onsdag 10 december 2014

Ett ödmjukt tack

Jag vill säga tack.

Tack till alla som springer ultra.

Tack till alla som vill arrangera en ultratävling.

Tack till alla som hejar vid tävlingar.

Tack till alla som supportar vid tävlingar.

Tack till Andreas för att du vill vara min tränare. För att du tänker åt mig, bekräftar (oftast) mina funderingar och gör det lättare för mig. 

Tack till alla fina vänner som bryr sig och finns där när jag behöver lätta mitt hjärta.

Tack till alla mina kollegor, som frågar hur det är och frågar hur det går och vill prata löpning.

Tack till Rune.
För att du är så erfaren, kommer med så bra ideér och har den där speciella förståelsen.

Tack till Anna G, för alla mörka och ljusa löpturer. Alla funderingar som dryftats och alla kilometer som har nötts.




Min fina, underbara, älskade Rikard <3
Som står ut med mig när jag tassar iväg alldeles för många tidiga mornar.
Som lagar mat alldeles för många gånger i veckan för att jag ska hinna träna.
Som aldrig klagar när jag fyller tvättkorgen med träningskläder.

Min familj, som alltid står bakom mig. Det finns ingen hejd. De hejade oavbrutet varje varv (1,5 km) på VM i Polen (förutom de 7 min som Catrine somnade med öppen mun) ;)
De är alltid med. I hjärtat eller på plats.
När jag är på tävling utan mamma känns det allt lite konstigt, hon har ju liksom alltid varit med. 
Mina största supporters <3

Min bästaste Helen. <3
Som kan i princip titta på mig och se vad jag tänker.
Hon är förmodligen den klokaste personen jag känner.

Tack till alla som delar kärleken till löpning!

Merci is my little way of saying thanks -
merci for being you

söndag 7 december 2014

Bislett 24h 2014; Några reflektioner

Jag gillar att dra erfarenheter. Man lär så länge man lever heter det och man lär då sig sällan så jäkla mycket som under ett 24h.
Samtliga erfarenheter och tips nedan är helt och hållet utifrån MITT perspektiv och vad som funkade för mig.

I min firma brukar vi köra på börja med, fortsätt med, sluta med.
Men idag kör vi på före, under, efter samt en övrigt-kategori:

Redo?

Före:
Det bästa sättet att komma till en tävling är ju att vara så väl förberedd som möjligt. Inför Bislett fanns det ingen anledning att inte vara i toppform. Jag såg till att:

- Äta bra mat. Det gör jag till 93% i vanliga fall, men de sista veckorna blev ännu viktigare.

- En lång "vit" period inför loppet. Ett glas vin till maten då och då hade förmodligen inte gjort någon skillnad rent fysiskt men mentalt var det viktigt för mig att veta att jag hade gjort allt jag kunde för tillfället.

- Omge mig med energigivande människor sista tiden.

- Lämna jobbet på jobbet när jag gick hem

- Sova en eller två timmar extra per natt

- Dricka lite mer vatten/dag än normalt

- Lugna ner mig själv och påverka det som går att påverka och acceptera resten.

- Hålla sig lugn även fast SL och SJ gjorde sitt bästa för att skapa en jäkla fredag åt mig

- Bädda för supporten. Tydliga instruktioner och schema som gjorde det lätt för Helen att veta vad hon skulle langa och vad hon skulle säga.

Under tiden:
- Plan A, B, C och FUBAR. Vad gör jag om? Att hela tiden ha en omfallsplanering.
Min originalplan höll i 4h. Just saying. Att tänka i termerna, vad gör jag om X händer?

- Fokusera på mitt eget lopp. Inget fick komma inom min bubbla. Andra fick göra vad de ville. Du kan aldrig påverka vad andra gör.

- Ta hand om situationer som uppstår. Agera.
När jag vid 4h kände att något var konstigt och jag sa till Helen att jag ville kräkas var det ord och inga visor som kom tillbaka. "Jamen gör det då." Sen väntade hon utanför med vatten. Ny situation, ny åtgärd.

- Lev i nuet, acceptera nuet och agera med det du har. Det som är viktigast i den situationen. Ok, nu har kräkts. Då är systemet nollställt och jag behöver framförallt få i mig vätska. Små klunkar med saker som är snälla mot magen och som återställer  balansen. Ok, nu har jag en blåsa. Gör den så ont så att jag inte kan fortsätta? Ja?: stanna, av med strumpan, punktera blåsan, ny strumpa, på med skon och så iväg igen. Nej? Fortsätt spring. Tänk aldrig om. Det finns inga om i 24h-lopp, bara konsekvenser av utföra aktioner.
(När jag sprang 24h-VM för första gången hade jag världens största blåsa på tån men Kristina vägrade låta mig stanna för hon trodde jag ljög för att få sätta mig ner. Till slut vägrade jag springa längre om hon inte lät mig stanna för att ta hål på den. Konstigt va? jag hade väl bara kunnat stanna själv? :)  Det var en liten skitblåsa men satan så ont den gjorde.

Hursomhelst....

- Ät det som ger dig energi och som håller magen i schack.
Ska man springa 24h och vill springa långt så får man acceptera (tycker jag iaf) att allt inte kan vara gott. "Att inte vara sugen" är liksom ingen anledning till att inte få i sig energi. Gör en beräkning på hur mycket du behöver för en timmes löpning och kontrollera sedan vad som innehåller tillräckligt med energi samt vad du kommer att kunna äta i ett dygn (självklart kan det vara olika saker). Är det "vanlig mat" så är det väldigt bra. Är det gott så är det en fördel men inget krav.

- Visualisera och fokusera (återigen):
När jag hade det jobbigt fokuserade jag på de små sakerna: oh, snart är det bara 10 min kvar tills jag får bubbelvatten. Snart är det bara 40 min kvar tills jag får gå på toa. Kolla där, 1h kvar tills jag får min Fanta.
"I'm a tank!". När det var riktigt jobbigt föreställde jag mig själv som en stridsvagn som dundrade fram i en lerig skog, körde ner träd, svepte med tornet och helt enkelt bara plöjde framåt, no matter what.
Det hjälpte mig.

- Rutiner:
Allt från när man ska äta vad (magen och kroppen tycker om kontinuitet) till om/när du ska stretcha/stanna. Jag gick i "backen" vartannat varv från varv 2. Där aktiverade jag andra muskler och sträckte ut båda axlarna, sidorna och bröstryggen.

- Supporten:
Här finns det två alternativ. 1: Någon som kan ultra väldigt väl. Som vet vad som ska göras i olika situationer. 2: Någon som kan dig väldigt väl.
Jag valde alternativ nr2. Samt att det finns alltid otroligt mycket erfarenhet på plats vid så långa tävlingar. Sen har jag herr Larsson en tendens till att alltid dyka upp :) vilket jag är otroligt glad över.
- När allt känns skit och kroppen är trött, prova något annat. Rune skrek till mig vid 22.5 h att våga mig på en distinkt tempohöjning, då kunde allt släppa. Jag provade. Det funkade.

Efter:
- Har du gett allt så är det guld om någon hjälper dig till omklädningsrummet :) min kärlek till Janne och Helen som lånade ut sina armar till mig.

- Packa en påse med kläder att ha på efter (varma sådana, man fryser lätt när man har tömt kroppen på energi) och handduk och duschgrejjer. Det suger att behöva rota runt i en stor resväska efter sånt när man har sprungit i ett dygn.

- Skriv gärna ner detaljer för resväg hem (om du inte har skjuts), har du tid så reka dagen innan så du slipper gå fel.

- Ta ledigt från jobbet dagen efter. Kroppen behöver återhämta sig och sova.

- Kom in i rutiner så fort som möjligt. Mat, sömn, vätska.

- Cirkulation. Träna är uteslutet, men att röra på sig är bara bra för kroppen. Massera fötter och ben lätt om möjligt.

Övrigt:
- Sätt upp ett mål och håll fast vid det:
"Om man har ett mål som man vill nå och det bara är kroppen man har ont i , ja då är det ju bara att köra." - Tomas Wassberg. För att springa långt på 24h så kommer det att göra ont. Man bör känna sin kropp så att man vet när det är dåligt ont och det bara är ont. Om det är dåligt ont, så sluta spring. Det är sällan värt det. Om det bara är ont, fortsätt spring.

- Nöj dig aldrig!:
24h är 24h och det är inte slut tidigare bara för att du persar när det är 20 min kvar.

- Belöna dig själv, vila och var stolt!


Foto: Andre Fjarestrand Bratli

Foto: Andre Fjaerestrand Bratli

Foto: Andre Fjaerestrand Bratli

tisdag 2 december 2014

Bislett 24Hour Indoor Challenge 2014; My side of the story, eller; There's strong. And then there's armystrong

Morgonen den 20/11 ca 07.45 lämnade jag lägenheten för att åka in till centralen.
Jag ville ha god tid på  mig innan tåget till Oslo gick 08.29 och tänkte tillochmed unna mig något gott på Starbucks.

Det tyckte inte SJ eller SL.

Efter många om och men och  några nervösa blodrusningar rullade jag iallafall i riktning mot Oslo. Plockade upp Helen i Hallsberg och till sist var vi två timmar sena.

Vi fräschar upp oss på hotellet som vi kommer till efter en kort orienteringsmiss och intar middagen på Hard Rock Café medelst en mumma-burgare som landade väldans najs i magen.

Lördag morgon.
Klockan ringer.

I vanliga fall brukar jag börja bli nervös ungefär vid den tidpunkten inför ett 24h-lopp.
Major nervös.
Jag är förvånansvärt lugn.

Vi kommer in i den välbekanta arenan vid 8.30tiden.
Många minnen.
Fångar ett bra bord.

Innan start är det en konstig känsla. 
Att greppa att man ska springa i ett dygn är svårt tycker jag. Därför lägger jag inte så stor vikt på det.
Jag vet vad som gäller.
24 timmar är väldigt lång tid.
Planen är enkel och tydlig.
Göra mitt eget lopp och hålla huvudet kallt.
Målet är högt men fullt realistiskt.

Du kan aldrig vinna ett 24h-lopp den första halvan, bara förlora det.

Block 1: 10.00-16.00:
Foto: Helen Dahlöf
Jag kommer in i känslan rätt bra tycker jag. Jag uppfattar att det inte är lika varmt som andra år. Eller ja, ok, det är varmt, men inte tokvarmt. Det är svalt ute och godsporten in mot arenan är öppen hela dygnet, det svalkar.
Från början så går jag i "backen" (det finns faktiskt en backe, 0,8m höjdskillnad tror jag) och sträcker ut båda axlarna och bröstryggen. Sen på't igen.
Första tre timmarna dricker jag Perpeteum varje halvtimme och äter persika eller banan varje heltimme.
Vid tre timmar dricker jag en deciliter rödbetsjuice. Därefter går jag över till att äta gel och dricka vatten.
Jag är lugn i sinnet, springer lite för fort men håller mig kall. Tittar inte på de andras resultat. Det finns ingen anledning.
Efter ungefär fyra timmar känns det konstigt i kroppen. Magen känns full och ingen energi kommer ut i benen.
Helen ser rynkan mellan mina ögon och frågar vad problemet är; "Jag tror jag måste kräkas."
"Jamen gör det då." Får jag till svar.
Ingen tid att förlora utan jag kutar iväg och lekar räka över toaletten (självförvållat med fingarna i halsen).
Helen väntar utanför med ett glas cola.
Phiew. 
Nu känner jag mig lätt och energifylld och det sprätter i benen.
Tjoho.
Jag pluggar i musik i öronen och går in i min egen värld.


Block 2: 16.00-22.00
Efter första räkleken kastas energischemat om. Systemet har nollställts och det är jäkligt viktigt att kroppen får vätska.
Foto: Jari Tomppo
Jag småsmuttar på vatten med korta mellanrum, dricker saltat bubbelvatten och börjar så småningom komma tillbaka till Perpeteumet. 
Där hittar jag min trygghet (egentligen behöver man inte äta något under ett 24hlopp utan med rätt dryck så bibehålls energinivån).
Perpeteum-vatten (tillochmed saltvatten)-bubbelvatten och en och annan mugg med cola slinker ner och jag tuggar på framåt.

Helen blöter ner mitt linne med jämna mellanrum, men jag aktar mig för att bli för blöt och kall om magen, och jag springer med mina handledskylare som funkar exceptionellt bra.
Banan funkar men det blir inte många bitar.
Provar en nötcreme men det är för sött så inge mer av den varan.

Efter ca 10 h känner jag mig lite utmattad.
In på toa för räklek nr två och ut på banan igen.
Jag är oerhört tacksam för att det gick att komma tillbaka såpass fort och bra efter räklekarna. 
Små pytsar med saltvatten, namm namm, Stig Andy spelar hårdrock för mig från speakerbåset, jag får en massa hälsningar och Helen håller koll på mig. 
Jag springer fortfarande lite för fort, men det går bra.



Foto: Jari Tomppo, nej det är inte mitt långfinger

Block 3: 22.00-04.00
Foto: Jari Tomppo
När man springer såhär länge får man en rätt skev rums- och tidsuppfattning.
Jag sprang i nuet, i varje timme, var tredje timme "belönade" jag mig med att gå på toaletten. Behövde jag inte så sköt jag på det för att inte slösa tid.

Magen skötte sig kanon, det enda jag var orolig för var att få en konstig elektrolytbalans.
Tog magnesium, både i tablett och pulverform (berikat med Kalium) och fortsatte med det saltade bubbelvattnet. Oj så gott.
Efter 12h-vändningen fick jag min Fanta och satte mig ner för att punktera blåsor, applicera ny Sportslick på fötterna och byta strumpor.
Fantan var kall och fantastiskt god.
Jag tog hål på en blåsa och byttre strumpor och gjorde då det enda misstaget på dygnet. 
Jag valde att sätta på mig ett par skaftlösa ankelsockor efter att ha sprungit i 12h i kompressionsstrumpor.
Detta beslut hamnar under kategorin: Hur tänkte du nu?
Sprang ett varv men var tvungen att byta igen för att vaderna höll på att skakas loss.

Jag höll hela tiden ett jämnt tempo och vid 17 timmar gick jag upp i ledningen och hade då sprungit 164.346 km.
Men det var länge kvar.


Foto: Jari Tomppo
Block 4: 04.00-10.00:
Sista blocket.
Inte så mycket människor på banan.
Sista vändningen och nu gäller det att hålla i hela vägen. Vara smart hela vägen in till mållinjen.
Vid 18h fick jag min välförtjänta 18h-öl (Mikkellers alkoholfria wheat-ale) och gick ett varv.
6h är lång tid och en timme i taget gällde.
Perpeteumet var snällt mot kroppen och jag fick i mig en och annan gel också.
Nu var jag även bra trött.
Gjorde ett tappert försök att gå mot det svenska rekordet (då skulle jag ha blivit tvungen att springa 235 km) men konstaterade efter 40 min försök att jag skulle kollapsa på kuppen. Jag ställde istället in mig på att först slå personligt rekord och därefter krama ur så mycket som möjligt ur kroppen.
Vid 22h hade jag sprungit 209.664 km och även hunnit bli avspolad med kallvatten a'la Rune Larsson samt kräkas ytterligare en gång.
Strax efteråt passerade jag mitt gamla personliga rekord (211.738km) och sen blev varje steg en seger.

När det var ca 90 min kvar ropade Rune åt mig: "Tror du att du vågar dig på en distinkt fartökning?".
Jag var sjukt trött i kroppen och varje steg var en ansträngning.
Men jag tänkte: "Vad tusan, jag har energi i kroppen det vet jag, vad är det värsta som kan hända?".
Tomas Wassberg sa en gång:"Om man har ett mål som man vill nå och det är bara kroppen det gör ont i, ja då är det väl bara att köra."

Jag provade att öka och segheten släppte efter några minuter, tilläggas bör att det var sjukt långa minuter.

Sista timmen på ett 24h-lopp är alltid speciell.
För min del är det då jag får klicka på min "Pepp-lista" på Ipoden, där har jag låtar som:
- Amazing
- Rytmen av ett regn
- Skaka rumpa
- How bad do you want it
- Spring (denna låt räddade mig ett fleratl gånger under dygnet)
- Jag sträcker mig mot himlen
- The number of the beast
- Hallowed by my name

Ni fattar grejjen? :)

Jag visste att jag hann ungefär 3 varv på 10 minuter om jag skyndade mig.
Sista timmen tyckte jag att jag sprang tokigt fort, men såhär i efterhand var det nog inte så fort. Fast efter 23h löpning känns det mesta över krypfart fort.
Jag ansträngde mig för att bibehålla en bra teknik och jag fick blöta handdukar av Helen nästan varje varv för att hålla mig sval.
Jag tog dricka från arrangörsbordet vartannat eller var tredje varv och ansträngde mig från att falla för frestelsen för att gå några extra steg.
30 min kvar. 9 varv, på sin höjd.
Varvningsområdet fylls med folk och Stig Andy är i sitt esse.
20 min kvar. Satan så ont det gör.
10 min, herregud, 3 varv till Maria, kom igen nu.
Jag ser rätt suddigt och kastar vatten i ansiktet för att skärpa till mig. 
Passerar varvningen sista gången då klockan står på 23.59.03.
Häver ur mig ett avgrundsvrål för att få ut det sista ur kroppen (förmodligen totalt kontraproduktivt) och faller ihop i en hög när slutsignalen går.

Det-gör-så-ont.

Nu är det över.

Jag hade ett mål som var 220 km.
Jag lyckades.
Jag sprang 228 432m på 24h.
Dygnet mellan 22-23/11, just där, just då, var jag starkast.


Helen, jag hade inte kunnat göra det utan dig! <3
Världens största tack till alla som följde mig, stöttade mig och skickade hälsningar och önskade låtar till mig!
Min älskade familj och min älskade Rikard, som stöttar mig i vått och torrt. 
TACK!



Mer om Bislett:
- http://www.kondis.no/det-ble-kvinnenes-festdoegn-under-bislett-24-timers.5626800-127695.html
- https://topptid.no/results/app/race/1096
- http://www.kondis.no/vi-har-fulgt-bislett-24-hour-indoor-challenge-hele-doegnet.5624436-127695.html
- http://www.sportsmanden.no/archives/19830