På vintern tyckte han om att ha mössa. Ofta mitt uppe på huvudet, inte neddragen för att skydda öron och nacke, nej, toppluva i sin rätta bemärkelse på toppen av huvudet.
Jag minns också en mörklila overall som han också hade på vintern. Den var praktiskt när vi var på skidtävlingar. Tja, varför inte. Det kanske såg lustigt ut men han brydde sig inte. Han lade väldigt lite värdering i vad andra tyckte och tänkte min far. Det tror jag är vettigt. Ibland behöver saker och ting inte vara så förbaskat märkvärdiga. Gör som du vill, har någon problem med det så är det förmodligen just den personen som har problem.Han var, som han själv skulle ha uttryckt det, "full i fan".
Jag minns en sommar, en husvagnssemester när vi var på Eskilstuna zoo, då fanns det Fantomen-land där, oklart om det finns kvar. Det fanns såna där långa rep som förmodligen skulle likna lianer. Han nöjde sig inte bara med att klättra upp i ett av de, utan fortsatte på vajern mellan repen till nästa och därefter tog han sig ner. Under tiden som han vrålade som Tarzan.....
Ibland kunde han slå sig på bröstet och säga med djup stämma; "En del är stark, en del är svag."
Ja, det är nog helt rätt.
På lördag är det VM.
Då tänker jag vara stark.
