Imorgon åker jag till Norge för att tävla.
Jag ska springa Ringerrike 6h.
Häromdagen slog det mig att det var rätt längesen jag sprang ett 6h på ett seriöst sätt.
Närmare bestämt 2011, då jag sprang Karlstad 6h.
2014 sprang jag iochförsig B.U.S 6h när jag var på tjänsteresa i New York.
Dock var det ett infall samt en väldans kuperad bana.
Trots det kunde jag skrapa ihop drygt 65.5 km. Så det får jag ha som någon form av "skamgräns" inför helgen.
Coach sa; "Du ska slita lite, men inte blod."
Hehe, ungefär lika tydligt som "det är en hårfin linje mellan idioti och pannben." :)
Jag åker västerut med ett leende, det ska bli kul att tävla och det är massa trevliga norrmän som kommer vara på plats.
Jag kommer göra mitt eget lopp med målet att energin ska fungera och jag ska inte stressa. Jag ska komma ihåg att jag är en mycket bättre 24h-löpare än 6h-löpare, men det är alltid bra att kliva utanför sin egna box. That's when we live!
Sen lovar jag att slita lite :)
Jag har haft lite strul på långpassen på senaste tiden, känt mig seg och svag (det är då de där märkliga tankarna kommer; "Hur har jag någonsin lyckats springa, fortare än det här dessutom, i ett helt jäkla dygn???", men i söndags släppte det och nu har jag rätt känsla igen. Do you wanna get rocked? ;)
Idag är det 67 dagar kvar till årets Europamästerskap.
Vilket innebär 66 dagar kvar att förbättras.
Ungefär.
För att förbättras, oavsett gren, krävs att man gör rätt saker. Det går inte att bli bäst i världen på 24hlöpning genom att spela schack.
När Försvarsmakten håller i en utbildning eller övning finns det alltid mål, krav och syfte. Det är för att fokus ska läggas på rätt saker.
Så ser jag gärna min träning också.
Om jag har som mål att springa så långt som möjligt på 24 timmar (eller vad det nu är) så ska jag träna saker som gör att min kropp blir bra på just detta.
Jag behöver ett starkt hjärta och en hög max-kapacitet; alltså behöver jag ibland springa fort för att öka min maximala syreupptagningsförmåga för att på så sätt också kunna öka min sub-maximala kapacitet (eftersom jag aldrig kommer att springa på 100% under ett dygn).
Jag behöver ha en kropp som är van att springa långt och länge; alltså behöver jag springa långa och långsamma pass för att vänja kroppen att vara ute länge även när den är trött. Långpassen ska bara genomföras, där ska jag inte hänga upp mig på kilometertider.
Jag behöver träna på rätt saker; ska jag springa ett långt lopp på asfalt som är relativt platt så behöver jag träna på det. För det sliter. Samma sak om jag ska springa ett bergslopp med många och kilometerlånga stigningar, då är inte backintervaller tills mjölksyra sprutar ur öronen svaret utan hellre timmar av lugn löpning, kanske tillochmed gång, upp och ner i en slalombacke. Train as you fight.
Jag behöver ha en kropp som klarar av ovanstående belastningar; jag måste träna kroppen stark, jag gör det genom styrketräning som stärker de områden som utsätts under min löpträning. Ben, höft, rumpa, bål är exempel på områden som jag lägger stor vikt vid. Även övningar på ett ben, då jag aldrig springer med båda benen i marken.
Alltså, med tanke på att det finns begränsat antal timmar på dygnet är det viktigt att lägga tiden på rätt saker för att utvecklas. Snygga biceps i all ära, men de kommer inte göra mig till en bättre löpare. Magrutor, nja, de är mest en fråga om underhudsfett. En stark bål däremot som tål att jag springer i ett dygn, det vill jag ha.
Om jag inte vet vad som är rätt, eller hur jag ska göra, då kontaktar jag folk som vet och kan. Det kostar, både i tid och pengar, men jag har ett högt mål och är villig att göra det som krävs.
Här är några som kan:
- Min tränare Andreas Falk; vi har jobbat tillsammans sedan 2014 och sedan dess har jag slagit personliga rekord flera gånger om på alla distanser från 10 km till 24h.
- Min kostrådgivare tillika hon som gett mig styrketräningsövningar; Madeleine Rybeck, fitnesscoachen.com . Jag rekommenderar alla som känner att de vill stärka sig i löpningen att ta kontakt med henne. Hennes kostupplägg och styrketräning var del av det som ledde till personliga rekord för mig två gånger på 24h och en gång på marathon. Hon har mitt fulla förtroende och nu kör vi igen, mot EM 2016!
- Min kroppsterapeut; Maria Khakhalkina , http://www.quality-body.com/ , henne halkade jag in hos i februari 2013 med en förmodad hälsporre som inte var någon hälsporre. Tre och ett halvt år senare är jag kvar och det finns inte en krämpa hon inte har hjälpt mig med. Hon ser till att min kropp är på topp både före och efter viktiga lopp.
Klart slut.
Jesus mother f***ing christ, nu har det varit bra tyst här.
Semester eller inte, jag har ingen ursäkt.
Hursomhelst.
Min bästa vän har gått och gift sig.
Vilken dag, vilken natt och vilken fest.
Jesus igen.
Jag sjöng i kyrkan, det gick bra, höll på att gå på röven när Isabelle började snyfta men jag höll mig. Grinade bara lite :)
Det var ungefär 1000 grader varmt i den vackra träkyrkan i Sundborn. Det hade varit konfirmation tidigare på dagen då de hade klämt in 300 pers där. Sen hade det ju varit ca 30 grader hela veckan så uppvärmningen hade fått bra tid på sig.
Jag tyckte nästan lite synd om brudgummen som stod där i högtidsuniform i ull....han baddade sig i pannan titt som tätt.
Efter vigseln följde en fantastisk middag och tillhörande fest. Dagen efter var träningsvärken total, lite för att jag klämde in ett benpass på hotellgymmet innan dagen startade, lite för att jag gick i högklackat i ca 8h och förmodligen mest pga fuldansen i våldsamt tempo som fortsatte långt in på nattkvisten. Ifall jag hade glömt var benen satt så talade de om det för mig på bästa möjliga sätt på söndagen.
Kommande måndag flög jag norrut med jobbet. Tokigt trött efter helgen, trots att jag var spiknykter sånär som på ett glas champagne med bruden innan dagen tog sin början. Så det var skönt att komma upp och andas fjälluft.
Jag låter bilderna tala för sig själv. :)
