Idag är det 25 dagar kvar.
Kroppen mår utomordentligt bra. Den är lite trött emellanåt men det är precis som det ska vara. Det var längesen jag hade en vilodag och kilometertiderna blir hela tiden bättre.
Jag prioriterar dock min återhämtning väldigt mycket nu och prioriterar bort saker som inte gynnar mig.
 |
| Det finns ingen genväg, bara en väg...spring! |
Jag känner att det liksom bubblar i magen, men på ett lite subtilt sätt än så länge. Som en balja med kolsyrat vatten som precis har hällts upp.
Det bubblet kommer att växa de kommande veckorna.
Växa och smalna av. För att sedan smalna av ju närmre start jag kommer och sedan explodera och bubbla över som när man stoppar en brustablett i det redan bubblande vattnet.
Det är inriktningen i allafall.
Vis av erfarenheten kommer jag förmodligen att panika och åka mental bergochdalbana minst en gång innan det är dags för avfärd.
Eller kommer jag att göra det? Det har blivit mindre och mindre av den varan och för några veckor sedan smakade jag på en bit av den tårtan.
Det kanske räcker?
Till helgen är det dags för ett annat äventyr. Det är avfärd till Italien för att springa Militära VM i marathon.
Det blir en perfekt avslutning på en tuff träningsperiod och som alltid är jag mycket stolt över att få representera mitt land!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar