Tack till alla som springer ultra.
Tack till alla som vill arrangera en ultratävling.
Tack till alla som hejar vid tävlingar.
Tack till alla som supportar vid tävlingar.
Tack till Andreas för att du vill vara min tränare. För att du tänker åt mig, bekräftar (oftast) mina funderingar och gör det lättare för mig.
Tack till alla fina vänner som bryr sig och finns där när jag behöver lätta mitt hjärta.
Tack till alla mina kollegor, som frågar hur det är och frågar hur det går och vill prata löpning.
Tack till Rune.
För att du är så erfaren, kommer med så bra ideér och har den där speciella förståelsen.
Tack till Anna G, för alla mörka och ljusa löpturer. Alla funderingar som dryftats och alla kilometer som har nötts.
Min fina, underbara, älskade Rikard <3
Som står ut med mig när jag tassar iväg alldeles för många tidiga mornar.
Som lagar mat alldeles för många gånger i veckan för att jag ska hinna träna.
Som aldrig klagar när jag fyller tvättkorgen med träningskläder.
Min familj, som alltid står bakom mig. Det finns ingen hejd. De hejade oavbrutet varje varv (1,5 km) på VM i Polen (förutom de 7 min som Catrine somnade med öppen mun) ;)
De är alltid med. I hjärtat eller på plats.
När jag är på tävling utan mamma känns det allt lite konstigt, hon har ju liksom alltid varit med.
Mina största supporters <3
Min bästaste Helen. <3
Som kan i princip titta på mig och se vad jag tänker.
Hon är förmodligen den klokaste personen jag känner.
Tack till alla som delar kärleken till löpning!
Merci is my little way of saying thanks -
merci for being you
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar