Dagens pass innefattade inte någon vidare bra känsla.
Jag är i Boden för övrigt.
Hem från Arvidsjaur i fredags, det blev kväll innan jag kunde lämna jobbet, ledig över helgen och måndag tisdag och igår morse flög jag norrut igen.
Jag tycker det är rätt viktigt med känsla.
Du kan springa jättefort och ändå inte göra ett bra pass eller lopp.
Sen kan du springa mindre fort och ändå göra ett bra pass eller lopp för att du gjorde det på sättet du tänkte och you felt it.
Ibland känner jag inte för att träna, känner mig liksom inte pepp.
Det är ingen som tvingar mig, men då får jag komma ihåg att när jag vilar (eller hoppar över ett pass) så tränar mina konkurrenter.
Igår var jag odödlig och hade en sjukt bra känsla.
13 km distans stod på schemat och jag stack iväg på kvällen.
Benen pinnade på som aldrig förr och jag var lätt och stark och sprang alldeles för fort för att vara ett sådant distanspass.
Om 7 veckor ska jag vara ännu starkare, springa inte riktigt så fort men väldigt mycket längre.
Sisådär drygt 23 timmar längre. :)
Idag.
Fanns det ingen bra känsla.
Klockan sade att kroppen sprang i rätt tempo, men känslan var kloak.
Tunga ben och varm kropp, hade nog klarat mig utan västen, och det kändes inte som att det lättade förrän de sista 4 km av passet.
18 km distans med blärk-känsla.
Imorgon är en annan dag och ett nytt pass med möjlighet att ha en ny känsla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar