onsdag 26 december 2012

Annandagen, en annan dag?

Dagens höjdpunkt var egentligen två.

Den första det härliga löppasset med Torill.
Vi möttes upp strax efter kl 10 och sen tillbringade vi nära två timmar på Skövdevägarna i snömodden.
Skapligt jobbigt i och med att jag har säsongsvila fram till nyår och egentligen knappt tränat sedan Oslo. Dessutom får man nog skylla sig själv om man väljer backen upp mot Simsjön i början av passet ;)

Tiden flög iväg som vanligt när vi två träffas. Tänk att de där kilometrarna som ibland aldrig verkar ta slut nu avverkades i ett hiskeligt tempo, trots att vi inte sprang speciellt fort.
Det var moddigt, slirigt och stundtals blött. Både från vägens slask och snöregnet som kom från himlen.

Vi smidde lite planer och pratade om den kommande säsongen och allt annat som hör löparlivet till.

Det är ju en ny säsong som nalkas och jag började ju som sagt planera lite smått häromdagen. Eller ja, rättare sagt kikar runt lite.
Vi får se vad som händer och vad 2013 har i sin säck.
I många avseenden :)

Imorgon är det dags att åka till Borlänge, via Stockholm. Skall hem och hämta barnens klappar först. Det blir en till julafton på nyårsafton ju. Full fart när syrran har en 3,5åring och en 1,5åring att hålla reda på :) ljuvligt, för det mesta ;)

Någon som vet om det går något skoj lopp i Borlängetrakten på nyårsafton? (Säger hon som har säsongsvila...)


Dagens andra höjdpunkt: tacos till middag! Äntligen (måste jag faktiskt säga) är det slut på julmaten.

Blött blött blött, tur det är torrt inomhus efter passen :)

tisdag 25 december 2012

Blickar framåt

Juldag idag.
Snart slut på detta år, dags att blicka framåt och leta nya utmaningar.

Sitter som bäst och kikar på vilket kvallopp till Western States jag ska köra :)
Blev ju ingen startplats i lottningen iår så det är bara att hoppas på bättre lycka nästa gång.

Just nu ser Ecotrail de ParisHardmoors 55 eller North Downs Way 100 mest intressant ut.
Mest för att det är hyfsat avstånd till tävlingarna, samt så ligger de rätt bra till i tiden.
Ska forska vidare och se vilket lopp som blir den hetaste kandidaten till slut :) sen måste jag locka med mig lite resesällskap också. 
Några frivilliga? :)

Svenska lopp, jaaaa några såna kommer jag köra. 
Har inte riktigt hittat någon bra sammanställning dock.
Stockholm marathon den 1a juni är givet! Därefter är det rätt öppet.
Några roliga förslag?

Dagen har annars innehållt lite snöbollskrig, rask promenix, snögubbeframställning samt ytterligare julmat....
Imorrn blir det tacos!


Snajsigt va? :)

måndag 24 december 2012

God löparjul!

Julafton idag, igen. Tyckte det nyss var jul. 
Vart tog tiden vägen egentligen? 
Den som lever får se. 

Blogga från mobilen gick ju sådär upptäckte jag nu i efterhand. Flyt i texten? Say whaaaaaat?
Uppdatering:

Position: Skövde 
Stridsvärde: 2, huvudvärken vägrar släppa, trots vila, vatten, varsamhet och några (odefenierbart antal) kapslar Ipren. Idag verkar den ha tilltagit t.o.m. Förbaskat olämplig dag måste jag säga. 
Men men, We shall overcome!


Igår gav jag mig ut på en löptur. 
Snön yrde hejvilt. 
Det var undebart. 
Hade jag haft skägg hade jag varit en kopia av Wassberg. Snoret rann och snön klibbade fast överallt. 
Men jag njöt, det var det viktigaste. 

Snart är det Kalle Anka, omdiskuterat iår. Tror ändå ingen kommer vara missnöjd. 
Min favvo är Robin Hood och Piff & Puff :) 

Ni skulle se granen här, eller rättare sagt det som är under granen ;) 




GOD JUL!

fredag 21 december 2012

Egen tid

Idag är jag ledig. Första dagen på julledigheten. Igår gjorde jag sista dagen på Högkvarteret. Efter jul väntar nya utmaningar och ett nytt jobb på Militärhögskolan Karlberg. Tror det blir kanon! Idag sov jag till halv nio. Brottas med en förbaskad huvudvärk sen i tisdags. Den börjar vid höger tinning och sträcker sig liksom runt övre delen av huvudet käkar ipren men det hjälper föga. Vi har hunnit bo in oss lite halvt i nya lägenheten men enligt rutin råder ändå halvkaos som sig bör efter en flytt. Idag spenderade jag dagen i Solna centrum och gjorde undan lite julklappsbestyr. Jag behöver lite egen tid ibland. Rikard ska träffa sina pojkvänner ikväll så jag ska fördriva tiden med att slå in julklappar, kolla på På Spåret, laga mat och dricka ett glas rött eller två. Har genom detta inlägg upptäckthur man bloggar via mobilen, vi har inget Internet än. Mjäk...

tisdag 18 december 2012

Ze blogg

Bloggen har inte varit prioriterad på senaste, I know.
Skall dock bli ändring på det, promise.

Förra gången skrev jag att det var två veckor kvar till julafton. Nu är det mindre än en.
Satan i gatan, vart tog all tid vägen?
När man var mindre och gick i skolan så segade sig tiden fram till jul alltid fram. Nu är det på ngt sätt precis tvärtom.

Vad hinner man med på en vecka då?

- Flyttpacka
- Flytta
- Flyttstäda
- Några mil snölöpning
- Jobba
- Åka Skövde tur och retur för julbord och avtackning, rackarns trevlig kväll alltså
- Äta julbord på jobbet
- Jobba lite till
- Kolla bilder som syrran skickar från bröllopsresan på Hawaii....
- Jobba ytterligare

Ikväll ska jag på mitt fjärde julbord...
Finns en eventuell risk för att när det väl är julafton så kommer jag beställa pizza.

måndag 10 december 2012

Tid för återhämtning och eftertanke....eller?

Kom på idag att det är två veckor kvar till julafton.
Samt ca tio arbetsdagar på mitt nuvarande jobb.
Hujj vad tiden går fort.
Det känns som det var igår jag satte foten på Högkvarteret och skulle påbörja min tjänst.
Sedan dess har det flutit mycket vatten under broarna (säger man så?) och snart är det dags för mig att lämna.
Det har varit kul! Väldigt kul! jag har fått vara med om många saker jag inte skulle ha fått annars.

Bråda dagar som sagt och på  ngt sätt så är det alltid jättemycket som ska göras klart innan årsskiftet i Försvarsmakten.
Kör så det ryker ända in i kaklet!

Igår sprang jag för första gången sen förra helgen.
14 fina kilometer med TSM! Även mitt första pass som ledare med de.
Det blev en runda på södra Djurgården och satan vilken dag det var inledningsvis.
Vackert så det gjorde ont in i maggropen.
Kroppen kändes bra och distansen var alldeles lagom.
Tar det lite lugnt framöver och kör inte på alltför mycket. Har ju ändå säsongsvila fram till årsskiftet ;)

Imorgon inleds dagen med ett vattenlöpningspass ute på Bosön under uppsikt av bästa Britta.
Får se om hon har ngn teori om min luriga höft.

Imorgon är det också dags för utvärderingsfika med Anna G.
Vi ska analysera loppet på Bislett och ta fram förbättringspunkter inför nästa lopp.
Looooooking forward to it!

Ett snödränkt men ack så vackert Stockholms Stadion

lördag 8 december 2012

Bislett 24h-Indoor Challenge 2012; My side of the story

Det har gått nästan en vecka.
En vecka sedan dygnet på Bislett. 
Mitt tredje lopp på Bislett i ordningen, mitt sjätte 24h och fler kommer det att bli :)

Natten till lördagen var inte den bästa.
Vårt rum vette mot ngn form av genomfartsgata och det var väldigt lyhört.
Vaknade ideligen av glada människor som skrek, skrattade och sjöng för fulla muggar.
Tjosan.

Anna smet upp lite tidigare och tränade en sväng, för mig blev det uppgång vid halv 8.
Sen hängde vi på låset till frukosten. Jag var sammanbiten men lugn.

Spårvagnen upp mot Bislett och när vi klev av då kom nervositeten.
Vi var där i god tid innan.
Hämtade nummerlappen, fick t-shirt (rosa!) och hann bekanta oss lite med folk och grejja i egen supportzon.

Jag tog det lugnt, kände mig lite asocial.
Pluggade i mp3n i öronen och brydde mig mest om mig själv. 
Gjorde mina rörlighetsövningar och klickade fram bra musik i spelaren.

Smörja fötter, på med strumpor, nummerlapp.
Satan vad är klockan?
Dags att gå mot start.
Intog platsen i startledet med tre minuter till godo.

And off we go:

Block 1, kl 10-16:
Första tiden flöt på väldigt bra.
Energin fungerade, gick på valnötter och Vitargo Electrolyte+ var 20e minut. Samt en saltstick varje timme.
Anna langade och jag tog emot, ingen stress och jag hade bra flyt.
Värmen kändes men var inte så farligt.
Folk sprang hiskeligt fort.
En norska, som iof klev av efter 60 km tror jag.
Ken från IF Linnea sprang om mig jag vet inte hur många gånger.
Jonas Svensson höll kanonfart.
Norrmännen, Björn Tore, Peter och gänget hängde ihop i början.
Frida tuggade på som ett lok, alltid med ett leende på läpparna och en peppande kommentar när hon passerade mig.
De första tre timmarna gick väldans fort och sen skulle jag ta en kort paus för ryggresningar och stretch av sätet. Nice.
Pigg och glad fortsatte jag.

Block 2, kl 16-22:
Dags för vändning efter de första 6 timmarna.
Personligen gillar jag att springa åt det första hållet. Men men, man kan inte få allt här i världen.
Vid 6h fick jag en proteindryck och gick ett halvt varv.
Därefter gick jag över till att äta gel och dricka vatten.
Gelen var god och vattnet var svalt.
Sprang lite fler gånger på toa än vad jag hade planerat, hmm, ngt att fundera på till nästa gång.
Hälsningar ropades ut i högtalaren, varannan var till Frida :) jag sprang mest med min egen musik, nynnade med lite och hade det rätt bra.
Planen var att springa 57 km på vardera de första två blocken.
Första gick bra och jag låg enligt plan in i andra blocket också.
Det var varmt, men jag sprang med en blöt handduk över axlarna samt blötte ner axlarn, midja och huvud. Det funkade.

En gång när jag var på toa satt jag nog för länge för plötsligt fick jag kramp i baksidan av högerbenet.
Saaaataaaan.
Haltade ut från toan och bort till supporterlängan och härliga Monica, som genast åtgärdade det genom att våldföra sig lite på min kropp.
*Thankyou*

Jag åt en "grönpåse" (frystorkad mat, lappskojs) när klockan var 21, innan dess var jag inte hungrig, skönt. Enligt plan skulle jag ätit den vid kl 20 men sköt på det.
När tio timmar hade gått började jag må illa. Hmmm, ny upplevelse. 
Hade svårt att få i mig energin som Anna gav mig.
Vi hade en bra kommunikation och försökte med lite bars istället.
Det gick bra ett tag men till slut sprang jag intervaller mellan soptunnorna som stod längs banan.
Det fortgick i två varv.
Meddelade till Anna att jag mådde illa och seriöst funderade på att stoppa fingrarna i halsen och på så sätt tömma magen och börja om med energin.
Sagt och gjort.
Helsike, kaskadspya utan dess like, Anna trodde nästan att tarmarna skulle komma upp där ett tag.

Mådde mycket bättre efter det och började direkt försöka få i mig vätska, energi och salt igen.
Gick ett varv och började springa smått efter det.
Det tog ett tag men sen kände jag att jag var tillbaka.
Fick kämpa lite och låg ca ett och ett halvt varv efter schemat.

Block 3, kl 22-04:
Jag fick kämpa lite från och till men sen hittade jag flytet i löpningen igen.
Sprang mycket med musik, gick in i mig själv och fokuserade på en timme i taget.
Nu hade jag och Anna gått över till plan C, vilket innebar att få i mig energi överhuvudtaget.
Små bitar med bars, lite gel, mycket vätska.
Jag svettades som en tok och bad konstant om att få en nydränkt handduk.
Men det kändes ändå bra på något konstigt sätt.
Mycket känslor dök upp och jag kände mig otroligt tacksam.
Tacksam över det mesta; min underbara sambo, min familj, mina vänner, att jag kan springa överhuvudtaget, att Anna ville vara där och stötta mig genom dygnet, att folk hejade på mig, att Mia ropade att jag såg stark ut, att Frida log varje gång vi möttes (eller ja, hon passerade mig :) ), att Björn Tore gjorde tummen upp när jag hejade på honom.
Listan kan göras ännu längre.<3
Fick en hälsning av Kristina via speakern och började nästan lipa. 
Ja , ni hör ju vart känslorna transporterar sig under ett sånt här lopp.

Block 4, kl 04-10:
Sista vändningen och snart dags för frukost.
Gick ett varv och åt, hade lite svårt att få ner det och återlämnade halva till Anna.
Fick en kopp kaffe, vilket resulterade i en torr mun. Hmmm.
Delen uppe vid speakerbåset var otroligt varm, fick senare reda på att några av supporten som satt där tyckte att det var svalt och hade vridit på elementen, (jamen tack så j*kla mycket, tänk inte på oss som har sprungit i 18 timmar...)
Det var fortfarande varmt, men uthärdligt.
Jag drack mycket, nu körde vi på tätare energiintag än beräknat. Men jag var fortfarande låg efter kräkningen.
Toastoppen blev tätare och snart såg jag suddigt. 
Såg kanske 5 meter längre fram men efter det var allt blurrigt.
Fick order om att gå två varv, yes, ma'm.
Efter de två varven var jag otroligt frustrerad, trött och hade nära till tårarna.
All energi var som bortblåst.
Jag står vid bordet och förklarar för Anna vad som händer.
"Vill du sätta dig ner i 5 min?"
"Ja det vill jag"
Sätter mig ner.
"Vill du lägga dig?"
"Ja det vill jag"
Lägger mig ner.
Får en jacka över mig och vi bestämmer att jag ligger där i tio minuter.
Jag vänder på mig så jag ligger på vänstersidan och då smäller helvetet till.
Höftpartiet börjar krampa. 
Något så fruktansvärt.
Jag skriker gråter och vrider mig av smärta.

Detta fortgår och vill fasiken inte släppa.
Ont är bara förnamnet.

Får en stark saltgrogg (koksalt och vatten) av Rune som jag inledningsvis får i mig hälften av.
Lägger mig ner igen och höften fortsätter bråka.
Har ingen uppfattning om hur länge det håller på, men till slut lugnar det sig lite och jag kan prova att ställa mig upp.
Stå upp går bra.
Däremot kan jag inte lyfta högerbenet mer än ca en decimeter när jag sitter ner. Vänster är inga problem.

Lägger mig ner igen och börjar tänka, nu ser jag vettigt igen också.
Tar beslutet.
Anna kommer tillbaka och frågar om jag vill fortsätta.
Jag säger nej. Väljer att avbryta efter drygt 20 timmar och 17,8 mil.

Smärtan i höften var något jag aldrig känt förut.
Det är en sak för mig om huvudet säger nej, det har jag varit med om förut.
Eller om baksidan hade krånglat, det vet jag vad det är.
Men en ny smärta i höften som resulterar i begränsningar är inte värt att pressa vidare på.

Synen då?
När jag stannade var jag helt torr på huden, svettades ingenting.
Jag såg konstigt och hade dessutom sprungit på toa ofantligt mycket de senaste timmarna.
Förmodligen akut saltbrist.
Rune pratade om att det är hjärnans sätt att stänga av för att inte skada kroppen ytterligare. 

Istället för att springa hejar jag fram alla grymma löpare den sista tiden och får se:
- Björn Tore bli norsk mästare!
- Frida vinna överlägset samt sätta nytt svenskt inomhusrekord! 
- Coyntha genomföra sitt första 24hlopp!
- Barbro sätta personligt rekord och ta en tredjeplats!
- Janne springa över 200 km!
- Johan Steene springa 224 km och ta tredjeplatsen i herrtävlingen!

Det finns mycket att utvärdera och jag är revanschsugen som få.

- Energischemat var mycket tightare och striktare än jag haft tidigare, bra eller dåligt?
- Det här med värmen alltså, handduk funkade bra men det måste finnas ett smidigare sätt?
- Blir förbaskat kissnödig fastän jag inte dricker överdrivet, effekt av kompressionstights?
- Fötterna mådde kanon efter 20h, hädanefter är jag ett stort fan av Sportslick!
- Kommunikation är otroligt viktigt när det gäller support, Anna var fenomenal på detta!
- Saltsticks vs vanligt salt; oklart, men jag tycker mig ha fått mer effekt av vanligt salt?
- Vi löste magproblemen och jag kom tillbaka efter att ha kaskadkräkts! Ha alltså alltid en plan A, B, C och D.

Tack Norge för den här gången.
Nästa år står jag på startlinjen igen och innan dess är det många mil som ska erövras!

Ett stort tack till alla som var på Bislett och stöttade mig! 

Anna, hade inte klarat det så långt utan dig! <3


 The place where it all went down


Pretty in pink, laddad som satan. 
Men det blir inte alltid som man har tänkt sig.

Svensk palltrio! 

Grymma Frida Södermark! 

Otroliga Barbro Nilsson! 

Awesome Johan Steene 

Herrtrion

fredag 30 november 2012

Bislett watch out!

Dåså.

Banan är checkad, såg ungefär ut som jag kommer ihåg den :D
Väskan är packad och taktiken och alla andra eventualiteter är diskuterade och klara med coach Anna G.

Nu återstår inte så mycket.
Skall lägga fram kläder till imorgon bitti och sen snart krypa ner faktiskt.
Det blir en lång dag imorgon :)

För er som vill följa mig finns liveuppdatering var femte minut på följande länk: 
http://topptid.no/results/live/race/949

Om någon vill skicka hälsning eller önska en låt till mig under loppet:


Twitter: Hastag # Bislett24

Tävlingsledningen föredrar meddelande via twitter eller sms.

Get ready Bislett, för här kommer Maria Jansson!

torsdag 29 november 2012

Blod, svett och tårar

är alla delar av en ultra, och förmodligen vad lördagens lopp kommer att handla om.

Svett - ja, inte så mycket att orda om.

Blod - möjligtvis men förhoppningsvis inte, men man vet aldrig om det är en nagel eller två som bestämmer sig för att inte vara med längre.

Tårar - de kommer förmodligen. Av ena anledningen (frustration, motivationsbrist, mental dipp, smärta) eller den andra (glädje, lycka, tacksamhet).

Detta blir mitt sjätte 24h-lopp.
Vilken skillnad det är på den Maria som kommer stå på startlinjen på lördag och den Maria som tillsammans med min fina Paula stod på startlinjen den där varma sommardagen i Hallsberg för 3 och ett halvt år sedan. :)
Jag ler vid minnet <3

Vann då gjorde Åsa Hällstorp på 202 km (har jag för mig). Hon var andra kvinnan (Torill var först) i Sverige att ta sig över den "magiska gränsen" 200 km.
Det var fantastiskt att se henne, vilket tryck, vilken skalle och vilken ödmjukhet! Hats of to her.


Nu tillhör jag själv skaran som har sprungit över 200 km på ett dygn. 
Rätt ballt faktiskt!

onsdag 28 november 2012

One way ticket to the blues

...nädå, jag har allt en returbiljett med flyget hem på söndag,

Frågan är vad jag får med mig i bagaget.

Har ägnat större delen av kvällen åt att packa.
Återigen så undrar man ju om det är fjällvandring eller löpartävling man ska ut på.
Mat, olika ombyten, flera par skor. 
Ja, det mesta.

Imorrn åker jag till Norge, på lördag kl 10 går starten.
Då väntar ett dygn av glädje, svett, smärta, kära återseenden, funderingar, tankar, ett och annat löpsteg och ett högt ställt mål!

Når jag målet?

New babies, gissa vilken som är ny? :) 

En smått fullpackad väska

tisdag 27 november 2012

Tisdag

Sitter i soffan och kollar på tv.

"Kan du slå en pensionär?" (oklart om det är exakt rätt titel).

Deltagarna ska hoppa fallskärm. Tandemhopp.
Asballt!
Det gjorde jag strax efter jag hade muckat från värnplikten.
Ofantligt coolt.

Kom ihåg också att jag är höjdrädd.
Alltså på riktigt.

Men det var något jag hade fått för mig att jag skulle göra.
Har ju liksom en "att-göra-innan-jag-dör-lista" :)

Inledningsvis var jag inte så nervös.
När vi däremot satt i planet på väg upp och jag frågade han jag skulle hoppa med hur högt vi var och det visade sig att vi skulle sjukt mycket högre upp.
DÅ blev jag nervös!

Sen var det inte så mycket att välja på. Ut genom planet.
Fritt fall, därefter löstes fallskärmen ut och vi dalade ner mot marken.
Ballt.
Coolt.
Superhäftigt! :)

Idag har jag sprungit runt halva stan känns det som.
Köpte det jag behöver inför helgen.
Dock var jag till tre st olika Naturkompaniet-butiker innan jag hittade rätt frystorkad mat. Skam den som ger sig.

I övrigt blev det:
- Leukoplast till fossingarna
- Gel, bars, nötter och frystorkat till magen
- Nya skor till fossingarna
- Voltaren ifall ngt skulle hända
- Proteinshakes för kroppen, hindra muskelnedbrytning, kommer ta en var 6e timme.

Mjaa, nu ska det bara packas, men det gör jag imorgon.

Var även ut till Bosön imorse och blev kvalitetssäkrad av Britta.
Tänj, sträck, böj, spänn och ta i.
Phiew. 
Där får man veta att man lever.

Onsdag imorgon.
Dan före dan före dan före dopparedan!

Babababapaaaaaa I'm lovin it!

måndag 26 november 2012

Matematik

Sitter och fortsätter att finurla på distansschemat inför helgen. Många faktorer att tänka på. 
- Bara splitta ner på 24 st timmar? Nja, man springer oftast inte jämnt under hela loppet.
- Tänka på de olika faserna, när äter jag? Hur lång tid tar det? Hur lång tid tar det om jag ska spräcka en blåsa eller ta hand om problem med fötterna?
- Vad skulle kunna få mig att inte fortsätta?

Jag har alltid distansmål när jag springer tidslopp, kan inte gå ut och springa i 24h utan att veta hur långt jag tänker springa.

Men gå på känsla? Ja självklart är känslan en stor del, och det är också ett av målen. Att hitta en bra känsla i loppet.
Mitt förra 24h-lopp, var ju ett världsmästerskap. 
Herregud, det pirrar fortfarande i magen när jag tänker på att det var det.
Som bekant var det också ett väldigt jobbigt lopp. 
Som alla 24h-lopp var det tungt för kroppen men det var det mentala som spökade mest. 
Därför vill hitta ett bra flyt på lördag. 
Det som uteblev i Polen. 
Det som gjorde att jag fick kämpa under hela dygnet. 
Det var väldigt långa 24h vill jag lova.

Jag (och coach Anna G) kommer att vara förberedda på det mesta. 
Man bör alltid förbereda sig för det värsta och förvänta sig det bästa.
Detta innebär att det finns en plan A, som förhoppningsvis håller. 
Men skulle den inte göra det så finns självklart plan B.
Om det går på röven med den också så finns det en plan C.
Så långt har jag planerat.

Men är det bara FUBAR hela tiden som gäller, ja, då får man situationsanpassa, lös problemet, som man säger i min firma :)

Imorgon drar jag ut till Bosön till Britta som får kvalitetssäkra mig inför helgen, sen håller jag i lite fystester på jobbet, därefter blir det ut på stan för att inhandla diverse nödvändigheter.
Onsdagen består av packning och rodelläge i soffan (alternativt nervösa över att jag har missat att packa ngt).




Vad händer på lördag tro? 
Ny dag, nytt lopp...

söndag 25 november 2012

Bloggtorka upphör!

Det har varit bloggtorka.
Svar ja.

Jag har jobbat, som en tok. 
Eller iallafall varit toktrött när jag kommit hem vid 8-9snåret på kvällarna.

I helgen var det dessutom bröllop! Ojojoj, phiew vilken bröllopsfest, kan inte minnas sist jag dansade så mycket. Umgicks det gjorde vi på dansgolvet och skorna åkte av efter någon timme, barfotastilen funkade kanon!
En helt enkelt underbar helg och syster är numera fru.
Imorgon åker de på bröllopsresa. Destination Hawaii, via Miami. 
Inte alls avundsjuk ;)

Men nu är det dags att fokusera om.
Eller rättare sagt fokusera! (överhuvudtaget)
Bislett 24h Indoor Challenge väntar bakom knuten.

På torsdag drar vi till Oslo, för att hänga och hitta rätta känslan på fredagen för att senare genomföra ett kanonlopp lördag-söndag.

Jag är laddad, lite ofokuserad än så länge, men vidvinkelseendet smalnar as we speak.
Dessutom är jag, full av självförtroende och kommer gå ut på banan på lördag och göra det jag älskar och göra mitt eget lopp.
För min egen skull.
För att jag vill och kan!

Jag säger som min fina vän Helen gjorde inför förra årets lopp i Oslo.

"Det är vägen fram som har varit svår. Nu kommer det enkla. Du vet vad du ska göra. Nu är det bara att göra det."


måndag 19 november 2012

"Du ser så lycklig ut"

Jag jobbar, det är övning på Högkvarteret och jag har jobbat sen i måndags och har övningsdygn ända fram till torsdag denna vecka.

Detta medför mindre tid till träning.
 Igår hittade jag däremot en paus och tog mig ut i friska luften.

Så underbart!

Turen gick ner över Roslagstull och runt Brunnsviken.

Jag flög fram, till tonerna av Hammerfall, Metallica och alla andra som trängs i min mp3.

När jag hade passerat Bergshamra och var på väg över till Frösundasidan kom jag ikapp en annan löpare.
Sprang om denne (som sprang mitt i spåret med lurar i öronen, tips; ha endast en hörlur i så man hör om det kommer någon). Plötsligt hör jag hur han ökar farten. Haha, den jäkeln vill ikapp.

No can do.

En liten uppförsbacke, därefter asfalt nerför.
Jag höjer frekvensen och sen hörs han inte mer :)

Kommer ikapp ytterligare en löpare på andra sidan bort mot Hagaparken.
hon springer fort, men det gör jag med.

Hon hör att jag är på väg ikapp och ökar.
Jag bryr mig inte nämnvärt utan tuggar på, andas, håller tekniken och slappnar av i alla muskler som inte gynnar löpningen.
Hon viker av åt höger efter några hundra meter. 
Jag ska åt vänster.
 Rackarns otur för den bruttan.

Förbi Haga Slott, ingen syn av Vickan och Dannelito nu heller.
Vidare tillbaka till Roslagstull, tar extrasvängen ute på lilla udden innan jag varvar ner på vägen tillbaka till jobbet.

När jag återigen är inomhus möter jag en kollega.

"Har du sprungit?"
"Jajjemän" - svarar jag med ett leende.
 "Ja jag tänkte nästan det, du ser så lycklig ut"

<3

torsdag 15 november 2012

Anmäld och klar!

Idag gjorde jag det :)

Det var nästan så jag hade glömt bort det.
Anmälan till WESTERN STATES!!! :)

That's one of the reasons som jag och Sandra åkte till England och sprang Round Rotherham. ;)

Western States alltså....ett av loppen på min to-do-list.
Eller ja, en av sakerna på min "Att-göra-innan-man-dör-lista".
En dröm, ett äventyr, inte direkt en tävling; det handlar mest om att ta sig i mål.

100 miles från Squaw Valley till Auburn.



Maxtiden är 30h.
Banrekordet sattes iår av Timothy Olson 14:46:44 och Ellie Greenwood 16:47:19.
Det är inga duvungar vi pratar om...

Banprofil enligt nedan :)


Men man får hold sina horses.
Anmälan är en sak.
Därefter lottas platserna i ett lotteri som går av stapeln 8/12.
Ca 10% chans att komma med. 

Så håll alla tummar och tår och allt annat som ger tur!
För om det går vägen så ska denna dalkulla ut på ett rejält äventyr :) <3
(Samt intensifiera sin backträning....något) :)


onsdag 14 november 2012

Om igår var en kass dag...

Så är idag en ofantligt mycket bättre.

Igår natt sov jag otroligt dåligt.
Inte bara sådär att det var jobbigt att gå upp.
Nej, jag har nog aldrig velat ligga kvar i sängen så mycket som igår och inte bara därför att det är varmt, gosigt och skönt. 
Huvudet bankade och ögonlocken var tunga som betong när klockan ringde för andra gången och det var verkligen dags att  gå upp.

I och med att jag fick till ett härligt pass på måndagskvällen trodde jag att jag skulle slockna direkt när jag lade huvudet på kudden.
Som jag misstog mig...

Vände och vred, kastade mig av och an.
Stressen blev inte mindre för att jag kollade på klockan var femte minut.

Drömde konstiga saker.
Vaknade.
Kunde inte somna om.
Så höll det på.
Kan nog räkna antalet timmar sömn på en halv hand.

Det var inte den vackraste Maria som släpade sig till jobbet det vill jag lova.

Tog mig på något sätt genom dagen, kollegorna undrade flertalet gånger hur det stod till.
- Nejdå, jag är bara trött.

Avslutade den mindre bra dagen med en massage.

"Oh, skönt!" tänker ni.
Nej, inte någonstans kan jag berätta.

I princip allt blod tömdes i benen på mig och tårarna var inte långt borta.
Det där med att massge ska vara skönt, vad har folk fått det ifrån egentligen???

Hem, mat, sova.
Det sista jag såg av klockan var 20.33.
*Snark*

Idag vaknade jag upp a whole new person och i eftermiddag ska jag ta en skön runda runt Brunnsviken.

Sömn skall icke underskattas!


måndag 12 november 2012

Spontan fartlek med två munkar i magen

Idag var det fullt fart på jobbet. Tjohej! The way I like it.

Efter det hade jag planerat att snylta lite fika hemma hos en kompis i Sundbyberg.

Hade (återigen dagens Försvarsmaktsanställds-problem) inte hunnit träna på jobbet, utan det blev till att ta sig ut till Sumpan till fots och därefter hemåt med detsamma som transportmedel.

Hade i min iver imorse glömt min reflexväst hemma (springer aldrig utan den i mörker), så jag finkammade halva HKV efter en och fick, efter en halvtimmes letande, tag på en av en snäll kollega som inte skulle använda sin just idag.

Wheeeey, ut och försöka ta sig över Lidingövägen som enligt rutin var överbefolkad av bilar och väntan på grönt är länge på eftermiddagen.
Hade tur iaf och hamnade i gröna vågen på gång/cykelbanan. Sneddade in över Solna och ut till Sumpan, berömde mitt lokalsinne i mitt huvud :)

Fika; två köpemunkar och två koppar kaffe senare, var jag på språng hemåt igen. Hade dessutom hunnit bli utskälld X antal gånger av min kompis tax Aramis. Han ändrade sig däremot efter jag kliat honom på magen i 5 min.
Längs cykelbanorna mot Ulvsunda och ner mot vattnet mot Karlberg.
Rackarns så bra det gick.

Över till Kungsholmen och längs Kungsholms strand.
Nu gick det riktigt fort.
Ujujuj.
Brydde mig inte om klockan, fokuserade istället på steget, andningen och syret som transporterades ut i mina muskler som i sin tur bar mig framåt.

Zick-zackade mellan diverse promenadfolk och en och annan hund.
Ökade lite till och tänkte att jag kör fram till Stadshuset.

Tjoho, inte långt kvar nu.

Slappna av, fokusera allt på de muskler som hjälper dig i löpningen, slappna av i de övriga.
Framåt, framåt.
Framme! Joggade resterande vägen hem.
Hem till en varm dusch och en färdig middag. <3

Jamen se där, lite fartlek på måndagskvällen är inte fy skam :)
Vad händer resten av veckan tro?

fredag 9 november 2012

The speech

"Let me tell you something you already know. 
The world ain't all sunshine and rainbows. 
It is a very mean and nasty place and it will beat you to your knees and keep you there permanently if you let it. 
You, me, or nobody is gonna hit as hard as life. 

But it ain't how hard you hit; it's about how hard you can get hit, and keep moving forward. 
How much you can take, and keep moving forward. 
That's how winning is done. 

Now, if you know what you're worth, then go out and get what you're worth.
 But you gotta be willing to take the hit, and not pointing fingers saying you ain't where you are because of him, or her, or anybody. 
Cowards do that and that ain't you. 
You're better than that!"

Hur svart kan man vara under ögonen?

Innan det inte går att täcka?"

Det frågade min syster sin makeupartist när hon testade sin brud-sminkning förra veckan.
Svaret var vääääääldigt svart.


Idag är jag trött.
Tokigt trött faktiskt. Sådär så att det syns under ögonen.  
Idag kanske hade varit en lämplig dag att vara en sån där som sminkar sig?

Det var jag när vi gick och lade oss igår också.
Sov uppenbarligen dåligt. Hastade mig igenom frukosten och sen iväg.

I förrgår var vi på planeringsinternat med jobbet. 
Middag på tisdag kväll, inte jätteimponerad tyvärr.
Slutade dock med att jag rusade upp mitt i natten och kramade toalettstolen. Usch, hatar det där. Man riktigt känner hur magen vänder sig ut och in, och sen...ja, ni kan föreställa er.
Resulterade i dålig sömn igår natt = trött dag.

Ska försöka bota påsarna under ögonen med ett uppfriskande träningspass i den kyliga luften....

Inte alla dagar är bra dagar, men man kan försöka så gott det går att vända på de.

Jag kan ialla fall trösta mig med att Isabelle sitter på tåget hit från Malmö :)
För i eftermiddag bär det av till vår favoritstad!

tisdag 6 november 2012

Maria tycker till

Inget utbrott denna gång, jag lovar ;)

Jag gillar inte att räkna upp saker att störa sig på för då sprider man ännu mer negativ energi, meeeeeeeeeeeeen jag gör ett undantag idag.

- Folk som cyklar mot rött!!! För i H*****E!!! Red means stop! Även för er.

- Det gäller tydligen att vara först runt i salen när man joggar på uppvärmningen på gruppträning! Satan i gatan vad jag blev omsprungen, samt att hälkickar är till för att mjuka upp musklerna, farten spelar ingen roll!

- Städerskor som inte gör sitt jobb! Jag har jobbat som städerska på skollov och helger och har man ett jobb som innebär att man ska göra rent så ska inte telefonen  fortfarande snarka under ett lager av damm när städerskan har varit där.

- Folk som anser att man är "galen" (och gärna påpekar detta också), när man berättar om sin passion (flytta sina gränser, springa väldigt väldigt väldigt långa sträckor, utmana sig själv fysiskt och psykiskt). Seriöst people, get a grip och var imponerade istället! 

- Folk som inte kan göra sitt jobb och det går ut över mig! Enough said.

- Folk som underskattar sig själva och ber om ursäkt för sin existens! Sträck på er och var stolta!

- Folk som inte riktigt har greppat det här med mat och träning! De som inte kan äta fettranden på en skinkbit men gärna vräker i sig godis istället för mat, då har man inte lagt alla pusselbitar rätt.

- Folk som tror att lättmargarin och flytande margarin är nyttigare än smör! Läs om margarin HÄR, och om smör HÄR. Sen får man alltid tycka och tänka som man vill (så länge man håller sig inom lagens gränser och margarin borde tamejf*n vara olagligt).

Måste även rekommendera ett vansinnigt bra blogginlägg av allas vår Jonas Colting :)
http://coltingblogg.com/2012/10/29/darfor-valjer-jag-bort-margarin-svar-till-bt/




I övrigt är jag fortfarande en glad liten skit som förmodligen har träningsvärk i axlar och rygg imorgon :)

Snajsigt va? :)




Finuleri finulera.....

I dagarna sitter jag och filar på energi- och taktikschema inför Bislett.
Oops, tjatar jag? Muahhaha, nope , no sorry.
Min blogg, mina regler :)

Det blir ganska strikt, till skillnad mot tidigare lopp. Men så har jag mer erfarenhet och har lärt känna min kropp ytterligare lite till detta lopp.
Är den inte underbar den däringa kroppen, va? Man blir bättre och bättre kompisar hela tiden.

Live and learn.

Hur blir det då?

Dryck: Vitargo och vatten
Energi: Valnötter, gel, salt, frystorkat

Enkelt, simpelt, vad kan gå fel?
Det mesta faktiskt, det kan vara så att jag spyr på/av gelen efter 8h, dags för reservplan.
Alltid reservplan/omfallsplanering!
Och eventuellt en plan C också.
Stridsplanen håller bara till första sammanstöten.

Hur långt ska jag springa då?
Ja det är ju det vi är där för att ta reda på... :)

måndag 5 november 2012

Did you give the world some love today?

Har du gjort någon glad idag?

Har du gett någon en komplimang?
Har du tänkt något positivt om någon utan att säga det?

But why?
I regel är vi dåliga på att ge beröm.
Tänk vad glad man hade varit om man fått beröm varje dag, eller i alla fall en komplimang.

Det kan göra väldigt mycket.

Ska vi inte börja med det? :)

Kom ihåg också att man i regel behöver sju kramar om dagen för att må bra mentalt!
Helst av en människa, men om man inte har en människa (människan ifråga skall även ha bra intentioner) till hands så går det bra med djur. Då helst en hund.

Mer kärlek åt folket!


torsdag 1 november 2012

La musica

Tänk vad mycket kraft man kan hämta ur bra musik!
Det finns studier som visar att man tränar bättre till musik.
Många gruppträningspass har koreografi som är anpassat till musiken, i gymmen spelas musik över tiden och många löpare nyttjar mp3 eller motsvarande.
Musik peppar, driver och glädjer helt enkelt!

De sista två timmarna på VM klickade jag fram i jakt på peppande musik på min mp3 och sen gick det undan vill jag lova :) (så fort det nu kan gå efter att man har sprungit i 22 h).
Jag sprang och sjöng lite då och då, klämde ur mig några toner (oklart om de träffade rätt) för att stärka mig själv.

Men vem kan inte hitta styrka i dessa texter?:



"'Cause it makes me that much stronger 

Makes me work a little bit harder 

It makes me that much wiser 

So thanks for making me a fighter 
Made me learn a little bit faster 
Made my skin a little bit thicker 
Makes me that much smarter 
So thanks for making me a fighter"
- Christina Aguilera, Fighter

 "We never cry for love - we're superheroes
We are back where we belong
We never cry for pain - we're superheroes
Make a stand where we belong"
- Edguy, Superheros


Avslutar med min favorit :)
"Each day I live
I want to be
A day to give
The best of me
I'm only one
But not alone
My finest day
Is yet unknown

I broke my heart
For every gain
To taste the sweet
I face the pain
I rise and fall
Yet through it all
This much remains

I want one moment in time
When I'm more than I thought I could be
When all of my dreams are a heartbeat away
And the answers are all up to me

Give me one moment in time
When I'm racing with destiny
Then in that one moment of time 
I will feel
I will feel eternity

I've lived to be the very best
I want it all
No time for less
I've laid the plans
Now lay the chance
Here in my hands

Give me one moment in time
when I'm more than I thought I could be
When all of my dream are a heartbeat away 
And the answers are all up to me

Give me one moment in time
When I'm racing with destiny
Then in that one moment of time
I will feel
I will feel eternity

You're a winner
For a lifetime
If you seize that one moment in time
Make it shine

Give me one moment in time
When I'm more than I thought I could be
When all of my dreams are a heartbeat away
And the answers are all up to me

Give me one moment in time
When I'm racing with destiny
Then in that one moment of time
I will be
I will be
I will be free
Oh I will be
I will be free"

- Whitney Houston, One moment in time
Metallica på Ullevi 2011
Niiiiiiice :) 

<3