Mål, krav och syfte

Idag är det 67 dagar kvar till årets Europamästerskap. 
Vilket innebär 66 dagar kvar att förbättras.
Ungefär.

För att förbättras, oavsett gren, krävs att man gör rätt saker. Det går inte att bli bäst i världen på 24hlöpning genom att spela schack.

När Försvarsmakten håller i en utbildning eller övning finns det alltid mål, krav och syfte. Det är för att fokus ska läggas på rätt saker.
Så ser jag gärna min träning också.

Om jag har som mål att springa så långt som möjligt på 24 timmar (eller vad det nu är) så ska jag träna saker som gör att min kropp blir bra på just detta.

Jag behöver ett starkt hjärta och en hög max-kapacitet; alltså behöver jag ibland springa fort för att öka min maximala syreupptagningsförmåga för att på så sätt också kunna öka min sub-maximala kapacitet (eftersom jag aldrig kommer att springa på 100% under ett dygn).

Jag behöver ha en kropp som är van att springa långt och länge; alltså behöver jag springa långa och långsamma pass för att vänja kroppen att vara ute länge även när den är trött. Långpassen ska bara genomföras, där ska jag inte hänga upp mig på kilometertider.

Jag behöver träna på rätt saker; ska jag springa ett långt lopp på asfalt som är relativt platt så behöver jag träna på det. För det sliter. Samma sak om jag ska springa ett bergslopp med många och kilometerlånga stigningar, då är inte backintervaller tills mjölksyra sprutar ur öronen svaret utan hellre timmar av lugn löpning, kanske tillochmed gång, upp och ner i en slalombacke. Train as you fight.

Jag behöver ha en kropp som klarar av ovanstående belastningar; jag måste träna kroppen stark, jag gör det genom styrketräning som stärker de områden som utsätts under min löpträning. Ben, höft, rumpa, bål är exempel på områden som jag lägger stor vikt vid. Även övningar på ett ben, då jag aldrig springer med båda benen i marken.

Alltså, med tanke på att det finns begränsat antal timmar på dygnet är det viktigt att lägga tiden på rätt saker för att utvecklas. Snygga biceps i all ära, men de kommer inte göra mig till en bättre löpare. Magrutor, nja, de är mest en fråga om underhudsfett. En stark bål däremot som tål att jag springer i ett dygn, det vill jag ha.

Om jag inte vet vad som är rätt, eller hur jag ska göra, då kontaktar jag folk som vet och kan. Det kostar, både i tid och pengar, men jag har ett högt mål och är villig att göra det som krävs.

Här är några som kan:

- Min tränare Andreas Falk; vi har jobbat tillsammans sedan 2014 och sedan dess har jag slagit personliga rekord flera gånger om på alla distanser från 10 km till 24h. 

- Min kostrådgivare tillika hon som gett mig styrketräningsövningar; Madeleine Rybeck, fitnesscoachen.com . Jag rekommenderar alla som känner att de vill stärka sig i löpningen att ta kontakt med henne. Hennes kostupplägg och styrketräning var del av det som ledde till personliga rekord för mig två gånger på 24h och en gång på marathon. Hon har mitt fulla förtroende och nu kör vi igen, mot EM 2016! 

- Min kroppsterapeut; Maria Khakhalkina ,  http://www.quality-body.com/ , henne halkade jag in hos i februari 2013 med en förmodad hälsporre som inte var någon hälsporre. Tre och ett halvt år senare är jag kvar och det finns inte en krämpa hon inte har hjälpt mig med. Hon ser till att min kropp är på topp både före och efter viktiga lopp.

Klart slut.