"Vad bra det ser ut"

Idag var första långpasset på ett bra tag.
Jag var lite smått nervös men det gick jäklarns bra och benen var pigga. Vädret däremot gjorde sitt bästa för att motarbeta mig. Snön yrde och snömodden slaskade runt fötterna på mig när jag tog mig bort förbi Alvik, rundade Söder för att sen vända hemåt via Riddarholmen och Kungsholms strand. 27 km senare stängde jag av klockan och var tokigt nöjd med mig själv.

Jag mötte en hel del löpare. Många såg tärda ut av vädret men många också lugna och harmoniska.

Strax innan Skanstullsbron mötte jag en äldre herre som också sprang. Han gjorde tummen upp och ropade "Vad bra det ser ut", "Tackar tackar" ropade jag tillbaka och fortsatte glatt.

Jag har en tendens till att möta många sådana farbröder överlag, men rätt många på senaste tiden. Ni vet de där som gärna pratar, har hållt på med någon form av idrott i förmodligen hela sina liv och oftast bär den lokala idrottsföreningens vindoverall. De.

Några gånger när jag sprungit intervaller på Kristinebergs IP har samma äldre herre varit där. Han berättade för mig en gång att han varit där varje dag sedan 197ngnting. Jag fick veta att på 1970talet då hade Krillan de näst bästa banorna, efter Stockholms Stadion.
"Mjaha, tänkte jag för mig själv, de har inte gjort mycket åt de banorna sedan dess uppenbarligen."

Sen tyckte han också att jag hade ett bra löpsteg och att det där med ultra det fick man bara dåliga knän av så det var inget att hålla på med...
Tack för informationen.

Mestadels är dessa äldre herrar väldigt trevliga och tycker det är kul att prata idrott.
I början av hösten, strax innan EM cyklade en av de upp bredvid mig när jag var på väg uppför Tranebergsbron.
"Jahaja, är det sista rycket inför Stockholm halvmarathon?"
"Nja, nej, inte riktigt."
"Nehej, ajja, det ser bra ut iallafall."

Man kan få reda på väldigt mycket roligt av dessa herrar och resten får man ta med en nypa salt (eller en skopa). Förmodligen kommer jag bli likadan när den dagen kommer :)