Bislett 24h 2016; The side story, eller; "Ta mig tillbaka, till Bislett Stadion"

Helgen som var spenderades, nästan traditionsenligt, inomhus under Bislett Stadion i Oslo.

Där har jag varit förr.

2010: ca 192 km

2011: ca 211 km, vinst i damklassen

2012: ca 180 km, gick av banan vid ca 20h efter höftkramper

2013: ca x km (kommer inte ihåg) gick av banan vid 21h efter ultrakräkningar och svarta kluttar som kom upp.

2014: ca 228 km, vinner hela skiten

2015: åker dit på fredagen och hejar på 24h och 48hlöpare och tänkte jag skulle springa 12h med start kl 22 på lördagen när jag inte hade sovit dygnet innan, dålig idé, får en käftsmäll av Elof och kliver av knappt innan jag har börjat...

2016: support åt Anna Grundahl.

Denna gång hade jag alltså en klar och tydlig uppgift.

Bra. Jag behöver uppgifter.

Dock kommer jag alltid på, när det är försent, att det där med att vara support är egentligen inte min grej. Det slutar alltid med att jag blir helt nipprig...men det löste sig rätt bra den här gången.

Det kaaaan hända att jag var lite crazy och nervös den sista timmen. 

Jag säger inte att det är så, bara att det skulle eventuellt kunna hända.

Men loppet då?

Väldigt mycket folk, tyckte jag.

Väldigt många som sprang fort i början.

Väldigt många som nog trodde att det skulle bli enklare.

Tiden gick vädigt fort vid supporterbordet. Jag tycker tiden kan rinna iväg när man springer men att den gick så fort när jag supportade? Måste varit pga sällskapet, hade ju äran att ha halva svenska herrlandslaget bredvid mig, Dan "Elitalo" Välitalo :)

Anna landade in på precis över 216 km efter ett mycket väl genomfört lopp! Jag är så förbaskat stolt över henne och sättet hon genomförde loppet! <3 <3 <3

Therese Falk (som för fyra veckor sedan slog norskt rekord och sprang 228 km på EM i Albi) gjorde ett helt overkligt lopp och sprang över 220 km.

Hmm, var vi verkligen på samma ställe för en månad sedan?

Det fanns inte en suck att jag skulle överväga att ställa mig på startlinjen.

"Jeg skall bare kose mej." - sa hon innan loppet.

Japp.

Kose sej.

I 220 km.

Det ni ;)

I övrigt så debuterade också Max Själin (vi träffades första gången under Gore Tex Trans Alpine 2014) på 24h med en oerhört ödmjuk inställning men fick magproblem och allt annat jävelskap. Han stannade kvar på banan dock, och jäklar vad han slet. Av någon anledning erbjöd jag mig att åka med till Espoo om han skulle springa där, #whydoikeepdoingthis . Det ska bli riktigt intressant att se vad han kan göra när han får till det!

Anna fick en riktigt fin buckla, själv åkte jag därifrån med en raspig röst och en förkylning som fick fart igen. Haha, där får man för att man inte var med och tävlade :)

Anna - I love you!
Dan - du är ELIT, på riktigt!
StigAndy - skaka rumpa! och glöm inte min mössa ;)
Therese - du er RÅ!
Geir och Sharon - <3