tisdag 27 oktober 2015

CISM 6th Military World Games; Marathon, my side of the story; eller, - Att springa 42 km själv, nästan utan vätska

Söndagen som var tävlingsdag, äntligen, blev en tidig morgon.
Upp för att lämna in flaskorna till Mattias vår lagledare som skulle åka i förväg och få nyttig information inför dagen samt se till att de kom dit de skulle hos arrangören för att därefter enkelt kunna plockas upp av oss vid vätskekontrollerna som enligt uppgift skulle finnas ungefär var 5e kilometer och därefter frukost och de sista förberedelserna.

När vi sen anlände till arenan hade han inte fått ta del av speciellt mycket. 
Jag hade en uppfattning om att koreaner var ett under av effektivitet, logistisk och organisation, men här började mycket av det falla.

Det var ett mindre kaos innan start för ingen visste var vi skulle, vi skulle registrera oss och hämta ut ett chip men det var oklar vem som skulle vart.
När det sedan var dags för startskottet visste vi fortfarande inte om vi startade samtidigt med herrarna (till oss hade det sagts att damerna skulle starta 09.05, sen kom en ändring, 09.00), amerikanskorna trodde 09.05, så de hade ingen brådska.
2 minuter innan start skulle alla räknas, drygt 100 löpare.

Men på något sätt small startskottet och alla löpare kom iväg utan hinder.
Ett varv på arenan och därefter ut mot första vändpunkten.

Fältet spreds snabbt, jag försökte att inte förivra mig och sneglade lite på klockan och kände in steget.
Jag har aldrig varit speciellt bra på det där med att ta rygg eller hänga på, så det blev så att jag blev själv, med en fransyska i ryggen medan snabbfotingarna drog iväg längs motorvägen.

När vi närmade oss vätskekontrollen vid 15 km (på andra sidan vägen, alltså våran tillbakaväg) så höll jag ögonen öppna för att se var Sveriges bord var så jag visste var jag skulle leta när jag kom till 5 km.
Bra station, tydliga skyltar med flaggor och första tre bokstäverna i landet och så ett bord för varje land.
Men, konstigt, jag såg inte Sveriges bord???
Märkligt. Jag måste ha sett fel tänkte jag.

Väl uppe vid 5 km hade jag inte sett fel. Fransyskan sprang in vid sitt bord och sen ut igen.
Jag blev minst sagt förvånad när kontrollen var passerad och jag inte hade sett någon svensk flagga.

WTF???

Helt plötsligt från ingenstans dyker en holländsk ledare upp med min flaska, han sprang först ikapp oss, tvärstannade på min vänstersida, vände om och kom tillbaka sen med min flaska.
Öhhhh?

Vägen böljde lite upp lite ner och vi tuggade på.

Vid 10 km tittade jag extra noga och saktade tillochmed ner lite.
Inget Sverige.

Nu började jag bli orolig. 
Det fanns dock ett till bord efter alla nationers där det fanns sportdryck (tänk Isostar eller gamla Pripps Energy) dock var jag väl medveten om att jag behövde min vitargo för att hålla den fart jag planerade och de där gelen jag hade planerat för sista halvan skulle också vara välkomna.

Vid 15 km hittade jag min flaska, på Sloveniens bord, alla flaskor var märkta med startnummer, kilometer och nationens tre första bokstäver.
Märkligt nr 2.

Strax efter halva sträckan har jag inte längre en fransyska i ryggen.

Nu vet jag att det blir kämpigt. Jag är helt själv men det är raksträcka nu och det går bra.
In mot staden Mungyeong är det mycket folk ute, jag möter täten och damtäten, gör tummen upp till Andreas och börjar beta av placeringar i min klass.

Vid 28 km är det tungt men överkomligt.
Försöker få i  mig sportdryck men tyvärr är det inte så mycket energi i den drycken.

Ytterligare några böljande gator och så är jag nu inte många kilometer från mål, men de kilometerna går sakta och jag vill hugga av mig låren. 
DET-GÅR-SÅ-SAKTA!!!
På tillbakavägen av andra slingan märks det rejält att det inte var platt kan jag säga.

Vid 40 km hittar jag min flaska, ensam på "övrigt"-bordet...yippie.

Snart ser jag iallafall stadion och när jag väl vänder upp i sista backen skymtar jag en amerikansk rygg.
Aaaahhhh det kan gå tänker jag och försöker öka.
Låren skriker rakt ut och säger Nej inte idag.

Uppför backen är den absolut långsammaste kilometern detta lopp och jag grinar illa när jag tar klivet ut på tartanen.
Ett varv på banan och sen imål.
I bortre kurvan är det som att någon tar ett stort bett på mina vader.
H*****E. Jag har fått kramp.
Jag snubblar till och ramlar nästan.
Hasplar mig framåt så fort jag kan och ramlar ihop i famnen på en korean som tar emot mig.

Mattias är snabbt framme och, ja vad gör han lagledaren, han tar kort först och tar mina vader sen..... :)

Sluttiden blev 3h 6 min 8 sek.
Ett nytt personligt rekord med över 6 minuter!

Jag är sjukt nöjd!
Såklart går det alltid att spekulera i om det hade gått fortare om organisationen hade sett till att få ut våra flaskor (ingen i det svenska laget fick alltså sina flaskor vid vätskestationerna), om det hade varit en plattare bana och yada yada yada.
Omständigheter mina vänner, de är just det, omständigheter. It's what you make of them that counts. 

I didn't forget
I was awesome!


Stort tack till Försvarmakten för att jag fick äran att representera Sverige i Military World Games. 
Jag är stolt, glad och tacksam!









lördag 10 oktober 2015

Tomorrow, tomorrow




...I love'ya tomorrow, you're only a day away.


Yes, imorgon är det dags att ställa sig på startlinjen.
Som jag längtar!
Det var längesedan jag var såhär pepp inför ett marathon :)
Det är bra.

Idag laddar vi så mycket vi kan. 
Tar det lugnt. 
Har pre-racemöte med laget och ledare. 
Äter mat. 
Dricker kaffe. 
Packar lite. 

Det blir tidig morgon, transport till arenan och sen går starten 09.05 för oss damer (09.00 för herrarna) vilket innebär 02.05 svensk tid.

42 195 m ligger framför oss på en bana som är två olika vändor som man springer ut och vänder på. Som avslutning en backe lik Västerbron upp till stadion där målgång sker.




Don't forget to be awesome ;) because I won't





Are you ready?

fredag 9 oktober 2015

Det drar ihop sig

Fredag idag. Endast två nätter kvar tills det är dags att ställa sig på startlinjen.
Idag vilar vi, gör inte så mycket förutom äter, läser, dricker kaffe och laddar mentalt.

Igår var vi på heldagsutflykt, kultur och landsbygd och dagen innan det var vi i Seoul. Det var en lång dag men intressant. Det bor 15 miljoner människor i och omkring Seoul. Ett av varuhusen vi besökte hade öppet mellan 10.30 AM till 05.30 AM, bara en sån sak.
Jag och Mattias tog fotmassge som drog ut på tiden (tur att det är åt det hållet iallafall) och vi fick sprinta tillbaka till bussen. (Nu tror jag nog att den hade väntat in oss och inte lämnat oss vind för våg i Sydkoreas huvudstad, men ändå).
Jag satt bredvid en amerikansk soldat (med rötter i Kenya) på bussen. Han skulle springa sitt andra marathon nu på söndag, det första hade han gjort på 2.22.....han frågade mig om jag skulle försöka kvala till OS i Rio.
Jag sa nej.....

Huvudet känns bra och kroppen känns bra. Nu är det inte långt kvar, vilket är ganska skönt. Jag ser fram emot att snöra på mig skorna på söndag morgon och låta kroppen släppa loss allt den har tränat för det senaste halvåret.

Vi har redan börjat pratat om vad vi längtar efter och ska göra när vi kommer hem. 
För min del ska det bli väldigt skönt att ha en normal kudde och sova i en mjukare säng (det tror jag gäller för de flesta). Sen ska det bli gott att äta a-fil och havreringar :) och så längtar jag efter att kramas med min älskling, han är himla bra på det.

Jag sprang en sväng i förmiddags. Eller ja, runt runt utanför den inre avspärrningen i Athletes Village, ca 1,25 km. 
Superlätt jogg stod på schemat och jag följde det verkligen, dock gick det sjukt fort. Det bådar gått inför söndag :)

En sak slog mig också när jag sprang i förmiddagssolen, vilken otrolig ynnest det är att få vara här. Att få åka halvvägs runt jordklotet och få  representera sitt land och sin Försvarsmakt. Att ha en Team Captain som bara är till för oss löpare och som ska se till att omständigheterna blir så bra som möjligt. 

Sedan är ju organisationen här enorm. Det finns en träningsanläggning och tävlingsanläggning för respektive idrott och bussar som tar en till de olika platserna var 20e minut. Vi äter och har tillgång till mat 18 av dygnets 24 timmar, sover, tränar lite lätt, har turistat och sett andra tävlingar. Jag är mer än nöjd med min vistelse under dessa Military World Games och jag är jätteglad hur de svenska försvarsmakten ser på sina atleter och är stolt över att vara en del av den organisationen!

tisdag 6 oktober 2015

Guesan athletes village och Mungyeong Stadium

Vi bor i Guesan Athletes Village. Ca tre timmar med buss från Seouls flygplats Incheon.
Ca 40 min med buss till närmsta tävlingsplats som är Mungeyeong stadium där friidrott, fäktning, kampsport, fotboll och marathon äger rum.

Träningsarenan ligger precis i anslutning till friidrottstadion så där tog vi ett pass på förmiddagen idag. Det är riktigt coolt att se alla riktiga snabbfötter värma upp och köra fart. Och att det faktiskt finns en uppvärmnings/träningsarena och en tävlingsarena :) coolt. Man känner sig som en "riktig" atlet.


Träningsarenan, tävlingsarenan i bakgrunden




Fäktarnas träningshall


Knyta skorna bör man göra, även i Korea. Xkross skyddar mot solen som var skarp idag :)




Syrsa, modell större



Åter i Athletes Village, här huserar ca 4000 atleter. Till vardags är det en av Koreas militärakademier


Friendship through sports

Ett dygnet-runt-öppet SevenEleven




Behörighet- och säkerhetskontroll för att komma in på det inre området. Separata köer för damer och herrar, som det mesta här

Vakter vid exit mot matsalen






Något för alla smaker. Oftast. Allt från bröd, sallad, koreansk mat till halal




Allt är engångsförpackningar

Vatten. Inte en läsk i sikte. Coca cola har inte slagit här verkar det som.

Här står jag lite random i Korea :)


Lady and gentlemen får gå olika


Saker man inte får göra i kön till inpasseringen; sexuella trakasserier, religionsdiskussioner, bete sig högljutt, dricka sprit och härja, urinera

BBQ-bar, endast kvällsöppet

"Kasern"

En reception och minst 20 koreaner i varje kasern (det är 7000 funktionärer på detta spel, ca 8000 aktiva)

Logement. Vi är 5 svenska tjejer och en tjej från Uruguay. Kan meddela att sängarna är stenhårda....på riktigt


"Kudden", fylld med platstpluttar, på riktigt




Har inte fattat grejen med spegel vid respektive dusch än, men det kommer nog...

Man fick varsitt par tofflor. Tackar

Ackrediteringskort. Talar om vem du är, vilka områden du har tillträde till. Bär detta, Alltid, annars göre du dig icke besvär.