The aftershakes

Idag är det 4 veckor sedan VM i Italien.

Fyra rätt så sega veckor för min del.

Det är konstigt.
Först strävar man efter något så himla länge. Lägger ner oerhört mycket tid och kraft. Blod svett och tårar.
Sedan är det helt plötsligt över, man ligger där på asfalten som en blöt fläck. Man skrapas ihop av de närmast sörjande  och sen man ska tillbaka till verkligheten.
Det var märkligt att cykla till jobbet. Man funderar lite.
Vad hände egentligen?
Hur kunde det gå som det gjorde.

Jag hade på något sätt ändå önskat att jag skulle vara sådär sprudlande glad, tassa omkring på rosa moln i flera veckor efteråt och bara vara glad.
Jag är glad, missförstå mig inte. Jag gjorde det bästa loppet i mitt liv, jag är sjukt nöjd med hur jag genomförde det och jag hade inte gjort någonting annorlunda om jag fick göra om det.
Men den där bubblande glädjen har liksom inte infunnit sig.
Kanske är det för att jag inte vet bättre.
Känslan är lite sådär, jaha, och nudå?

Det har passerat många tankar i det här huvudet de senaste veckorna.
Innan Italien hade jag bara läst om löparna jag sedan skulle få äran att dela prispall med, (iochförsig så kände jag ju Annika lite innan :) ), men i övrigt så visade det ju sig att det var helt ordinära människor. Eller ja, förutom att de är bland de bästa i världen på det de gör.
Men kanske inte de där övermänniskorna och helt omöjliga att klå, som jag hade skapat mig någon uppfattning om innan.

Träningsmässigt så är det väldigt konstigt att inte ha något schema att gå efter. Jag och Andreas sa att vi skulle ta en paus tills efter Stockholm marathon, då kickar vi igång igen.
Det är märkligt.

De första tre veckorna var jag förkyld och kunde således inte träna ändå. Då var man tvungen att duscha utan att ha tränat först. 
Märkligt.
Och tvättkorgen tog väldans lång tid på sig att bli full, och ryggsäcken var inte fullproppad när jag åkte till jobbet.
Märkligt.

Jag tror dock att man ska ta sig tid till reflektion.
Man ska inte frusta fram genom livet och bara genomföra saker utan att ta sig tid till reflektion.
Framförallt ska man ha någon att dela tankarna med.
Det har jag. 
Jag har de bästa.