Min kropp, min maskin , mitt tempel

Jag älskar min kropp och jag är otroligt glad över att den tar emot allt jag utsätter den för.

Hela min uppväxt har jag lärt mig att mat är energi och kroppen är till för att användas. Mat är till för att vi ska orka och för att ladda batterierna. 
På tisdagar och torsdagar var det skidträning i min klubb. När vi kom hem var det alltid gemensam middag, för att fylla på efter träningen.
På helgerna när det var tävling hade mamma alltid packat matsäck och när vi kom hem fyllde vi på igen.

På veckorna var det pappa som lagade mat och på helgerna var det mamma. 
Pappa gjorde de godaste pannkakorna jag någonsin ätit. När man kom hem från skolan kunde man lukta sig till de redan innan man hade nått uppfarten. 
"Ju mer smör och ägg desto godare pannkakor." , var resonemanget.

När jag blivit äldre och mer seriös i min träning har jag insett allt mer hur viktigt det är vad jag stoppar i mig.
Men det är inga konstigheter. 
Mat är väldigt viktigt för mig och jag behöver mycket av det. Dock inte vad som helst. Hur man än vänder och vrider på det är inte pizza bra uppladdning eller återhämtning inför ett långpass. Det kan fylla andra funktioner, men inte näringsrika sådana.

Riktig mat (hur många gånger har man inte hört det):
- Så kort väg som möjligt från råvara till tallrik, 
- alltså inga halvfabrikat
- helst ingen innehållsförteckning alls (bra mat har ingen innehållsförteckning!)
- Att tänka till på: vad ger den här maten mig?

Vi lagar mat varje kväll hemma, till middag och matlådor till oss båda.
Men ingen av oss har lust att stå i köket i flera timmar utan det blir enkla, rejäla rätter , för att sen "lyxa" till det lite på helgen kanske och gå till någon saluhall och köpa fint kött eller fin fisk.

Att unna sig för mig, det är inte att äta en Marabou så att det sprutar ur öronen, eller en kanelbulle från Pressbyrån, utan det är att köpa den där extra fina köttbiten, de där exotiska men ofta dyra frukterna,  eller att lägga ner kanske en halvtimme extra för att få till den där fina bearnaisesåsen.
För mig ska det alltid vara värt det. Ibland äter jag pizza, pommes frites, fikabröd, rostat bröd, godis, ja, sånt som "folk" tycker är att unna sig. 
Men jag ställer mig alltid frågan om det är värt det?
Oftast är det inte det.

Jag gillar inte heller dessa lättprodukter där hälften är mysko ingredienser.
Ta matlagningsgrädde t.ex. VAD ÄR DET???? 
egentligen??? betala för vatten?
Nej, då köper jag vanlig grädde och spär  ut den med mjölk vid  behov.

Kolhdyratkällor jag gillar: 
- Röda linser.
- Råris (arseniklarm ja, men ät inte mer än en gång i veckan så löser det nog sig).
- Bönor, alla dess slag, gillade det inte förut men även gamla hundar kan lära sig att sitta.
- Potatis, men nu såhär på vintern smakar den inte speciellt mycket och då låter jag hellre bli, dumt att äta något som inte smakar något.
- Sötpotatis, mumma.
- Palsternacka, morot, rödbetor,  you name it, rotfrukter! Blanda dessa med lite grädde och lök så har du en helsnajsig gratäng.

Proteinkällor jag gillar:
- Fisk, helst torsk och lax, tonfisk (filé) är lyx.
- Kyckling, gärna hel, kycklingfiléer har jag inte mycket till övers för, dessutom blir det saftigare om benen sitter kvar. Vi har en lergryta (Schlemmerpott), som man ställer in i kall ugn (vrid sedan upp till 200 grader) 1h och sen faller köttet i princip av)
- Nötkött, lyx!

Fettkällor jag gillar:
- Avocado  
- Lax
- Nötter, inte cashew eller valnötter dock, brrrrrr
- Olja, hehe, inte rakt upp och ner men gärna på sallad
- Grädde

Jag utsätter kroppen för mycket påfrestningar, men jag ser till att ta hand om den genom att stoppa en bra energi och mycket. Har jag dålig energi, sover dåligt eller presterar dåligt överlag kan jag nästan alltid härleda det till vad jag har ätit.

Här är några exempel på middagsrätter hemma hos oss:
- Hel kyckling i ugn, tillbehör: röda linser och sallad. 
Marinera (jag gör en egen av: honung, sambal olek, peppar, ingefära, honung, salt, soya, olja) och låt den sköta sig själv i ugnen på låg värme i ca en timme, koka linserna när det är 20 min kvar.

- Veggobiffar, sallad och dressing.
Veggoburgare på kidneybönor, ost, chili, majs, solrosfrön, lök, curry, vitlök, morot. Sallad: rivna morötter. Dressing: kvarg och lite yoghurt, pressad vitlök och en nypa örtsalt.

- Laxsida i ugn , tillbehör: bönsallad.
Skvätt på olja, salt och peppar på axen och sen in i ugnen på 150 grader i ca 40 min. Blanda valfria bönor med olja och vitvinsvinäger, rödlök och en hackad tomat. 

- Mandelbollar, sallad och dressing.
Bollar gjorda på lök, mandel, havregryn, ost och fiberhusk. Kokas och sedan i ugn. Sallad på rivna morötter och riven vitkål med vinäger och olja, ska gärna ha stått och dragit lite i kylskåpet några dagar. 

Klart och betalt.

Jag brukar få höra att; "Jo, men man måste ju njuta lite också."
Jag skulle aldrig äta något jag tycker är äckligt. Men ibland behöver det inte vara gott.

"You don't look scared." "Well you aint suppose to."

Det här är mitt absoluta favoritklipp.
För att få inspiration och motivation.

Jag tittade på det i bilen på väg till starten på VM förra året.
Jag tittar på det när jag ibland tappar bort tron på mig själv.
Jag har tillochmed tittat på det när jag varit ute på nattlöpning och jag funderat lite vad jag hållt på med.

HD - Rocky Balboa (2006) - inspirational speech - YouTube
https://m.youtube.com/watch?v=D_Vg4uyYwEk

Det må vara klyschigt och regisserat. Men jag älskar det och det hjälper mig.

En trött sill....eller; där fick jag för att jag klagade på att jag var för pigg

En vecka har gått med det lite tuffare uppskruvade schemat.
Nu ska bara yogan in regelbundet igen så är jag verkligen på rätt väg.

Det har gått bra, ända fram tills dagens långpass (helgens andra). Då gick luften ur mig.
Det började redan från första steget och innan jag hade nått Sollentuna var jag nästan gråtfärdig och redo att vända om.

Det gjorde jag inte.

Men jag hatar, hatar, hatar snömodd.
Älskar däremot kommuner som sopar sina cykelbanor :)

Jag summerar en bra vecka; 
- ett återhämtningspass, kort distans
- två distanspass i högre tempo (varav ett pannbensbyggande inomhus på band), 
- ett tempopass
- två bra styrkepass 
- två långpass (varav ett katastrof)

Dock tar det ju lite tid att anpassas till den högre farten och därmed belastningen. Jag får vara extra nog med energiintaget nu. Både direkt efter de tuffa passen och mellan. In in in med massor med mat.

Nu ska det tydligen bli en massa plusgrader till veckan. Det var rätt märkligt igår att springa i bara ett par tights, tröja och jacka...hmm....inte fyra lager och Michelin-Maria.

Ungefär så

Det får gärna vara vinter, snö och kallt. Gärna ihållande så man vänjer sig och har koll.

Nä, nu ska den här trötta sillen gå och dö i soffan.

Nja, dö vore väl högst onödigt.

Sova då.

I sängen.

Ja, så blir det.




Haha, sen var ju det här lite kul (och skrämmande nära sanningen):

Things to Keep in Mind When Dating/Married to/Friend of/Parent to an Ultra & Trail Runner

1. When we say we “need” to go for a run, we mean it. Whether it’s for sanity’s or training’s sake, we literally need to go run. After we get that run in, we’ll stop talking about it . . . until the next day. In that same vein, we may sometimes complain about HAVING to go for a run. Yes, we know we could technically “not go” . . . wait, actually no, we have to go. If we don’t, it’ll pick at us all day, everything will remind us of the fact we didn’t go, and we’ll be cranky and miserable because of it.
2. However long we say we’ll be gone on a run, it’s safe to add AT LEAST an hour or two. Sometimes, we fail to take into consideration travel time, bonk time, refueling time, or “we felt good so we just kept going” time.
3. Grocery bills will increase along with our training. And yes, we are eating AGAIN.
4. Friday nights are usually more tame than any other night of the week BECAUSE Saturday morning alarms for long runs are usually much earlier than week day alarms for work.
5. Vacation time is still running time.
6. We may accidentally leave wet shoes, dirty clothes,  or sweaty hydration packs in our car from time to time which means it may smell like a dead body in there from time to time. We’ll also come home smelling like ass, covered in sweat, mud, and God knows what else. We promise we’ll take a shower and get back to our normal, sexy selves as soon as we peel ourselves up off the floor.
7. We think about running . . . a lot. We follow obscure races and geek out over runners you’ve never heard of before. This only intensifies when we get around our ultra/trail running friends. Eventually, we will talk about other things; be patient with us.
8. Ultrasignup can be a more dangerous website than Ashley Madison. If you see us on there, rein us in. We could easily sign up for 10 races in 10 different states at any given time if left to our own devices.
9. We, at some point, will likely (literally) fall victim to our sport. We may twist an ankle, bruise/skin knees, pass out, need IVs, or piss blood. Yes, we know we brought this on ourselves. Still, listen to us talk about it again and again, tell us what bad asses we are, and try to spare us a lecture (until at least maybe the wounds and urethras are healed). We also realize you’re only concerned about us and appreciate and love you for it.
10. We love our sport, and we love you. We also understand that you, more than likely, are not obsessed with what we do (or at least to the degree we are). And that’s ok. However, nothing makes us happier than when you show an interest (even if feigned) or want to crew/support/spectate/talk running. That being said, it’s not always expected. We know we’re weirdos and are thankful you love us in spite of it.

 Källa: 

Don't be upset by the results you didn't get with the work you didn't do

Under förra veckans möte med coachen kom vi överens om att jag skulle öka tempot något.
Anledningen; att jag kände mig lite för pigg....
Framförallt skulle jag öka tempot på mina distanspass. Skillnaden ner till mitt långpass-tempo var inte stort, då är det dags att ändra på något.
Därför pressar jag mig lite till på distanspassen med början i tisdags då jag träffade Lisa Ring, en talangfull ung löpare från Linköping som pluggar till idrottslärare på GIH.
Vi sprang och pratade i 75 min och när kilometerna passerade förbi fortare än vanligt så blev jag glad. Det bevisade bara att jag faktiskt har legat och fegat lite....

Det är ju det som är grejen, det blir aldrig lättare att bli bättre. Jag kommer aldrig kunna öka mitt bekväm-tempo om jag inte tränar på det.

Men en gång är ingen gång sägs det så när jag klev upp på bandet idag var jag beredd på att jag skulle få kämpa. 
Den ena faktorn var värmen, det var bra varmt i gymmet, (enligt mig iallafall, förmodligen var det minusgrader...)
...jag tycker om att springa i värme , jag är bra på att springa i värme.
jag tycker om att springa i värme , jag är bra på att springa i värme.

...jag slog bara tillbaka..

Hursomhelst, jag joggade en halv kilometer innan jag vred upp tempot lite och tuggade klart mina 80 min.
Det gick bra, men det tog.

You have to work for it!!!

Tre dagar kvar på veckan och tre pass kvar att träna.
Imorgon styrketräning, lördag långpass, söndag långpass.

Ett steg i taget.
En kilometer i taget.

Hittills denna vecka har det blivit fyra löppass (varav ett återhämtningspass, två distanspass och ett tempopass) och ett styrke-pass.
Benen är lite trötta, därför ligger jag på soffan ikväll och kollar på actionfilm medan R är ute med sina pojk-vänner.

Jag behöver det.
Egen tid.
Sen behöver man alltid actionfilm.

Nytt schema och nytt mål

Det är kallt ute.
Vilket innebär många lager på lager för att inte frysa på träningspassen.
Vilket i sin tur innebär att tvättkorgen fylls upp ovanligt mycket fortare än vanligt.
Slutsats; mycket tvätt blir det.
Meeeeen what to do? Springer gör jag ändå. 

Jag har fått nytt fyra-veckorsschema från coachen och nu börjar det bli tufft. Styrketräningen är åter på schemat, det är ett nytt tufft tempopass inlagt, samt mycket mängd i form av distans (som jag ska skruva upp tempot lite på) och långpass och back-to-back.
En månad med detta upplägg och sen skruvar vi lite till inför mars.
Planen är ju att vara i toppform till valborgshelgen!

Dessutom kom ett glädjande besked igår då IAU annonserat att det kommer att bli ett Europamästerskap på 24h-löpning och det går av stapeln 22/10 i södra Frankrike.
Thankyou.
Där har vi säsongens andra stora mål, eller ja, största kanske.

Planen är naturligtvis att försvara min titel som Europamästarinna!
För att det ska lyckas så kommer det krävas stenhård träning och 110% fokus.

Jag välkomnar utmaningen!

Jag tycker om att springa i värme. Jag är bra på att springa i värme. Jag tycker om att springa i värme. Jag tycker om att springa i värme. Jag är bra på att springa i värme.

Nu i onsdags hade jag möte med bästa coachen.
Vi ses någon gång i månaden för att stämma av träning och upplägg, dricka kaffe och tänka framåt. Vi har alltid mycket bra snack.
Onsdagen var inget undantag.

Ett av 2016-års stora mål kommer att vara ett 24h-lopp i Basel i Schweiz som går av stapeln på Valborg. Där är målet att springa långt, väldigt långt, för att på så sätt säkra min plats i landslaget inför ett eventuellt EM iår (om jag nu på något vis inte skulle vara direktkvalificerad som regerande Europamästarinna...) samt inför nästa års VM.

I Basel är banan strax över 1100 m och platt, tror det kanske är 1 höjdmeter :)
Organisationen är väl beprövad och så kommer tyska OCH Schweziska mästerskapet gå av stapeln i och med denna tävling, samt en "öppen" klass där undertecknad planerar att vara med.

Snart kommer jag till knorren i det hela.

För några år sedan var två av mina vänner där och sprang och det var kanonhett! Vi pratar alltså 30 grader. Rent objektivt sett så vore det inte optimalt att få det på tävlingsdagen.
De som känner mig vet att jag inte har varit världens största fan av värme över åren.
....tills i onsdags!
Från och med nu så tycker jag om att springa i värme och jag är bra på att springa i värme.
Jag tycker om att springa i värme och jag är bra på att springa i värme.
Jag tycker om att springa i värme och jag är bra på att springa i värme.

Saker och ting som sägs tillräckligt många gånger i en säker och trygg miljö tenderar att bli sanning.


Framförallt så kommer det inte hjälpa mig att tänka att jag hatar värme, jag är kass.
Absolut inte.

Så från och med denna vecka kommer jag att träna ett pass i veckan inomhus, för att lära mig att hantera värmen. 
Jag vet redan att jag kan springa långt och (hyfsat) fort, nu är det dags för resten av detaljerna ;)

2015; My side of the story

Januari:

Jag funderade också över vad som komma skulle under 2015. Januari 2015 var också den dagen då jag hade varit i Försvarsmakten i tio år. Tänka sig va ? :) jag kommer fortfarande ihåg den där dagen när pappa vinkade av mig på stationen i Borlänge och jag klev på tåget till Skövde. 

En rackarns tur att jag gjorde det säger jag bara.

Jag förberedde mig för en lång period av jobb, under våren 2015 var jag borta 8 av 23 veckor.

Just det, jag och Isabelle åkte till Tallinn också, det gör vi aldrig om. I alla fall inte på vintern, fy fasiken säger jag bara. Det var första och enda gången jag har varit rädd på riktigt. Storm på Östersjön. Brrr........

Februari:

Denna månad var jag inte hemma många dagar. Det blev många tankar om motivation och jag hade en period i träningen då jag fokuserade på fart och jag säkerställde också min plats till VM.

I övrigt så var jag i Norrland. 

Typ.

Mars: 

Nu började det dra ihop sig till VM, jag funderade på vad som krävs.

Jag gjorde ett aktivt val och drog mig tillbaka från sociala medier den sista tiden inför VM.

Jag tog ledigt från jobbet, åkte upp till mamma för att fokusera en helg innan det var dags för sista veckan i formtoppningen.

April:

Det enda jag tror hände i april var att jag tog EM-guld, VM-brons, EM-guld i lag och VM-silver i lag :)

Maj:

Eeeehhhh...................jag försökte reflektera över vad som hände i Italien och så var jag sjuk. 

Ungefär så.

Juni;

Jag summerar ett bottennappspresterande i mitt 12.e Stockholm marathon.

Och så droppade jag och Kristina förbi Salzburg på midsommarhelgen för att springa Mozart 100, där Kristina vann sin klass och jag kom tvåa och fick prispengar, för första gången i livet :)

Juli:

Jag hade semester hela juli. Oj oj oj.

Både jag och Rikard fyllde 30 vilket innebar mysiga middagar på fina restauranger både i Stockholm och Göteborg, min familj överraskade mig med en kombinerad födelsedagsfest och fira-EMguld-och-VMbrons-fest där det minst sagt blev en sen kväll och så såg vi AC/DC på Friends arena :)

Rackarns vilken fin semester jag hade förra året!

Att det inte var speciellt varmt gjorde inte mig så mycket, jag slapp ju faktiskt träna på nätterna :)

Augusti:

Månaden rivstartades med att jag lade i en högre växel inför det kommande Military World Games, där jag skulle springa marathon.

Det där med marathonträning, det är jobbigt.

Och det ska det vara.

...Tack vare min coach.

Sista veckan i augusti började jag också på Tränarprogrammet på Gymnastik och Idrottshögskolan.

Ny sväng och ny start i livet.

Inledningsvis var det teambuildning i form av Insparc .

Jag hamnade i en klass med väldans massa bra människor.

September:

Skolan drog igång med buller och bång och jag klev utanför boxen två gånger under samma vecka.

Oktober:

Oktober var månaden då det skulle gå av stapeln och det senaste halvårets träning skulle ge frukt. Det var dags för Military World Games och vi åkte till Korea på andra sidan jordklotet.

Den sista tävlingsdagen får vi äntligen starta och det slutar med ett saftigt pers :)

November:

Månaden började med att jag råkade anmälde mig till Bislett 12h.

Vilket senare skulle visa sig vara bland det dummast jag gjort.

Jag hade två sjukt roliga helger med mina närmsta vänner.

Det sista jag gjorde i November var att lära mig saker den hårda vägen.

December;

Här var jag med om en häftig grej och blev några (iochförsig små) kroppsdelar fattigare.

Det bästa med december var nog ändå när jag fick äran att supporta min vän Paula under Personliga rekordens tävling i Växjö under luciahelgen.

Sedan avslutade jag det hela lite filosofiskt, men dock inte mindre sant för det.

Jag säger ett stort tack till 2015 för att du var det året du var!

Nu ska jag se till att göra 2016 till ett ännu bättre! :)

Don't forget to be awesome ;)