Syrran hade fått ett infall några veckor tidigare och anmält sig till 15 km-loppet.
"Jag har knappt sprungit sen Jubileumsmaran", säger hon....mmmm yeah right.
Coach vet att det där inte stämmer riktigt samt att det bor en riktigt tävlingsdjävul i skallen på sin storasyster.
Jag och mamma kikade på starten och drog oss sedan mot Grönsta.
Det har blivit några år på Lidingöloppet och genom dessa drar man erfarenheter.
T.ex. är det alltid värdelöst att försöka parkera nere vid Lidingövallen med omnejd. Trångt som satan och tar tid att komma därifrå.
Mycket bättre att ställa sig bredvid vägen efter korsningen vid Lidingövallen/vägen som går upp mot Grönsta :)
Så även iår, inga problem med parkering och sen placerade vi oss halvvägs upp i backen.
Erfarenhet 2:
I regel är/har det alltid varit kasst väder Lidingöloppshelgen och startfältet och Grönsta är oftast lervälling. Stövlar och tåliga byxor är att föredra. Det hade tjejen vi passerade på vägen upp i Converse och ljusa byxor missat.
Hejade på alla som kämpade sig uppför när vi plötsligt ser en bekant kalufs och den lysande rosa tröjan.
Syrran sprang på riktigt bra uppför backen och såg piggare ut än på länge.
Fattades bara att hon persade med typ 10 min på 15km-banan :)
Great job sis!
Jag mötte upp R och vi tog oss bort mot starten igen.
Startgrupp 10 är långt bak men har man inte sprungit förr så hamnar man oftast där.
Uppvärmning, på med rätt strumpor och skor och sen iväg.
Fy tusan så nervöst det är att stå bredvid istället för att springa själv.
Vi stod första gången efter 11 km, fick i oss lite lunch också innan han sprang förbi. Såg riktigt trångt ut men han trixade sig fram.
Nästa anhalt; Grönstabacken.
Mycket folk nu.
Många löpare och vi missade honom nästan om han inte hade ropat. Rackarns.
Traskade genom skogen mot sista anhalten som vi har strax innan upploppet påbörjas och ca 400m kvar.
Där hade jag lugn nog i kroppen att ta en kopp kaffe medan vi väntade.
Älskar stämningen på Lidingöloppet, eller ja, vilket lopp som helst egentligen, har nog aldrig varit på ett lopp där det varit dålig stämning :) får den där goa känslan i magen att det är där jag hör hemma.
Svett.
Lera.
Löpare.
Loving it!
Jag anser att han gjorde en kanondebut och med tanke på att startade så pass långt bak, längst bak skulle man kunna säga för det är ju sant, så är 2h 42 min en jäkligt bra tid!
Så stolt och så glad! Jag alltså ;)
Klarade mig faktiskt från att böla denna gång, framsteg.
Lite ont i benen men inte utpumpad och knappt anfådd. Fruktansvärt trångt men sprang hela tiden och stannade inte på vätskekontrollerna (sprang med bälte).
Så summerade han loppet.
<3
Annars då?
Ja, veckan som kommer är min sista "vilo-vecka".
Jag tränar bara det jag känner för, förra veckan innehöll bara tre pass, och ärligt talat känner jag inget direkt löpsug än.
Jag har joggat några gånger men inget allvarligt och inte några pass över en timme.
Det känns skönt och jag är inte ett dugg stressad.
VM var det stora målet för i år och nu vill jag känna sug efter löpningen innan jag börjar igen.
Övrigt:
Blev sjukt sugen på Trocadero när vi var ute på promenad idag.
Nu ska jag dricka en ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar