga oss på cyklarna och ta oss ut till Lidingö. 
Vädret såg ju inte jättelovande ut så vi laddade upp med regnkläder och extra ombyte i ryggsäcken.


När vi kom ut till ön var vi närapå sjöblöta. Inte en rackarns liten regndroppe i syne. Däremot en galen mopedist på Lidingöbron som kunde ha slutat i frontkollision om Rikard inte haft så bra reaktionsförmåga! f***ing j***a trafiki*****r, ibland blir man ju bara mer än trött.


Molntäcket sprack upp och snart var det klarblå himmel och lysande sol.


Hursomhelst. Hej Grönsta Gärde. Åh it brings back memories.
När jag var liten så sprang min mamma Lidingöloppets 15km, 8 ggr har hon sprungit!!!! (För övrigt 10 st Stockholm marathon också, *host host*) Järnmorsan!


Kommer ihåg att det allt som oftast var regnigt och lerigt och vi stod i stövlar och regnställ uppe i skogen och väntade på mamma. När hon kom kutandes skrek vi högst av alla, pappa stämde i med sin djupa stämma så att till och med termiterna i träden måste ha funderat vad som pågick.
Det som var så bra med Lidingöloppet var att man (mamma) alltid fick massa gott efter mål. Som jag och mina systrar sen fick mumsa i oss. 
Eller ja, gott och gott, bananer, kardemummafrallor, blåbärssoppa och sportdryck :) men det var gott för oss.


Sen dagen efter var det ju dags för Lilla Lidingöloppet, där mamma och pappa alltid var med som hejaklack och coach. 
Efter vi hade sprungit när vi var på väg ner till bilen igen (oftast parkerad vid Lidingövallen med omnejd) så fick man popcorn, och bad man extra snällt, godisremmar :)


Ja det var tider det. Därför var det lite annorlunda att se ett Grönsta Gärde som var grönskande och vildvuxet, utan det minsta lera och inte en människa i synhåll.


Vi drog oss iväg på milspåret = sista 10 km på Lidingöloppet som börjas med backen upp från gärdet. När själva loppet går så är näst sista vätskekontrollen precis innan backen också. *Onödigt vetande*


Det var otroligt skönt att komma ut i skogen, vi var helt själva sånär som på några hundägare och en cyklist.
Jag sprang med ryggsäcken med alla våra extrakläder och var inte nådigt svettig när vi var klara.


Rikard var inte ett dugg imponerad av Aborrbacken och verkade flyga uppför den. 
Den 29e september kommer gå som en dans.


Måste ju säga att jag är extremt nöjd med min present till honom iår! ;)


Kombinationen av mina två favoritsaker; tid med Rikard och löpning var ett rackarns bra lördagsnöje.









Löpningen klar, dags för ny aktivitet

fredag 29 juni 2012

Återhämtningspass på betongben

Det kändes verkligen som benen var gjorda av betong.
Pulsen höll sig i shack, andningen var ok, men benen, OH MY GOD!!!
Intervallerna igår visste var de tog.

Lämnade jobbet på eftermiddagen, sprang genom stan, usch och fy massa folk och rödlysen, över Söder och sen kom första utmaningen.
Skanstullsbron brukar inte vara någon match, men idag var den som Mount Everest. Tur att den inte är jättelång.
Tog mig på något sätt ut till Hökarängen iallafall. Skulle hämta lite grejer hos syster.
Tog en kort paus där och sen samma väg tillbaka, fast inte till jobbet utan hem istället.

1h och 40 min, fick tvinga mig själv att tänka "återhämtning Maria, återhämtning", för att inte bli förbannad på mig själv när farten inte ville höjas.

Nu har jag stretchat som en tok, med hopp om att benen ska vara piggare imorgon. 
Då tar jag och älsklingen cyklarna ut till Lidingö för att springa sista 10 km på Lidingöloppet, han måste ju få en glimt av vad som komma skall :)

Träning är så mycket mer än bara träning

För mig (kan ju bara prata om min personliga åsikt) är min träning så mycket mer än bara träning.

Visst, det är fokuserat, uppstyrt och disciplinerat. 
Ibland tufft, ofta jobbigt och ibland inte alls motiverande.
Men många gånger är det bara helt underbart, endorfinerna expolderar, adrenalinet rusar, allt är möjligt och det finns ingen hejd!!!

Vissa gånger måste man bara lämna klockan hemma, strunta i om pulsen skjuter i höjden direkt efter 5 min och bara hitta känslan.
Den där känslan som gör att man gång på gång ger sig ut.

Vad är det då som gör att man gör just det? Stoppar i fötterna i skorna och knyter snörena. Ger sig ut gång på gång på gång.....För att få känna hur blodet pumpas ut till musklerna, svetten som rinner i pannan, andningen som blir tyngre. En känsla av att vara väldigt levande, att ha åstadkommit något.

För att man älskar det! För att vi är födda till att röra på oss.
Born to run helt enkelt!


torsdag 28 juni 2012

Intervaller på Stockholms Stadion

Det märks att det är semestertider, väldigt lugnt på jobbet. Vilket öppnar upp till andra möjligheter.


Startade eftermiddagen med det kortare styrkepasset.
10 min uppvärmning på crosstrainern och sen enligt följande:

DEL 1

Mark
Rodd
Drag till hakan                   5 st. på alla, göres under en följd.
Fri vändning
Stöt
Böj fram
Gör 3-4 varv använd enbart stången som belastning.
DEL 2
HOPP 1
4-5 SERIER, KÖR TILLS DET KÄNNS LAGOM I VARJE SERIE.
HOPP 2 VÄXLA MELLAN 2 HOPPSÄTT
HOPP 2 MED FÖRFLYTTNING
HÄCKHOPP 3 – 4 ST
4 VARV MED VILA MELLAN VARJE VARV


Var ensam på gymmet idag, skönt. Då kan man göra lite som man vill :)


Efter det mötte jag upp Nanna på Stadion. 
Det vankades intervaller.


Vi värmde upp ett par varv, pratade lite om löpningen och livet.
Efter det drog allvaret igång:
- 400m
+
- 600 m
+
- 800 m
+
- 1000 m
+
- 1000 m
+
- 800 m
+
- 600 m
+
400 m


Saaaaaaaaaaaaaaaaaatann!!!!!!!!!


Konstig känsla att springa på bana. 
Men ändå härligt.
Lukten av tartan blandat med svett. Underbart!
Tänk att legender som Usain Bolt, Michael Johnson, Ludmila Engquist, Haile Gebresselassie, har sprungit på samma banor. RESPEKT!!!


Hursomhelst kändes det rejält i låren, andningen var inte alls lika kontrollerad som vanligt. Men tiden var bra.
Höll mig på 4 min på 1000ingarna och det kändes härligt. 
För att bli bra på längre sträckor måste man ju sänka sin bekväm-fart. Detta försöker jag göra genom bl.a. intervaller.


Effektivt som få, närapå spyfys (efter sista 800ingen var det nära) och mycket trevligt sällskap fick summera kvällen!
Trötta men glada och snygga som få :) 


Vackra Stockholms Stadion 


En av favoriterna, smaskens!

Idag fyllde min älskling år!
Min present var en startplats i Lidingöloppet! :)

Grattis älskling igen! <3

onsdag 27 juni 2012

Svenska flaggan gul och blå


Har fått hem information om VM, shit, lite overkligt är det allt. 
Snart är det inte långt kvar.

- Blågul dress, som jag har drömt och längtat.
- Officiell representant för Sverige.

Nyp mig någon!

Nu börjar det ju faktiskt bli verkligt.... :)


Min bättre hälft fyller år imorgon, vi får se när han öppnar paketet om jag är världens bästa flickvän eller inte :) personligen hade jag ju blivit tokglad. Men å andra sidan är jag ju inte som alla andra vissa gånger.

Appropå förvirrad.....

Så hade jag lagt in min plånbok i kylen på jobbet tillsammans med min lunch......

Förvirrad.se

På senare tiden har jag varit ovanligt tankspridd och något småförvirrad.
Inget allvarligt men ändå lite knasig sådär.

Imorse blev jag lite sen hemifrån och tog tunnelbanan till jobbet istället för att promenera.

Går ner till spärrarna, får min remsa stämplad, 3 min kvar till tåget går, perfekt tänker jag.
Reflekterar inte speciellt mycket över vilket tåg det är jag kliver på utan tänker "det här blev ju lysande".
Sitter i godan ro och läser Metro när det plötsligt ropas ut "Nästa; Karlaplan" i högtalarna.

Men what the f*ck, dit ska ju inte jag! Blev uppriktigt sagt förvånad.
Har klivit på röda linjen mot Ropsten istället för mot Mörby, dooooooooooh.
Nu var detta inte världens största grej med tanke på att det tar ca 7 min att gå från Karlaplan till jobbet. Men ändå....
Just själva grejjen. 

Jag börjar nog bli gammal.....


För övrigt var jag hos världens bästa Britta på Bosön igår och fick musklerna sträckta och uttänjda samt nytt rehab/stärkning-av-muskler-som-behöver-stärkas-för-att-få-ett-bättre-löpsteg-och-skona-ryggen-program. Mycket bra.

Imorgon fyller min älskling år, undrar vad jag ska hitta på för bus :)

måndag 25 juni 2012

En helt vanlig måndag, eller?

Tveksamt om man får kalla det spyfys utan att det var Monas pass :) men det var banne mig inte långt ifrån.


Vaknade imorse till regnet som föll på takfönstret (och överallt annars också iochförsig).
På med regnkläder, frukosten i magen och iväg till jobbet.


Tycker det är rätt fridsamt att knata omkring i regnet, brukar inte vara så jättemycket folk ute, vare sig som går eller cyklar.


Så rätt outfit idag, gummistövlar och regnställ

Dagens pass var styrketräning deluxe, (ok intne deluxe kanske, men det var nog längesen jag svettades så mycket):


Värmde upp 10 min på crosstrainern i sällskap med mp3.n som funkade trots en åktur i tvättmaskinen. Dock  tog ju batteriet slut, men åååååååhh, jaja, tur det finns Bandit Rock på radion.


DEL 1

BÖJ (20-30 kg)
+
HOPP 1
6  6  6  6
+
CA. 4-8
BÖJ (30-50kg)
+
HOPP 2
4   4   4   4  4
+
CA. 20-30
FRI VÄNDNING - STÖT
+
HOPP 3
4        4  3  3  2  2 
+
CA 2-3


Del 2
”Hopp chins”
20
Hjulet + armböj
20
Omvänt rygglyft 1 ben i taget
20
10 på varje, kör varannat
Benlyft med rumplyft
20
Gör 5 varv under 18 minuter

Hopp 1 = spänsthopp rakt upp , händerna på stången
Hopp 2 = enkla hopprepshopp, sträva efter smidighet och lätthet (som Rocky ;) )
Hopp 3 = dubbelhopprepshopp

Efter det var jag rätt så tokigt trött. Stretchade rejält samt gjorde mina rörlighetsövningar. pluspoäng i kanten från mitt alter ego.

Fick förresten "tips" när jag gjorde mina chins, (ja jag vet att jag inte gör riktiga, men man måste ju för tusan börja ngnstans).
Det gjorde inget att han tipsade mig, missförstå mig rätt, han hade förmodligen mycket mer erfarenhet än jag vad gäller styrketräning och han hade helt rätt i sin mening, men jag älskar ändå när man får tips :) (han stönade för övrigt högst av alla på gymet).

Just nu puttrar en moussaka i ugnen, ska bli galet gott för jag är galet hungrig.

Vad bjuder veckan på i övrigt då?
Jo, imorrn bär det av ut till Bosön igen. Återbesök hos sjukgymnast Britta. Jag har gjort mina övningar. Får se hur långt det räcker.

Efter det blir det intervaller (spyfys?) med Nanna på Stadion, kommer nog kännas lite mysko att träna där....
Onsdagen är vigd åt medeldistans med tempohöjningar.
Torsdag, styrka och antingen 15 km eller tusingar på band.
Fredag tänkte jag vila och hänga på syrran när hon ska köpa nya pjucks.

I helgen blir det förmodligen löpning runt Lidingö med härliga Anna G! Hoppas vi får till det. Vi har mycket att prata om nu :)

Glömde ju nästan!
Jag och bästaste Isabelle skall ut och resa, icke till Tallinn denna gång. 
Utan nu blir det återhämtningssemester i Spanien veckan efter VM! 
Ska ligga i en solstol och läsa böcker i en hel vecka.
Älskar vänner vars föräldrar har hus utomlands ;)






söndag 24 juni 2012

Vad förvånad man blir när man trodde en sak och det visade sig vara raka motsatsen

Ja, nu pratar jag alltså om det svarta på min vänstra lilltånagel som jag trodde var ludd från strumpan. Det gick iochförsig inte heller riktigt ihop med tanke på att jag har haft vita strumpor på mig de senaste två dagarna. 
Hursomhelst så visade det sig inte vara ludd när jag försökte skrubba bort det i duschen, utan torkat blod innanför nageln. 


Förvånad? 
Jo, trodde faktiskt det var ludd....
Besviken?
Det tror jag inte, tur att nageln överhuvudtaget är kvar säger jag. (Man får glädjas åt det lilla)


Midsommarhelgen har kommit och gått.
Slutsatser: 
- 4 myggbett (sambon har 37, benen icke inkluderade)
- Spelat min första ever roliga fotbolls"match" (om man kan kalla en halvtimmes jagande av medspelare, dessutom hade vi inga mål, för match) 
- Midsommarsill = rackarns gott
- Väljer man att hinka Loka och cola-zero en hel kväll får man vackert springa på toa ett antal gångere. Ok , asmånga gånger! 


I övrigt har jag mest slöat runt, följt resultaten från Western States på datorn och drömt mig bort till den tidpunkt när jag själv får stå på startlinjen (och hoppas att jag kommer kunna ta mig till mållinjen).


Dagen har även inkluderat ett långpass med Cecilia.
Vi möttes upp på Västerbron och tog oss sedan via Årstaviken ut mot, hm........mja, längs vattnet, korsade vattnet ungefär vid någon Saltsjöbananstation och sen vidare in mot stan igen. 
Årstaviken igen på andra sidan och vips var vi tillbaka på Västerbron.
Sista halvtimmen var riktigt jobbig, solen hade kommit fram och jag är ingen större fan av sol när jag springer lite längre. Seg i både skalle och ben, men vi tuffade på och pratade om allt ultralöpning till ölbryggning. 
Drygt 30 km skulle jag tippa på (enligt Cecilias utsago, jag har glömt klockan på jobbet).


Nu har min bästaste sambo gjort middag till mig, bäst att fylla på depåerna :)

torsdag 21 juni 2012

En kryssare, nysningar och en sjujäkla kass förmiddag på jobbet....

A few days ago nu.
Men det har sina randiga anledningar.


Måndag eftermiddag flög jag ner till Tyskland för att spendera de kommande 36 timmarna ombord kryssaren USS Normandy (alltså INGET kryssningasfartyg utan US Navy-kryssare, bäst att förklara för de som inte är i firman ;) ).
Fråga mig inte hur men  när jobbet frågar om man vill åka på en sån grej så säger man inte nej :)




Jag och två kollegor fick förmånen att åka med till Karlskrona där det vankades officiellt örlogsbesök.
Verkligen en once-in-a-lifetime-opportunity! Det var grymt, häftigt och precis som på film faktiskt :) haha.




Lyckades ialla fall köra ett bra snabbdistanspass samt lite styrketräning ombord. Tilläggas bör att jag jag nog pajade löpbandet på något outgrundligt sätt, det blev helt svart och tvärstannade halvvägs in i passet. Som tur var fick jag ta över ett annat av en tjej som sprang bredvid (hon insisterade). Men men :)




Kom hem igår kväll fylld av 10000 nya intryck och jag tror nog jag inte riktigt fattat det hela än.




Därför var jag av randiga anledningar rätt sliten på jobbet idag. Blev inte bättre av att två medarbetare (visserligen på andra avdelningar men ändå) misslyckades kapitalt att göra sitt jobb. 
För att citera chefens 10-åriga son som följde med på jobbet idag "Det är nog säkert för att det är midsommar imorgon", haha, jadu han kanske har rätt, men det ursäktar ingenting!
Nös mig igenom större delen av den kassa förmiddagen, gnuggade ögonen och var allmänt hängig. Bad sign. Var nog en av då få som ändå jobbade fram till 16 på HKV idag.




Tillbringade en timme efter jobbet att gå runt på söder och leta efter en vettig chokladbutik, ville ha praliner.......misslyckades och traskade lite moloket hem. 
Sambon fixade middagen medans jag tog mig en tupplur på soffan, känner mig inte helt kry alltså.....






Har under dagarna efter Tjejmarathon suttit och läst tjejernas bloggar, det är så underbart! Vilka brudar! Vilka prestationer! Känner såväl igen mig och är stolt och glad över att jag fick dela den här upplevelsen med de!




Nästa anhalt i kalendern på tävlingsfronten är Jubileumsmarathon här i Stockholm. Då ska jag hjälpa systeryster under 4.30, med tanke på hennes vilja och jävlaranamma (och efternamn, glöm inte att hon heter Jansson) så kommer det gå galant. 
Visst, det kommer bli jobbigt och tufft, men om det inte hade varit det, vad hade det varit för vits att göra det då?

USS Normandy


söndag 17 juni 2012

Tjejmarathon 2012: My side of the story

Så hade helgen äntligen kommit, dags för Tjejmarathon!


Ett lopp som redan skapat stor debatt, mja grabbar, ok, det är ORÄTTVIST för att NI inte får vara med. Come on people, know your history.


Emelie hade anlänt dagen innan och sovit på casa del Jansson/Jungbeck. Vi hade planer på en trevlig dag i skogen och så blev det, med råge.


Klockan ringde 06.20, frukost och en kopp kaffe och iväg.
Mötte upp ett helt gäng glada och trevliga tjejer vid Östra station för vidare transport till Norrtälje.
En chartrad buss med Lasse busschaufför mötte upp och tog oss sista biten till Roslagsbro IP.


Det var lite kyligt och  regnet hängde i luften, många var påpälsade och undrade om jag verkligen skulle springa i så lite kläder (kortkorta tights och linne), jajjamen, fixade jag Stockholm marathon i +4 ska jag nog grejja det här, lider ju lite när det är tokvarmt.


Vi samlades vid startlinjen, Madde och Ann-Sofie gav oss några sista peppande ord på vägen och sen gick starten.
Annie hade sagt att första tre kilometrarna skulle bli värst, ok, bara att ställa in sig på det värsta, räknade med en halvtimme första biten då, tänkte tekniskt svår stiglöpning med massor av stenar och stigningar.
Såhär i efterhand vet jag inte om hon var ironisk eller bara hade mycket i huvudet. 
De första tre kilometrarna bestod mestadels av asfalstslöpning..... :)


Jag och Emelie höll ett skönt tempo inledningsvis med två andra tjejer tätt bakom.
Vi höll ihop en timme ungefär innan jag kände att mina ben nog ville springa lite fortare.


Hade bestämt mig innan start att inte göra några misstag denna gång och därför åt och drack jag som en klocka. Var 20e minut var det Vitargo och en bit Vitargos Performance bar, varje heltimme en liten saltpåse och lite gel. Nu jäklar skulle det springas.
Vätskekontrollerna skulle finnas vid 14, 29 och 40 km. Hade 1,5 liter i vätskeryggan, 2 bars, 7 saltpåsar och en stor gel från Maxim med skruvkork. Planerade att äta och dricka något på stationerna och förhoppningsvis klara mig mellan det med egen dricka så jag skulle slippa stanna alltför länge.


Första vätskekontrollen dök upp lite tidigare än jag trott, vilket innebär att det gick i rätt bra tempo.
Högg en halv banan och fortsatte.
Än så länge hade det varit rätt mycket skogsväg/asfaltsväg.


Vidare in i lite skog, dock inte speciellt långa bitar, så benen fick springa hur fort de ville på partierna mellan dessa. 
Fick runnershigh som aldrig förr, njöt otroligt mycket bara av att få vara ute i skogen, kände mig levande som aldrig förr! Var tvungen att ringa coach och berätta ;)


I en asfaltsbacke i ett litet villaområde stod oväntat en dam ute med ett bord med bullar och allt möjligt annat, hon hejjade och ropade att nu var det bara 7km till Väddö, alltså till nästa vätskestation. 
Blev lite fundersam i efterhand om hon hörde till loppet, vilket hon tydligen gjorde, och förbannade mig själv att jag inte hade grabbat en bulle. 


Framåt bar det i ett rasande tempo (nja, kanske inte men det kändes så), fram till ett litet samhälle (ingen koll på vad det hette), och vad ser jag i riktningen jag (trodde) jag skulle, BROÖPPNING!!!


Nääääeeeee, hallåååå. 


Som tur var vek Roslagsleden ner bredvid bron och fortsatte längs kanalen. Väldigt vacker löpning där fiskarna satt på rad och sneglade lite konstigt på mig när jag sprang förbi, vissa vågade sig på ett litet "heja" men många glodde bara, haha. 
Ja, inte varje dag man ser ett rosa stycke springa förbi när man försöker fiska i lugn och ro.


Väl framme vid Friskis & Svettis i Väddö tog jag två glas cola och sen iväg igen. Hade tvyärr inte tid att stå där och vara social :) ber om ursäkt i efterhand.


Asfaltsväg framåt, jag var tydligen i min egen lilla värld för strax efteråt missade jag skyltningen och fortsatte framåt när jag skulle svängt av. 


Hur man nu kan missa en stor skylt det står "NATURRESERVAT" och Annies uppenbara snitsling på den lilla bron in på ängen går ju lite över mitt förstånd så jag tänkte inte ens försöka förklara.
Blev nog 500 m extra innan jag märkte att jag inte var på rätt väg och fick vända.


Arg på mig själv fortsatte jag in i terrängen, övertygad om att Emelie eller någon annan nu hade sprungit förbi mig.


Men men, in genom skogen, nu gällde det att ha tungan rätt i munnen. Teknisk löpning en bra bit.
Sen började magen protestera, but whyyyyyyyyyyyyy. Ut i skogen, blev ju för tusan nästan uppäten av myggen innan jag var på språng igen. Usch, inget mer sånt.


Hade hyfsad koll på klockan och nu tyckte jag att det var dags för den sista vätskekontrollen. 
Satan är jag så långsam?


Till sist mötte jag en glad, påhejande Annie på cykel och runt nästa krök fanns vätskestationen. Härligt!!!
Två glas vatten och ett med cola och härlig pepp från folket där, supertack! 
Var tvungen att fråga hur många som hade sprungit förbi, men ingen hade varit där än vilket innebar att jag fortfarande var först. 
Hur mycket jag hade tillgodo hade jag ingen aning om så det var bara att bita ihop och köra på.


Sista milen räknade jag kallt med minst en timme. Började känna mig lite seg trots att benen mådde bra och huvet var med.
Regnet började strila och jag blev mest glad, fick bort det torkade saltet i pannnan och fick lite ny energi.
Ut längs vattnet på klapperstenar (eller vad man säger?), lite problem att hitta då markeringarna var lite malplacerade men över kom jag.
Sista milen innebar mycket teknisk löpning och krävde stor fokus. 
Mycket lera och stenar, shiiit, take it easy now, dumt att drutta på fejset när det inte är så långt kvar.


En till felspringning, dock en kortare sådan, och helt plötsligt skyltar med orden "Grattis! Du klarade det", och där ser jag Johanna och fotografen (sorry, kommer inte ihåg namnet) och jag är imål!


Det visade sig senare att banan var närmare 53 km och att sista vätskekontrollen var vid 43 km, inte undra på.... :)


Knatar iväg för att hämta min väska, möter Madde och hennes David och får mega-grattiskram.
Vidare ner till partytältet där underbara Annies faster; Carina med väninnor Barbro och Anita (inresta från Värmland endast för detta!!!) huserar och får underbara kramar och gratulationer, börjar nästan böla av tacksamhet, det lyser verkligen i deras ögon och orden kommer från hjärtat.


Duschar och byter kläder, möter upp Emelie som kom in strax efter mig, tar oss upp till tältet igen där vi bjuds på underbar pastasallad, bröd, kaffe, kakor och världens bästa goodiebag som Annie och Madde har fixat.


Tjejerna börjar droppa in, den ena blötare än den andra, för nu har regnet börjat vräka ner. Men den ena lyckligare och med bredare leende än de andra.


Jag anser att dessa otroliga tjejer gjorde en mycket större prestation än jag, många satte distansrekord med många kilometer och för många var det deras första ultra. 
Underbart jobbat!
Det är svårt att beskriva i ord stämningen som var på plats. Man måste liksom ha varit där.


Sammanlagt kommer 150 000 kr att gå direkt till Panzisjukhuset i Kongo, utan administrativa avgifter eller annat tjafs. 
Annie och Madde ska ha all eloge i världen för detta arrangemang. Har inga ord för ert engagemang tjejer men jag hoppas ni vet hur jag känner! <3


Tack alla för en härlig dag!
Står jag på startlinjen igen nästa år? You bet!!!


Det går fortfarande att vara med och bidra, gå in på http://tjejmarathon.wordpress.com/ och visa ditt engagemang!


 
1:a plats! Den får hedersplats i bokhyllan

Bävar lite inför läsningen, men detta är tyvärr den hemska sanningen

Elof var med hela vägen, skötte sig exemplariskt

fredag 15 juni 2012

Jävlarimig, dra mig baklänges på en hästkärra!

Ja det skulle man ju kunna säga.
05.15 slog jag upp ögonen, såg inte riktigt vad det stod på klockradion och funderade på om sambon hade försovit sig.
När jag några sekunder senare såg att det stod 05.15 istället för 06.15 andades jag lugnt igen och landade återigen på kudden.

Inledde arbetsdagen med styrketräning, det korta passet kördes idag och enligt följande:

- Uppvärmning crosstrainer 8 min
Därefter, i en följd med endast stång som belastning

- Marklyft x5
- Rodd x5
- Drag upp till hakan x5
- Frivädning x5
- Stötx5
- Böj-hela-vägen-fram x5

5 varv med kort vila emellan.

Hopprepsträning:

- 4 set "vanliga" hopp, försöker se lika snärtig, lätt och oberörd ut som Rocky när han hoppar ;) går sådär.....
- 4 set med varierande hoppsätt (höga knän, fram med fot ex.)
- 4 set med hopp med rörelse, framåt/bakåt
- häckhopp 4 st, 4 varv med kort vila mellan varje.

Lite kortare pass som sagt men ack så svettigt.

Hade efter det lyckats boka mig en tid hos massören som är på jobbet en gång i veckan.
Björn, massageterapeut och inriktar sig mer på idrottsmassage än, ja vad ska man säga, lugnande/avslappnande massage.

Jo tack,
Citat: "Det är helt ok att skrika om det gör ont, eller om du vill svära åt mig, det går bra, det är bara roligt." (roligt?)
Yesssss, då vet jag,  det blev inga svordomar men ett par tårar pressades dock fram.

"Är det ok?"
Ja, om jag hade velat haft en spabehandling hade jag väl gått till Sturebadet (eller motsv.) Tydligen så jobbar han där med......

Han hittade en stram vad och ett stramt ytterlår, vänster och höger, mjahaaa. Jag hittade andningssvårigheter under behandlingen.
Tydligen var regelbunden massage och stretching svaret.
Ok, I'm working on it.

 Imorrn vankas det Tjejmarathon, samt diverse regndroppar yr.no, SMHI däremot lovar uppehåll.
Undrar vem man ska lita på?
Om man säger såhär, SMHI har ju haft fel förr.....


Förresten, gissa vem som ska följa med på en amerikansk kryssare nästa vecka? ;)




torsdag 14 juni 2012

Förresten så.....

Är jag träningsvärksfri idag!

Härlig känsla! Måste ha varit min monsteruösa-gigantus-stretchsession igår.

Hursomhelst så fungerade det ypperligt och nu börjar jag fundera på hur fort dessa ben vill springa på lördag? Självklart är jag inte mer svårövertalad än att jag låter de springa precis hur fort de vill :)

Bjuder på en miljöbild från Karlstad 6h i september förra året, komplett med maskot och allt. 
Då gjorde jag rätt!

Syrran, jag och Årstaviken :)

Oh yes, en härlig kväll indeed.

Dagen på jobbet förflöt på ett behagligt sätt. Sen slängde jag mig på hojen och lyckades nog pricka in varenda rödlyse (omslaget till rött alltså) på vägen till Söder, irriterande!
Blev en och en halv minut sen till Röda Korset men det gjorde inte så mycket, får väl komma en och en halv minut tidigare till nästa pass  :) volontärflex ;)

Idag var mer en introduktion och jag fick information om själva organisationen och Mötesplats Kupan på Södermalm. Vi pratade lite policy, mina uppgifter och en massa annat. Kommer bli awesome!


Hem och byta om och sen jogga ner till Skanstull och möta upp syster, hon tyckte vi skulle springa runt Årstaviken och coach var inte sen att säga nej :)
När vi passerade Tantolunden upptäckte vi Friskis och Svettis som var mitt uppe i ett pass. Vi slank in, eller ja, in och in, sommarjympa är ju så bra för att det är utomhus *wiiieeeho*  men tyvärr var det precis i sista syretoppen så det blev inte många minuter men skoj inslag.

Fortsatte runt vid Marievik och på andra sidan körde vi en backe några gånger extra för löpteknik och sen blev det stopp och körde lite styrka;
- planka
- dips
- stepup på bänk

Joggade vidare och sen körde vi en intervallstege med lyktstolparna som ledstång.
1+ jogga 1
2+ jogga 1
3+ jogga 2
4+ jogga 2
5+jogga 3
5+jogga 3
4+ jogga 2
3+jogga 1
2+ jogga 1
avslutade vi med två vändor uppför trapporna borta vid bron igen och därefter nedvarvning.


I'm so very proud of her. <3

Joggade sista biten hem och bara njöt av kvällssolen. Blir det sommar på riktigt snart måntro?

onsdag 13 juni 2012

Kunde inte ha sagt det bättre själv!

"Det är mänskligt att fela, men att inte lära av sina misstag, det är bara dumheter."


Tack Susann för påminnelsen :)
På lördag gör jag som jag vet att jag ska!

Det där med att göra sådär som man vet att man inte ska....

Ja, det är ju lite tröttsamt men jag har bara mig själv att skylla.

Vaknade imorse, fortfarande med träningsvärk sen styrketräningen på måndagen, grattis Maria.
Traskade till jobbet och kände mig taggad.

Skippade att ta med mig egen sportdryck och hade istället ett par bananer ifall jag skulle bli hungrig eller känna att jag behöver energi.....stopp stopp stopp, rewind and press pause!

Redan här har vi kardinalfel nummer ett.

När jag tävlar använder jag mig oftast (alltid) av Vitargo och jag kan för mitt liv inte komma på vad jag tyckte anledningen var att jag inte skulle göra det nu. Jo vänta, just det, jag tyckte att jag hade så lite kvar och det var ingen idé att slösa på det på det här tillfället.
Inga kommentarer är nödvändiga.

Vatten och saft fanns att tillgå.
Temperaturen i luften låg på ca 18 grader och luften stod still.....

Det bar iväg. Kändes bra i kroppen trots träningsvärken. Några kollegor var ute och gjorde några varv (alla är ju liksom inte intresserade av att spring ai 6h).
Andreas Falk gjorde varv på varv, jag småpratade med några men gick mer och mer in i mig själv.

I vanliga fall håller jag strikt på rutiner under lopp och det funkar bra för mig.
Dricka/äta var 20.e minut, ta en timme i taget.

Här gjorde jag första vätskeintaget (saft) efter 33 min (fel nr 2)............det börjar bra.

Fortsatte och höll varven enligt den plan jag hade tänkt. Hade ju tänkt upp mot 60 km, which means drygt 120 varv. Tappade räkningen ganska direkt men höll mig i underkant och räknade av ett varv för säkerhets skull.

Första milen i lagom tempo, det är inte jobbigt än.
Däremot är det fruktansvärt varmt! Jag svettas i floder och börjar klaga på vädret i mitt huvud (fel nr 3), dessutom börjar magen krångla, depåstopp, visserligen inget fel men inte direkt med i planen.

Frågar tävlingsledningen efter rent salt, de ska fixa.

Tar en bit banan efter en timme, sköljer ner med vatten.
Börjar tänka på att det faktiskt är rätt så länge kvar (fel nr 4).

Fortsätter svettas och märker att benen inte riktigt svarar, huvudvärken är dessutom i antågande (fel nr 5).......

Efter ca 2h och 15 min kommer det ett saltkar till min ära :)
Lovely, jag tar två stora högar direkt och vätska på det. Det känns redan bättre, psykiskt ialla fall.

Fortsätter, konstaterar att 60 km är långt bort, börjar fundera på om jag sätter lördagens Tjejmarathon i fara. Vill ju kunna satsa och springa fort där!

Kroppen fortsätter att inte svara, jag blir bara dryg mot mig själv.
Beslutar mig för att nöja mig efter 60 varv (drygt 30 km).

Why? Jo, kroppen svarade inte, jag hade gjort många fel i strategin (återkommer till det senare) och det fanns ingen anledning att pressa ur 60 km ur en kropp som ska springa 50 km terräng (och dessutom relativt fort).

Men varför gjorde jag inte som jag visste att man skulle göra då.
Varför struntade jag i alla förberedelser som jag brukar göra?

Jag funkar ju uppenbarligen på ett sådant sätt att jag har svårt att springa ett lopp (framför allt ett tidslopp) utan att ha ett mål.
Här spelade det liksom inte så stor roll. Jag hade ingen press från mig själv. Vad andra tycker struntar jag i , det är inte de som räknas.

Egentligen så gjorde jag ju alla fel medvetet, but why?
Tog förmodligen inte det på lika stort allvar som ett "vanligt" inplanerat lopp.

Men det är många tankar som flyger genom huvudet nu.
Trots det är jag övertygad om att jag gjorde rätt beslut och det känns skönt ;)



tisdag 12 juni 2012

Ibland är det bättre än bra

Ibland så tycker jag extra mycket om mitt jobb.
Som imorgon.

HKV-varvet, spring så många varv du kan runt HKV, mellan 9-15. (aaaaalltså ett 6h-lopp!!!)
Yes sir! :)
Som ultralöpare, got to love it! <3

Har fått ok från högre chef att springa 6h på arbetstid (dock hade han inget krav på att jag skulle vinna, med tanke på att en av motståndarna heter Andreas Falk så skulle det kunna ha tendensen till att bli svårt, men han ska allt få sig en match!)  Nu kör vi. :) muahahahhahaaaaa....

Har för mig att det ska bli hyfsat väder imorrn så det blir kortkorta tights, ha, omm jag sprang i det på Sthlm marathon när det var 4+ och spöregn så vore det väl tusan om jag inte gjorde det när det ska bli 15+ och sol. Frågan är om det bli klubblinnet, måste ju hinna tvätta det tills på lördag när det är dags för nästa tävling. Gäller iof kompressionsstrumporna också. Det löser sig nog.

Idag vaknade jag med en rackarns träningsvärk, hm, mjukade upp kroppen genom transportlöpning till jobbet med en kollega. Blev inte speciellt mjukare måste jag erkänna.
Samma runda fast åt andra hållet efter arbetsdagens slut, höll mig dessutom från att gå in i Asicsbutiken och spendera pengar, det ni :)
Rejäl stretch när jag kom hem och jag hoppas på att vakna lite mjukare imorgon.

Nä, lite disk och sen godnatt.

Tomorrow is a brand new day

måndag 11 juni 2012

Yrväder skall yrväder ha!

Eftermiddagen spenderades på två ytterst trevliga sätt.
Efter att ha flexat ut från jobbet lite tidigare tog jag mig ner till Röda Korset på Södermalm, yepp, I am now officially a volunteer. 2 h i veckan :)

Kände mig lite seg i benen efter dagens styrkepass när jag trampade uppför Östgötagatan, men va tusan , strunt i det, upp och bytte om och på med mina Asics, drog ur vätskeblåsan ur vätskeryggan, fyllde den med en tröja och jacka och så iväg mot Kungsholmen.
Hade lovat Miranda att jag hittade till Fridhemsplan, muahahhaha, men det gjorde jag faktiskt, en annan kan ju läsa skyltar vetja.

Det blev en timme, en kaffe och en rackarns god macka i Rålambshovsparken och en massa prat om både löpning och en massa annat. Blev lite kallt efter ett tag och vi fortsatte till Thelins för ytterligare lite kaffe och ytterligare prat.

Fick en fråga en gång i lumpen: "Jansson, hur många ord kan du säga på 10 sekunder?", what? ngn som tycker jag pratar fort? Eller mycket?
Hehe, det blev många ord denna eftermiddag då fröken Kvist är lika excellent som undertecknad på att prata både fort och mycket.
Like it!

Yrväder skall yrväder ha! :)

Nu kollar jag på fotboll.........seriöst så är det inte roligt ens när Sverige spelar. Men men, jag får väl ta och anmäla mig till någon tävling under tiden då ;)


 Vackra Stockholm


Spyfys utan ngt att spy?

Dagens styrketräningspass; check! Blev nästan nära spyfys, fast hade jag tagit det så långt så hade det banne mig inte kommit upp mycket. Var tokhungrig innan jag väl hann ner till gymmet.

Upp på crosstrainern för uppvärmning, känner blodet som strömmar ut i musklerna, härligt. Kompletterade med lite hopprep och sen rann svetten i floder.

Körde program enligt nedan:
-Benböj (20-30 kg); 4 set, 6 reps
spänsthopp 4-8 mellan seten
- Benböj (30-50 k); 6 set, 4 reps
Hopprepshopp 20-30 mellan seten
- Frivändning + stöt; 4+4+3+3+2+2
Höga dubbla hopprepshopp mellan seten

Därefter "utmaning 3"
- Chins på boll (fötterna på boll) x 20
- "Hjulet-boll-+-stång" x 20
- "Hunden" x 20
- Situps hela vägen till sittande x 20

5 varv under 20 min.
Detta klarade jag dock inte idag. Blev otroligt svag i chinsövningen efter två varv, kapade antals reps till 15 de två sista varven.
Toksvettig och toktrött gick jag efter en liten stunds vila över till att köra rörlighetsövningarna Britta gett mig, återbesök nästa vecka på Bosön, bäst att ha gjort läxan tills dess.

I eftermiddagen vankas det fikadate med fröken Kvist. Blir transportlöpning till och från Kungsholmen. Niiiiiice!

Ge mig en kaffe, så ska du se jag vaknar till...

Ja, en eller två koppar kaffe (modell större) behövs nog för att dalkullans ögonlock skall öppnas.

Trött igår kväll, relativt tidig kväll, men ändå hade jag absolut ingen lust att gå upp imorse. Men men, det värsta är ju liksom att bara svänga benen över sängkanten, sen går det mesta av sig självt.

Sen att man lägger 5 min när man är på väg ut genom dörren på att leta efter plånboken som man redan stoppat ner i ryggsäcken är ju en annan femma. Undrar som sagt om jag börjar bli lite senil, hursomhelst har jag varit väldigt virrig på senaste tiden. Får ta och lägga ordning på synapserna igen....

Lämpligt nog så hoppade kedjan av cykeln också mitt i branta backen när det var 100 m kvar till jobbet.
Nä, möte vid nio sen går jag nog ner och gömmer mig i gymmet.

It's a beautiful day!

söndag 10 juni 2012

Bäst när det gäller?

Söndag, 16 grader varmt i Stockholm idag. 10 juni.
Drygt tre månader kvar. Det pirrar i kroppen bara jag tänker på det.
Om tre månader kommer jag att bära de blågula färgerna.

Men tre månader är tre månader och än är det många träningspass som skall ånjutas.

Måndag imorgon och en ny arbetsvecka.

Det blir några extra mil den kommande veckan.
På onsdag är det tävling på jobbet. HKV-varvet, spring så många varv runt HKV du kan mellan 9 och 15. Man får tydligen en glass om man springer tre varv.
Jag vill inte ha någon glass. Däremot hade jag tänkt att springa några fler varv.
Planen är att ta det lugnt och bara ha det roligt. Det kommer nog bytas ut lite folk vartefter tiden går.
Jag går all in :) 6h är alltid 6h och mycket kan hända. Men 60 kilometer ska jag nog skrapa ihop.

Har legat på soffan och läst lite de senaste timmarna (inväntar tvättstugan), "Nya Bäst när det gäller" och "Att spränga gränser", jag läser gärna och mycket om idrott, idrottspsykologi och idrottsprofiler. Jag tycker det är väldigt intressant och läsa hur andra har nått sina mål, vilka metoder de har använt sig av.
Inspirationen som medföljer är ett stort plus i kanten.

Man får ta småsaker i andras metoder och göra det till sin egen. Det är du själv som känner dig bäst.
Jag vet hur jag fungerar, men saker kan alltid bli bättre och svagheter alltid jobbas med.

Till veckan då, förutom HKV-varvet så har jag två fikadater och på lördag är det ju Tjejmarathon, ni har väl inte glömt att bidra till insamlingen????? 


Come on people, make a difference!!!!




torsdag 7 juni 2012

Nostalgitripp; Bislett 24h-Indoor Challenge 2011, 211 738 m

Det är friidrott på tv, från Bislett :)
Brister ut "Där har jag sprungit" , när de visar hur de värmer upp nere i kulverten.
Hihi, ja där har jag sprungit, många gånger, det blev några varv sist jag var där och några stycken även året innan.

Drömmer mig tillbaka till det där dygnet i slutet av november. Jag hade fokuserat så himla länge på just det loppet. Inte tävlat på 24h sedan året innan, också på Bislett. Man glömmer bort fort hur ont det gör efter 24h. Men det man aldrig glömmer är känslan i kroppen när slutsignalen går.

Jag hade en hel kader med support med mig, mitt Mötley Crue :) syster, mamma, Linda och Kristina. Det var meningen att coach Helen skulle varit med, men en sjukdom satte stopp för det. *Stupid virus*

Hursomhelst så stack vi iväg, det är rätt svårt för någon som aldrig har upplevt det att föreställa sig vad man går igenom.

Man vet att den där dippen kommer, frågan är bara när.
Man vet att det kommer att göra ont, frågan är bara när.
Man vet att man kommer att få kämpa, frågan är bara när och hur mycket.

Här handlar det inte om att det är "roligt" att springa runt runt på en tartanbana i 24h, det är inte själva löpningen som är grejjen då, utan mer hela upplevelsen. Det du får uppleva och det din kropp presterar. När huvudet vill men inte kroppen, eller när kroppen vill men inte huvudet. När du bara vill grina och stoppa huvudet i soptunnan och kräkas.
Då man ställer sig frågan: "How bad do you want it?".

För min del hade jag målet utstakat från början, jag åkte inte dit för att ha roligt eller se hur långt jag kom. Jag visste att kvalgränsen låg på 200 km för att ha chans att bli uttagen till landslaget och få springa VM.
Tack, då vet jag.

Målet var att springa minst 200 km på 24 h, allt över det var bonus.

De första två marathon svischar förbi bara, reflekterar inte så mycket. Har inte fått börja kämpa än, kroppen har inte börjat säga emot.
Däremot är det fruktansvärt varmt och dålig luft, ja ok vi är inne i en kulvert.
Mitt support löser detta på alla möjliga sätt, jag får en handduk med is att ha runt halsen, jag får kallt att dricka och de springer och köper glass åt mig. Det är outhärdligt, men jag fortsätter.

Säg hej till publiken!

100 km, phiew, bara hälften kvar nu ;)
Det blir mindre och mindre folk på banan, supportteamet börjar gå skift, bra det, man måste sova för att orka supporta också.

Jag går ett varv var 6e timme och äter/dricker varje halvtimme.

På natten får jag pizza, enligt plan.

Vid 180 km bryter jag ihop, vill kräkas, vill lägga mig i fosterställning och blunda och bara gråta ut allt som väller upp inom mig, gråta det gör jag. Spelar ingen roll om någon ser, många ligger och sover, en del tittar medlidsamt men alla vet vad det handlar om, den mentala dippen har kommit.

Linda går med mig ett varv, langar mat och vatten, pushar, pratar med mig, får mig att inse vad det är jag håller på med. Sen sparkar hon mig i rumpan och säger att jag ska börja springa; "Yes ma'm".

Jag fortsätter.
Nu är det inte långt kvar till 200 km och den "magiska gränsen".
Sista varvet känns det tokigt, jag har sprungit 200 km, grinar igen när jag passerar varvningen, vid supporterlängan grabbar jag tag i syrran, kramar och grinar om vartannat.
Belönar mig själv med att gå två varv.

Vad händer nu då?
Ca 1h och 20 min kvar. Ja det var väl bara att pinna på då.

Sista timmen på ett ultralopp är rätt fränt, alla är helt plötsligt på banan, det kommer åskådare och hejar fram sista biten.

Sedan nedräkningen, 10-9-8-7-6-5-4-3-2-1, ur visselpipan ljuder slutsignalen.
Jag stannar, Kristina får tag i mig annars hade jag nog ramlat.
Tårarna väller upp igen, jag har klarat det, jag har gjort det där som jag ville göra! Målet är nått!

Lägger mig ner, hela mitt crew kommer, en vattenflaska, får en jacka över mig. Försöker sträcka ut benen, det gör ont.
Får skorna avtagna, haha, på egen risk säger jag.
Hittar en stor blåsa vid ena fotknölen (jag har för övrigt tre fotknölar på varje fot, det ni) men det är bara vatten, inga konstigheter.


Reima kommer med mäthjulet, jag ligger i vägen, tänker inte flytta på mig kan jag säga. Får en kram och ett grattis :)

Tar mig sent omsider upp, får hjälp att stapla lite framåt. Vilar lite på en stol, får en återhämtningsdryck (vette tusan om den hjälpte, men den var god), känner att jag vill kräkas, men klarar mig.

Iväg till omklädningsrummet med lite hjälp.
Lyckas duscha, ut till prisutdelning.
När jag får pokalen brister det igen, herregud jag måste sluta upp med de däringa fasonerna.

Står där och ler tillsammans med Tarja och Laila, njuter av glädjen att för första gången i mitt liv vunnit ett lopp! och inte vilket lopp som helst, Bislett 24h-Indoor Challenge! Det är tamejsatan inte vem som helst som gör det!

Som sagt, lite nostalgisk. Där Usain Bolt värmer upp ikväll triumferade jag :)

Bildbomb ahead:


 Happy face

Äta, dricka, like a clock, viktigt att få i sig energi! 

Coach syster håller koll på tiden och sträckan 

 Elof är på plats


Hot, hot, hot 

 Fokuserad.se

 Nu är det sååååååå nära!!!!

Passerar 200 km! 

Men tävlingen är inte över.... 

13 korta minuter kvar nu 

 Goal!



 Bästa supporten!

 1an, 2an och 3an i herrklassen

Och i damklassen, ettan bölar, fattar inte varför hon håller på;) 

Glad! Lycklig! Trött! Euforisk! :)