Därför ställde jag upp (egentligen blev jag lurad av Elisabet ;) ) i FMM (Försvarsmaktsmästerskap) i terränglöpning i förra veckan.
Banan löpte genom Lilljansskogen och mätte 4.5 km.
Jag var där tidigt och tog mig ett lugnt varv för att ta reda på vad som komma skulle.
.................................ok......
Backe upp och backe ner, tvära kurvor och inte många ställen att "vila" på.
Men å andra sidan så var det ju bara 4.5 km och skulle vara över tämligen fort.
Men skulle göra förbaskat ont på vägen.
Jag värmde upp länge, tänjde och försökte komma i tävlingsmood.
Starten gick och första kilometern fick jag anstränga mig för att ha kontroll över andningen.
Cissi (Cecilia Jessen, en kursare till mig tillika världsmästare i sin åldersklass på långdistanstriathlon) stack iväg som en kanonkula. Jag såg hennes rygg i några hundra meter men sen var hon borta.
Behärskde mig och tänkte att jag har varit med om värre saker, (exakt vad och när har jag dock svårt att dra mig till minnes, man måste nog gå tillbaka 10-12 år för att hitta en tävling jag sprang som var så kort).
Hursomhelst.
Efter ca 1.5 km blev jag omsprungen av en tjej med lång fläta.
Mjaha....skit också.
Tog rygg på henne och släppte henne inte med blicken.
I en nedförsbacke ungefär halvvägs sprang jag om och höll henne sedan bakom mig resten av vägen in i mål.
Jesus-m*****-f*****g-christ vad jobbigt det var.
Men när jag legat på marken och flåsat ett tag så var det bra. :)
Silver i terränglöpning och en genomkörare inför lördagen då det lite viktigare loppet (i min agenda iallafall) skulle avgöras.
Lördagens halvmarathon var mer i min smak.
Starten gick sent så det fanns tid för både sovmorgon och lunch innan start.¨
Tog rygg på Emma (min lagkamrat i militära landslaget på marathon) och början var det en stress utan dess like. Folk armbågade sig fram, svor och hade sig. Mindre trevligt.
Rätt snart kom jag in i ett bra tempo, kände mig stark fastän jag funderade på om det verkligen skulle hålla.
De platta partierna , de var inte så många, gav lite vila men man var fortfarande tvungen att trycka på för att inte tappa.
Jag siktade på 1.30 men hade aldrig riktigt rygg på farthållarna.
Vid Tantolunden vid 18 km var jag riktigt trött. Men med 3 km kvar fanns inget att spara på.
2 km. Ok, nu känner jag knappt mina ben, men det är något som studsar på asfalten under mig.
Rullade nerför Götgatan mot Skeppsbron och började kika efter målet, hade inte riktigt koll på vilken bro det var.
Sablar, det var samma som starten vilket innebar en kort backe innan upploppet.
Imål på 1h31min26 sekunder och nytt pers med ca tre minuter!!! Wohooo!!!!
Jag är sjukt nöjd med hur jag hanterade loppet. Det var längesen jag sprang en halvmara och visste att jag hade gjort ett bra jobb med fartträningen under sommaren. Coach var också nöjd och tror det kommer bli ännu bättre när jag är formtoppad, bra där.
Två silver och ett personligt rekord denna helg. Nöjd som satan!
Dagen efter vaknade jag upp med normalstora fötter, inga skavsår och en relativt pigg kropp.
Hmm, man kanske borde fortsätta tävla på de här kortare distanserna. Det tar inte hela helgen och man slipper känna sig bakfull dagen efter.
Men efter närmare eftertanke, nääääää.
Jag föredrar fortfarande loppen där man springer genom natten, spyr i sopsäckar, ifrågasätter sig själv och världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar