Jag glömde rödbetsjuicen!!!

Shit.

Jag glömde rödbetsjuicen.
Placebo kanske (visserligen bevisad effekt också) men jag har druckit det inför tävlingar i två år nu.


Jag får frågan om jag är peppad.
Jag har svårt att vara peppad (definiera peppad egentligen?), jag är: 
- Laddad - fasansfullt
- Förväntansfull - mycket
- Spänd - lite
- Nervös - en aning

På lördag BEHÖVER jag ju faktiskt inte hålla på i 24 timmar.
Det är klart när jag har sprungit mina 16 varv.
Det blir självklart en omställning.
Vanligtvis spelar det ingen roll hur fort du springer, du blir inte klar fortare för det.
Nu är det tvärtom.
Ju fortare jag springer desto fortare blir jag klar.

Jag har tänkt springa fort.

På fredag är jag ledig, men förhoppningsvis kommer jag inte ägna dagen åt förberedelser.
Har börjat förbereda nu ikväll.
Låda med materiel och energi.
Väska till kläder och ombyte.
Sen blir det en kylväska (knappast behövligt men den är behändig) med mat, kaffepulver och annat som min support kommer att behöva.

Listor är mina vänner.
Skriver ner allt jag packar. 
På så sätt har jag koll.
Jag älskar att ha koll.
Ok, jag erkänner, jag är ett kontrollfreak, framförallt när det gäller tävling. 
Det är min komfortzon, and I like it.

Vad kommer jag ha med mig då?

Energi:
- Swebars 
- Hammer Gel
- Vitargo (ifall jag tröttnar på Perpeteum)
- Perpeteum
- Koffeintuggummi
- Koffeinsugtabletter
- Saltpåsar 
- BCAA-kapslar

Extra kläder:
- Sleeves (tjocka och tunna, vill helst slippa jacka)
- Kompressionsstrumpor (2 par)
- Underställströja
- Långärmad funktionströja
- Extra sportbh
- Jacka, Salomon
- Jacka, Trimtex

Materiel:
- "Skrivkit"
- Sjukvårdsväska (innehållande allt från extra skosnören till smärtstillande)
- X-krossglasögon, både med mörk lins och "vinter"-lins
- Nummerlappsband
- Extra småflaskor
- Vätskebälte Nathan + 2 extra flaskor
- Shaker
- Reflexväst x3

Att springa i:
- Asics GT2000TX (terrängvarianten av GT2000)
- 3/4kompressionstights, (CWX)
- Kompressionsstrumpor, (CEP)
- Sportbh, (Stayinplace)
- Linne, (Trimtex)
- Trosor, (Icebreaker)

Sen är det lite kvar som ska packas, såsom pannlampa och annat nödvändigt :)

Körde ett herrejösses-bål-pass på gymmet idag. 
Imorrn kommer det träningsvärk.

Imorgon ska jag också springa lätt distans och på fredag yoga.

Sen är det time to rock'n roll!

"Ta kontroll över det du kan, acceptera resten"

Huden är vattentät

Idag sprang jag 400ingar, x10. Joggvila över 200m mellan intervallerna.
Fort för mig. Kändes lite konstigt.
Förmodligen inte fort för någon annan.

Det spöregnade mest hela tiden. Klart man blir blöt, men man dör inte. 
Jag var chill med det hela. Jag kunde ju dessutom direkt när jag varvat ner ställa mig i en varm dusch. 



4 dagar kvar till tävling och jag försöker få upp farten i benen.
I övrigt blir det rörlighet/yoga och lätt distans innan det är dags att ställa sig på startlinjen.

Det kommer bli grymt kul i helgen.
Jag har en bra känsla i magen.
Dessutom har jag världens grymmaste support och pacers! :)

Har tur som är ledig på fredag och kan ägna förmiddagen (inte hela dagen, då blir man knäpp, se till att göra klart det man ska göra så kan man slappna av sen, listor hjälper) åt de sista förberedelserna.






:)
Please don't forget to be awesome!

En helg i löpningens tecken

Nu går ju iochförsig ganska många av mina helger i löpningens tecken men denna var lite annorlunda.

I fredags eftermiddag klev jag på tåget till Göteborg. Kursen gick bara den helgen på hela året så det var bäst att passa på och att komma till Göteborg är ju aldrig fel.

På lördag morgon tog jag mig vidare till Friidrottens hus och steg 2 av Svenska Friidrottsförbundets löptränarutbildning.
Möttes där av nästan idel obekanta ansikten, dock var det några filurer som jag hade gått steg 1 med. Dessutom fanns Dan Glans (en svensk hinderlöpare som var aktiv på 1970-talet och kom 7a i OS-finalen i Montreal 1976) på plats som deltagare. Häftigt.

Det blev en lång dag 1 där vi ägnade oss åt träningsupplägg, formtoppning, ett kombipass (där vi blandade spänsthopp, backlöpning med tröskelintervaller), erfarenhetsutbyte och vi lyssnade på Midde Hamrin när hon pratade om tränarens roll.
Dag 2 ägnades åt löpstyrka i både teori och praktik, (vaddå? kör inte ultralöpare mycket löpstyrka? nja, jag hittade iallafall ett par nya muskler som gav sig till känna, de behövde nog sig en omgång) samt mental träning.

Avslutningsvis var det en mycket bra helg som ledde till ett diplom och senare kommer jag göra en skrivning vilket ger mig (om jag nu klarar den) ett certifikat för utbildad löptränare av Svenska Friidrottsförbundet.

Två helger kanske inte ger så mycket kan vissa tycka.
Men lägg till då 20 års erfarenhet av löpning och en oändlig kärlek till utövandet.

Nästa helg går också i löpningens tecken.
Skillnaden är dock att då ska jag springa 161 km så fort jag kan.

Freitag

Min nya pärla, som har gjort mig lite tillfälligt fattig, men det är det värt.

Pengar är bara pengar och jag behöver en säker och fungerande cykel.

 

Idag är det fredag och jag är ledig, som många andra fredagar :)

I eftermiddag sätter jag mig på tåget och beger mig till Göteborg för att gå andra delen av Svenska Friidrottsförbundets löptränarutbildning. Nice.

Det där med att vara hemma på helgerna, det tillämpas inte så ofta i det här hemmet :)

Nästa helg är det TEC, och jag ska springa de däringa 161 kilometerna så fort jag bara kan. 

Ballt.

Det kommer bli hårt, svettigt, blodigt (???), lerigt, kräkigt (hoppas inte, men alltid är det någon som spyr), roligt, jobbigt och säkert en hel massa andra saker.

:)

Broadway Ultra Society 6h-race 2014; My side of the story, eller; Just idag var jag stark

(skrev det här inlägget på flygplatsen igår men fick inte igång internet så det kommer nu istället) :)

Igår morse ringde klockan 05.40.

Det blev inte många timmars sömn då vi hade varit och kollat NHL-hockey kvällen innan.

När jag gick och lade mig hade jag inte riktigt bestämt om jag skulle åka iväg eller inte.

Jag hade fått bekräftat via mail att man kunde efteranmäla sig på plats, samt att jag hade fått vägbeskrivning av hotellpersonalen och de hade försäkrat mig att det var ”very safe” i området jag skulle till.

Jag sov lite oroligt men när klockan väl ringde drog jag snabbt på mig kläderna så att jag inte skulle ångra mig.

Jag traskade gatan upp till Penn Station, köpte min tåg och bussbiljett, lite frukost och inväntade sedan avgång.

Klockan 6 på morgonen fanns det alla sorters människor i rörelse vill jag lova.

Iväg med tåget om än några minuter sent och bort från ett mörkt Manhattan.

20 minuter senare klev jag av i ett gryende Queens.

Hittade strax busshållplatsen men fick vänta ett bra tag då den var 15 min sen.

En kille bakom mig var lagom imponerad då han tydligen skulle till jobbet.

Iväg med bussen och nu tappade jag allt lokalsinne.

Plingade där jag skulle av och lyckades iallfall tack vare lite samverkansskills hitta fram till tävlingsplatsen.

Det påminde om ”alla andra ultralopp” så jag kände mig hemma.

Några tappra eldsjälar i full färd med att montera upp tält och vindskydd där man kunde lägga väskor, några som höll på att skiva upp bananer och någon som ställde ut koner och kopplade in stora klockan.

Anmälde mig, fick min nummerlapp och fixade i ordning det sista.

Informationen precis innan start innehöll en beskrivning av banan; det skulle bli en kuperad 5km-slinga i parken (Alley Pond Park) där vi befann oss samt att vi skulle leta efter ”fräscha pilar”. Något mer uppfattade jag knappt för han pratade så fort :)

Japp, hur svårt kan det vara?

Tog en snabb blick över startfältet när vi ställde upp och kunde detekera en eller två individer (av kvinnlig sort) som såg ruttade ut.

Yeah yeah, vi får se hur det blir, jag ska göra mitt eget lopp, jämn och fin fart genom hela loppet och sköta energiintaget.

Startskottet gick och vi sprang iväg.

Inledde med en km-lång uppförsbacke, först svagt uppför, sen tvärt.

Därefter en högersväng och in i en gles skog, fortfarande på asfalt. En till uppförsbacke och därefter nerför en kort bit. Vi svängde vänster och gjorde en lov runt en öppen gräsyta och sen kom en brant backe till uppdelad i två omgångar. En kort lov runt en till gräsyta, en till uppförsbacke och sen bar det nerför samma väg som man inledde med.

Varvning och sen upp igen. Jag drack ett halvt glas Gatorade, det enda under loppet.

Det tog mig 15 km innan jag kände att jag var igång på riktigt, men höll ändå en jämn och fin fart på ca 5.15-5.30/km.

En varvning till och jag tog en av mina Hammer Gel och två glas vatten.

Jag visste att en tjej sprang väldigt fort, hon låg ca 1,5 km före mig och såg pigg ut, vi hälsade när vi möttes.

Jag tänkte att jag springer i alla backar tills jag inte orkar mer, då går jag fort uppför de.

Det behövde jag aldrig. Jag kortade ner steget och strävade efter att bibehålla en bra teknik trots att det började suga i låren efter några varv.

Vid 2 mil blev det toastopp och någon minut extra den kilometern.

Jag åt och drack varje varv, det behövdes.

Jag kände att frukosten;  en halv non-fat-turkey-sandwich (vad är det med USA och nonfat????), apelsinjuice och en kopp kaffe, inte var så mycket att fylla magen med så jag åt två bitar powerbar och drack cola varannat varv, och varannat varv en gel och vatten.

Helt plötsligt hade jag sprungit 3 mil och ca hälften av det jag hade planerat.

Jag kände mig hur pigg som helst och det kändes som jag flög fram. Visst sög det fortfarande i benen i backarna men jag var stark. Väldigt stark.

Det hela kändes ansträngningslöst på något sätt.

Jag höll koll på klockan för jag ville ändå hålla ett jämnt och fin tempo, såg till så det inte rusade iväg. Det gick bra.

Hade inte sett tjejen som ledde något mer men funderade inte så mycket på det utan sprang på för mig själv och koncentrerade mig på att göra mitt eget lopp. Jag skulle ju inte tävla....

När jag var på väg in för varvning vid 45 km hade jag bestämt mig för att gå på toa igen.

Blev skapligt förvånad då jag passerade tjejen som ledde i nerförsbacken på väg mot varvning.....

Här ska inte gås på någon jäkla toa. Nu kör vi!

Hornen växte.

Jag hällde i mig ett glas cola och satte fart uppför backen igen efter varvning. Hon skulle inte ikapp mig! (såhär i efterhand tror jag att hon bara sprang marathondistansen).

Jag hade för mig  att det stod i tävlingsPm.et att sista timmen skulle vi springa på en kortare bana, ca en km på platten.

Jag varvade vid 5h och 5 min och var bergsäker på att de skulle skicka ut mig på den kortare rundan. Men icke sa nicke, ett varv till. Phiew, ok, bara att tugga.

Upp upp upp.

Runt runt runt

Ner ner ner.

Nu var det den kortare banan.

Hade ca 25 minuter kvar när jag gick ut på den kortare svängen men konstaterade rätt snabbt att även fast den längre var jobbigare så blåste det inte och nu gjorde det ont i benen när jag sprang på platten. Det hade det inte gjort på den kuperade slingan förutom nedförsbacken.

Det var rätt tjockt på banan då det hade startat ett 3h-lopp efter halva tiden, men det gick bra att springa ändå.

10 min kvar. Phiew.

Andas Maria.

Fin teknik nu.

Hela vägen in i kaklet.

50 sek kvar.

Ok, en sista sprint.

Vissel vissel vissel.

Stopp.

Det fanns markeringar längs banan och sen gick vi i samlad tropp och meddelade vilken markering man stannat vid.

Bytte rätt snabbt om till torra kläder. Fick i mig lite mat. Pratade med en dam som tyckte jag var fantastisk, hehe, ”I love girls who just kick ass”.

Tack och bock!

Hängde kvar en stund, drack kaffe, men det verkade inte bli någon form av prisutdelning och jag hittade inga resultatlistor (ville veta hur det gick i herrklassen då det var åtminstone 5 grabbs som sprang tokigt fort), så jag smet.

Och där började ett bussäventyr som varade i ca 90 minuter innan jag gav upp och hoppade på ett tåg istället. Det är bättre med saker som går på räls.

Ca 12 timmar efter jag lämnat Manhattan var jag tillbaka på hotellet och tog en välförtjänt lång,  varm dusch.

Jäklar vad nöjd jag var med mig själv.

Mycket väl genomfört Maria!

Energi, tempo och kläder var helt rätt.

Det var kanske 8-10 grader ute och regnet hängde i luften men det var uppehåll hela tiden, idag kan jag också konstatera att ”solen” tog ändå, fick ränder efter linnet.

Kläder hade jag 3/4kompressionstights (nyinköpta CWX Stabilyx, kompressionsstrumpor (2XU, rosa ofcourse), linne (Team UltraSweden) och sleeves (blåa med Swedish Armed Forces, som jag tog av efter 4 mil).

Energi petade jag i mig var 5e kilometer, det var iochförsig det enda alternativet.

Tempot kändes kanon hela vägen och det kändes som jag inte behövde anstränga mig nämnvärt, dock var det något motigt de första 15 km innan jag kom igång riktigt. Har inte kollat km-tiderna än, får analysera vidare på det.

Ett bra formbesked.

Just idag (igår) var jag stark!

En svensk i New York

Japp, Manhattan baby ;)

Kom hit onsdag kväll efter några timmars bilfärd från Washington DC där vi attackturistade i 3 timmar.
Torsdagen spenderades på United States Military Academy (West Point, en fantastisk anläggning, tänk gotisk borg och gigantisk, samt 4000 blivande arméofficerare) där de hade skapat ett gediget program, som avslutades med att vi fick skjuta av oss i skyttesimulatorn :)

New York är stort, fantastiskt, stundtals smutsigt, crowded, smogigt och turistfyllt.
Igår tog vi en morgonlöprunda.
Först 6th Avenue upp och därefter Central Park.
Central Park var roligare än avenyn.
Sjukt mycket folk ute och sprang och sjukt mycket hundar, så jäkla gulligt när de springer fritt med tungorna hängandes. De ser helt enkelt så lyckliga ut.

Hundarna var också söta.

:)



Spiderman, Musse och Mimmi och Batman med kulmage finns på Time Square.


Igår attackshoppade jag pumps på Macy's.
Shit vilket huvudvärksställe.

Nu strax ska vi dra oss ut till Long Island och NHL-hockey, New York Islanders möter New Jersey Devils.
Blir coolt :)

Imorgon drar jag mig ut till Queens för ett 6h-lopp.
Det var "very safe" enligt personalen på hotellet, så då rättar jag mig efter det.
Väntar bara på mailbekräftelse att man kan efteranmäla sig på plats.
Om inte det går så blir det långrunda på eget bevåg, har inhandlat Perpeteum inför TEC som jag måste testa.

Var på Paragon Sports igår också, love that place.
Connectade med en tjej på löpavdelningen där och det slutade med att jag blev inbjuden till ett halvmarathon nästa helg och gav henne tips inför hennes första ultra.
Tyvärr så åker vi ju hem på måndag, men ändå. :)

Hej så länge från ett regnigt New York! :)

Don't forget to be awesome.


(Bilder kommer sen).

Uppdrag packning

Imorgon åker jag till USA.
Jag borde packa.
Det går sådär.
Vet liksom inte vad jag ska ha med mig.

Ibland är jag kanonbäst på att packa.
Effektiv, smart och snabb.

Ibland inte alls.
Idag är en sådan dag.

Vill mycket hellre kramas med han jag bor med.

Det ska bli så jäkla kul att åka bort.
Dels att komma till de amerikanska militärhögskolorna och se hur de jobbar, samt att få se Washington och New York igen.
Can't wait.

Eller ja, det måste jag ju.

16.35 imorgon eftermiddag lyfter planet.
Jag är åter på svensk mark tisdagen 1/4 kl 11.15 om Norwegian sköter sig.


Söndagen den 30/3 går det ett 6h-lopp ute i Queens, soooom jag tror jag ska springa :)
Enda "problemet" är att det tar 1h och 30 min med kollektivtrafiken från vårt hotell (vi bor på Hilton i Fashion District) och jag måste upp rätt så tidigt. Men det borde väl inte vara något problem att hitta rätt? :)
Jag får vrida upp lokalsinnet på topp ;)

I övrigt så är det inte så mycket inplanerat, förutom att vi ska på hockey på lördagskvällen.
New York Islanders möter New Jersey Devils.
Coolt.

:)

Cause I'm leeeeeeeeeaaaaaaaaving
Oooooon a jetplane

Annars mottages tips gärna om roliga och annorlunda grejjer att fördriva tiden med på Manhattan med omnejd.
Jag och R var där för tre år sedan och klarade av de flesta turistfällorna :)

Jag har gjort en lista på saker att shoppa while in the U.S.
Paragon Sports står högt på listan för inköpsställen, förra gången tror jag vi var där i 2h.
Coolt.
Jag har även lyckats hitta en The North Face Outlet, som ligger bredvid motorvägen mellan West Point och New York. Där ska jag försöka hitta mig en Feather-lite-storm-blocker-jacket :) förmodligen lite billigare än i Sverige, samt ett par bralls till denna.
Coolt.

Dagens mest överanvända ord.
Coolt.

Back in the loop

Noll halsont - check!

Cykeltur till jobbet utan skador - check!

Sjukt effektiv dag på jobbet, snap-snap-snap - check!

12 km i snögloppet med bästa Anna G -CHECK!

X-kross vinterlinser. Zumm zumm zuuuuummm lilla sommarbiiii

Bästa jackan på!

Efter...något mer snöig, blöt och vindpinad. X-kross kirrar biffen. Ingen imma. Ingen snö i ögonen. Lyx. Måste dock införskaffa ett par rosa bågar..

 
Känslan var som att jag aldrig gjort något annat än att springa, trots att jag inte har tagit ett löpsteg på en och en halv vecka - check!

Born to run!

Det kan även vara så att jag har hittat 24h-loppet för iår (kan hända att det bara blir ett av den sorten detta år). Vad tror ni om Romerike 24h i slutet av juni? :)

Tillbaka till livet!

Idag när jag vaknade kände jag mig mycket piggare.
Wohooo!! Knappt något rossel i halsen (ok lite rossel då men knappt något ont).

Lite snor i näsan och så låter jag fortfarande som en kråka men det är en stor skillnad :)
Imorgon räknar jag med att vara halsonts-fri och om planen håller så gäller lätt distanslöpning med bästa fröken Grundahl imorgon kväll.

Idag har jag haft aptit och varit hungrig.
Det har jag inte varit de andra dagarna.
Det märks så sjukt mycket när jag är sjuk och inte aktiv som jag brukar vara med träning och flängeri hit och dit. Aptit och förbränning är inte på topp.

Kikade ut genom fönstret strax innan jag skulle gå till jobbet och konstaterade att jag nog skulle ta cykeln istället.
Lyckan var kortvarig då jag ca 15 min senare korsar parkeringen vid Solna Acess-huset och flyger åt höger då cykeln flyger åt vänster.
Landar på högersidan med revbenen neråt och är helt övertygad om att ett (minst) har gått av.
Tappar luften också och iochmed min kraxiga stämma lät det nog mycket värre än det egentligen var.
När jag får tillbaka en normal andning konstaterar jag dock att revbenet är intakt (samt mina  Haglöfsbrallor).

Nedrans isfläckar, dessutom tänkte jag för mig själv att "här ser det halt ut, bäst jag tar det lugnt."
Tog av dubbdäcken för någon vecka sedan. Lite för tidigt uppenbarligen...



Igår tog jag mig till Mediamarkt och lämnade in min Ipod (för tredje gången!!!), hoppas de får ordning på den innan jag reser till det stora landet i väst.
På måndag bär det ju av :)
På eftermiddagen lyfter jag och mina kollegor mot The Big Apple.
Vi landar in på kvällen och då är det bil direkt ner till Annapolis i Maryland som gäller.
Där har vi besök på US Naval Academy på tisdagen.
Ska bli riktigt skoj.

Vi sover en natt i Washington DC innan det är dags att dra sig mot New York på onsdagskvällen.
Det blir tidig morgon för på torsdagen ska vi till US Military Academy (West Point).
Därefter blir det vistelse på Manhattan fram till måndag kväll då vi styr kosan österut och åter Sverige tisdag lunch.

Jag har dessutom nosat reda på ett 6h-lopp ute i Queens på söndagen när vi är i New York.
Coolt.
Funderar på att springa.
Bara därför att.

Igår var jag sjukt täppt i näsan. Att sniffa i sig Otrivin Menthol är dock som att tjonga huvudet i ett helt Euacalyptusträd. Rätt smarrigt :)

 

En hälsning från host och snorlandet

Hej hopp och galopp!
Händerna upp i luften, pannan mot baren nu spränger vi taket!

Eeeeeeeeeeeeeller inte....
Efter att ha mått halvkasst i tre dagar vaknade jag upp igår och mådde helkasst.
Kände direkt hur träningsdagen på Må Bättre flög ur kroppen i takt med att jag tog några rosslande andetag på lördagsmorgonen.

Jag har väl aldrig varit med om maken till halsont!
Jisses.
Som om någon har gått lös med en rasp i övre delen av halsen på mig.

Hängde på låset till Apoteket och införskaffade smärtstillande halstabeltter (som iochförsig bara gav mig en konstig bortdomnad känsla i gommen) och Kan Jang (det enda beprövade förkylningsmedlet som faktiskt funkar).
Sen var det optismistkänslorna på och vatten i strupen som gällde.
Till och från rosslade jag som en snöman och hörde tillochmed hur det tog emot när andetagen ville upp ur lungorna.
Mjääääääääääääääk...............

Lördagen var peaken.
Idag mår jag någorlunda bättre.
Känns som om hålen i halsen har repat sig lite iallafall.
Nu låter jag i stället som en hes kråka. Bli därför inte förvånade om ni skulle ringa mig och det låter som en Bengt Fritjofsson efter kl 11.
It's still me.

Detta har också inneburit att jag inte har tränat på hela veckan.
Kroppen är liksom inte med.
Men vetni, det är störande och inte kul, men jag tar det med ro (vad är alternativet?).
En vecka har inte påverkan på min stabila grundträning.
Och den har ingen chans att rubba mitt pannben.

TEC 100 miles - 27 dagar kvar

Just don't forget to be awesome!

On the road again

Denna fredagmorgon satte jag mig på tåget till Borlänge, jag och rosa väskan (inte lilla rosa väskan, utan bara rosa väskan).
Hemåt, till familj, till Dalarna.

Ledig fredag, hmm, har blivit många såna nu känns det som. Men men, what to do, det innebär ju att jag har jobbat för många timmar någon annan dag.

Denna vecka har känts otroligt seg, inget bloggande, å andra sidan har jag inte heller haft så mycket vettigat att komma med så det har känts lika bra att låta bli. Jag hoppar liksom det där "Tjena bloggizen"-temat.

I måndags hade jag vilodag enligt planering efter förra helgens strapatser. Jag hade bokat en tid hos bästa Maria K på Atlaspraktiken som var på visit i Stockholm.
Jag fick mig en översyn och blev genomknådad. Det var inte lika illa som jag trodde, dock hade ett par stela höftböjare orsakat en stel rygg de föregående dagarna så det var skönt att få rätt på det.

På tisdagen vaknade jag med en skrovlig hals och hög puls.
Satan......

Några sega dagar på jobbet gjorde inte saken bättre och det har inte blivit ett enda vettigt träningspass denna vecka hittills.
Jag vägrar träna med ont i halsen så jag har ägnat mig åt kurering och bittert väntande.
Sen har jag varit lite oinspirerad.
Egentligen borde jag inte vara det med tanke på helgens energiboozt hos Emelie. Men ändock.
Oinspirerad till vaddå då?
Tja, lite allmänt.
Inspiration är bra för att livet ska bli roligt.

Jag gillar mina rutiner och mår bra av de. Men det måste ändå hända saker och jag kan gärna känna lite stress för att jag liksom ska vara på hugget.
Den här veckan har jag inte varit på hugget...

Vad gör man åt detta då?
Jag står ut några dagar sen får det vara nog. Man kan inte gå omkring och vara oinspirerad och deppig, man blir inte värst trevlig att umgås med.

Jag är dock på väg tillbaka men är inte riktigt där än, bara det här halsontet försvinner så är jag back on track :)

Det brukar hjälpa att googla på balla tävlingar.
Jag har hittat ett 100mileslopp i Rodopibergen i Grekland till hösten! Ett mer äventyrslikt lopp då det inte finns mycket support längs banan och där man som deltagare har krav på sig att respektera de man stöter på, såsom björnar, vargar, vildsvin och annat skoj.
Tävlingsledningen tar inget ansvar om det skulle hända något och det finns endast 6 st servicestationer på den 16 mil långa banan.
Vem kan motstå något sådant? Hon heter inte Maria Jansson iallafall ;)

I helgen vankas det träningsevent på Må Bättre här i Borlänge.
Body balance, Body pump och spinning står på schemat för min del och jag håller tummarna att halsen ordnar till sig tills imorgon annars blir det lite knivigt.

För övrigt har jag varit barnvakt idag.
Till syrrans 5åring och 2åring, som för övrigt tycker det är onödigt att gå när man kan springa fram.

Det var lajbans.

Sviter efter måndagens behandling.
Det ser mycket värre ut än vad det är , I promise :)
Hon har använt stora sugkoppar på ryggen :)

En helg i Little-land

I fredags började jag dagen med att gå på Katarinas pass på Friskis, därefter satte jag mig på bussen med destination Jönköping.

Toksomnade som vanligt innan vi ens hann ut på Essingen tror jag. Vaknade när vi närmade oss Norrköping efter ett behagligt slummer.
Vid tretiden anlände jag till staden nere vid den stora sjön.
Emelie hämtade upp mig och vi stack ut till Hallby (?) för att rasta benen (och Troja, Emelies labrador).
Vi joggade runt ett kuperat 6km-spår innan vi lämnade av Troja i bilen och fortsatte sedan på milspåret.
 Skönt att springa bussresan ur benen.

I går var det utflykt på g.
Vi tog tåget till Mullsjö där några kompisar till Emelie väntade. Även här fanns det en hund med, Raven, en Pointer (och något annat har jag för mig).
Vi följde Södra Vättern-leden (har jag för mig att den hette) och det var en rackarns fin dag. Min kamera  (ja det är helt rätt, jag använder fortfarande kamera) dog slut på batteri på tåget och jag har inga fina bilder att bjuda på från turen tyvärr.
Men tänk er småländsk skog i fantastiskt soligt vårväder så får ni nog rätt bild :)
Vi räknade in 25 km innan vi lämnade av den sista kompisen hemma hos sig och sen styrde vi stegen från Mullsjö mot Jönköping.
Vi hade uteslutande sprungit skog/led fram tills dess och det märktes skillnad när vi kom ut på den hårda grusvägen.
Jag hade dessutom valt att glömma innersulorna till mina springskor hemma och hade provisoriskt-lånat ett par tunna sulor av Emelie.

Detta påminde sig efter bara några kilometer på vägen.
Satan vad ont jag hade under fötterna.
Efter ytterligare några kilometer satte det sig i utsidan av benen.
Vi tog oss till Habo och därefter till Jönköping medelst buss.
Med ett par väldigt onda fotsulor var de 15 km som återstod väldigt långa.
Vi klockade ändå strax över 40 km och var relativt nöjda.
Väl av bussen i Jönköping svängde vi förbi Löplabbet där jag tiggde till mig ett par innersulor och det var helt annat ljud i skällan på dagens runda.

Idag åkte vi bussen ner mot Taberg och inledde turen med att ta oss upp på Tabergs topp.
Rackarns fin utsikt därifrån.
Benen kändes knasigt nog piggare idag än igår och vi matade på upp mot Jönköping längs XXX-leden (kommer inte ihåg vad den hette).

Vi pratade om det ena och det andra och mycket om vårt kommande lopp i Norge. Hur vi ska lägga upp energiintag, utrustning och mental taktik.

Idag hade jag laddat kameran och vädret var nog snäppet bättre, jag fick tillochmed en solrand efter min t-shirt :)

 

Söndagens runda landade på strax under 30 km på ovanligt pigga ben och jag tackar Småland och framförallt Emelie för en rackarns fin helg!