Det finns kompisar och så finns det kompisar

Jag har turen att ha snabba kompisar, sen att de är ruggigt trevliga det gör ju inte saken värre.
Lisa är en snabb kompis. Henrik är en annan, (inte riiiktigt lika snabb som Lisa, men å andra sidan så är det inte så många som är det), bor nära mig, och ställer upp som pacer när det vankas nattpass.
Det gjorde det inatt.

SMHI hade lovat uppehåll från midnatt.

De har haft fel förr om man säger så....
kl 03 möttes vi upp utanför mig och ner från himlen kom det snöblandat regn. Inte att göra så mycket åt.

Vi travade iväg. 40 km stod på schemat. Det gick lite fort i början för att få upp värmen.

Bort till Brommaplan, vidare till Alvik, Västerbron och rundade Söder. 
På Stadsgårdskajen blåste det satan, nästan så det blev kallt. Nu hade snön övergått till regn. Fortfarande inget att göra åt.

En fot framför den andra och in med energi med jämna mellanrum.
Västerbron igen, Alvik, Ulvsunda (tillika sista bron för dagen), en sväng i Frösunda och sen slog klockan över till 40 km.
Det slutade påpassligt att regna när vi hade ca 8 km kvar.
Tack vädret.
Tur att man inte är gjord av socker.

...trots att jag är så söt...... :)
Eller som Henrik sa, "Vi slapp pollen denna gång."
Garanterat pollenfritt.

Tack Henrik för mycket bra paceing och sällskap!

Jag kan meddela att frukosten, och framförallt KAFFET smakade väldigt bra.
Nu ska jag återhämta, dricka vatten, plugga och sen jogga ett kortare pass i eftermiddag.


#66dayslefttotheworldchampionship65dayslefttoimprove

...jag, resten av dagen ;)

Sicken mycket bättre vecka!

Stänger denna vecka trött och väldigt nöjd.

Jag har tränat bra, väldigt bra! Ätit, sovit och varit lite mer egoistisk denna vecka. 
Framgångsfaktor uppenbarligen.

Idag sprang jag 4h-långpass på lätta ben men i märkligt väder. Motvind, sidvind, strålande sol, svarta moln. Irrade bort mig på ett terrängspår ute på Lidingö (nej, inte Lidingöloppsbanan, den hittar jag), utan vid vad jag tror är Elfvik.
Snittet sjönk direkt i klockan, sablar, men det ordnade upp sig så fort jag kom ut på asfalten. Man ska träna på det man ska bli bra på, terrängen tar jag en annan gång.

Jag har snabba vänner, en som är särskilt snabba. Lisa Ring (sub-2.37-på-marathon-Lisa) som jag kallar henne ;) som ställer upp och pacear mig på mina tempopass.
Jag är oändligt tacksam. Trots att det är med skräckblandad förtjusning jag beger mig till de passen. Det är oerhört utvecklande för mig. Samtidigt som det är oerhört jobbigt. Men det blir bra, I know it. Det är de passen som kommer hjälpa mig hålla farten efter 20 löpta timmar i Belfast. I torsdags klockade jag in strax under 26 km på 120 min och ett par vändor runt Djurgårdsbrunnskanalen. 

STARK.

Kan bara tillägga att hon vann Womens Health Half-marathon igår på 1.17.23. Yeah, that's right, she's my friend :)

Tenta på tisdag. "Optimal prestation ur ett nutritionsperspektiv". Kan vara det roligaste tenta-plugg jag ägnat mig åt sedan jag började på GIH. 

Tummen upp på den.

Ny vecka imorgon.

Jag fortsätter på inslagen väg tänkte jag.

...just ja, mitt Sverige-bästa på 100miles rök i helgen, en ruggigt snabb tjej knep det på TEC, typ 5 minuter snabbare, men i terräng. Min tid var mellantid från EM i höstas, i och för sig med 8h och 45 min kvar att springa. Oh well. Nu ryker rekorden på löpande band verkar det som. Hm, får ta tag i det där tror jag.

Sicken vecka...

Jadu, det har varit en intressant vecka. Eller ja, det beror väl på hur man ser det. Jag väljer att ta lärdom, även om vägen dit alltid tenderar till att vara tuff.

Trots att det bara är jag som lägger pressen på mig så är det inte alltid så förbaskat lätt att inte göra det. 
Jag vet ju att jag kan nå mitt mål, som och för sig inte har ändrats den senaste veckan. Det är bara förutsättningarna som ruckats lite i kanten.

Men Maria, vem sa att det skulle vara lätt?

Nej jag vet att det inte är lätt. Det är lite det som är meningen. Då hade alla gjort det.

Onsdagen ventilerar jag mentalt med Lisa (2.37-på-marathon-Lisa) under 60 min innan jag fortsätter trava runt på Stadion i bra fart på dåliga energinivåer i kroppen. Hon sa "nu springer vi sakta Maria".
Eh, japp. 4.45fart är ungefär det långsammaste hon kan springa :) men bra för Maria att härdas lite och det är lätt att dras med och våra pass går oftast äckligt bra.
Det är tur att man har såna vänner...för att inte tala om coachen, jesus vad hans öron får tåla alltså :)

Påskhelg.
Pannbenslångpass på lördagen. Vill mest grina och gå hem men lyckas ta mig i kragen.
Söndagen lyckas jag inte så bra. Tar mig till Danderyd och sen blir det buss hem.

Lärdom.

Kommande vecka ska jag vara bättre, och inte dra förbaskat mycket lärdomar.

Och sova mer, tänkte jag.

Inte längre Europarekordhållare

Oh well, jag fick ändra informationen på Instagram och headern på bloggen (dumt om det står saker som inte stämmer), men det var kul så länge det varade.
Jag får numer nöja mig med svenskt och nordiskt rekord.

Igår fick jag reda på att polskan Patrycja Bereznowska slog nytt VÄRLDSrekord i helgen under polska mästerskapen på 24hlöpning.

256.246km!!!

Jag tar det igen:

256.246km!!!!!

En helt fantastisk prestation och jag bugar och bockar.

Patrycja kom tvåa efter mig på EM i höstas med strax över 241 km. Snacka om skapligt pers.

Jag säger inte att jag vet hur jobbigt det är att springa 256 km, men jag vet hur det är att springa 250 km, och det är jobbigt.

Detta höjer ribban något inför det stundande världsmästerskapet.

Jag vet att det finns 6 st hungriga lejoninnor några mil västerut över Atlanten. Samtidigt känner jag ytterligare tre, som dessutom dagen till ära kommer att bära blågul skrud.

Allt kan hända och det är många dagar kvar. Inget säger att det resultatet kommer upprepas i Belfast. Men det är ändrade förutsättningar.

Dags att lägga i ytterligare en växel, trodde inte jag hade så många kvar, men jag ber om ursäkt i förväg om jag uppfattas som egoistisk och osocial de kommande 81 dagarna. Men det är för ett bra syfte. 

Jag lovar.

Den andra sidan av de mörka månaderna

Jag kom ut levande. På andra sidan av de där mörka månaderna jag pratade om. 

De där månaderna med reflexväst, mörka mornar och ännu mörkare kvällar . De där månaderna med snömodd, slask och ishalka. 

Jag har avverkat några tävlingar, var längesen jag tävlade såhär mycket :)

- Stadion marathon, mycket bra känsla och lätta ben, check!

- Bislett 50 km, ingen bra känsla och tunga ben, godkänt snitt dock, check!

- Borlänge 6h, blev ett marathon, hade inte huvudet för att springa tidslopp den dagen och det var inte läge att pusha igenom något, check!

90 dagar kvar idag.

I USA gick sista chansen att kvala in till deras landslag. Det kommer vara ett starkt landslag som kommer till Belfast. 6 starka damer (herrarna bryr jag mig inte sådär jättemycket om). Sverige har också ett starkt lag, dock är vi bara 3, vi har inte råd att inte ha våran absolut bästa dag.

Nu väntar tre månader med stenhård fokus, mycket Maria-tid och mindre tid på energislukande saker och såklart en hel del tuff och hård träning.

Keep in touch.

I will.