The need for speed

I'm back!

Jag har varit närmare två veckor i Arvidsjaur på jobb
Där var det inledningsvis askallt, för att i slutet gå över till blidväder och plusgrader.

Hursomhelst. 
Träningen gick halvbra, de pass jag fick till var kanon men mitt inledningsvis luftiga schema slutade med endast ett par andningshål.

Hursomhelst.
Jag tänkte skriva lite om det här med fart.

Alla har olika uppfattning och här följer min.
Den har jag ändrat det senaste året vill jag tillägga.

För ett år sedan sprang jag kanske lika mycket som jag gör nu. Ungefär lika mycket som jag gjort de senaste 2-3 åren.
Problemet var bara att det inte hände sådär jättemycket resultatmässigt.

Jag sprang distans, långpass och det sista året körde jag lite distans med tempoökningar.
Jag behövde ju inte springa intervaller, jag skulle ju inte ha något högt tävlingstempo.

Sedan jag började träna med Andreas som coach, och därmed också börjat träna tempopass, har jag slagit personliga rekord på alla distanser från 10 km till 24h.

Jag tycker det säger en hel del.

Jag tror att alla behöver träna fart. I en eller annan form. Om det så är fartlek, rena intervaller på platten eller backe, eller distans med tempoökningar.
Om man bara springer i ett tempo så är kroppen van vid det och kommer tycka det är hemskt jobbigt att springa i någon annan fart.
Men man får inte glömma bort att den rackarns kroppen är smart och vänjer sig rätt snabbt vid nya saker.
Att springa i överfart innebär att vänja kroppen vid ett högre tempo, om det så är 5 min/km eller 3.30/km. 
Step outside the box liksom.
 
Behålla tekniken, andningen, hållningen.  Man behöver träna på det.
Kroppen kommer sedan tycka det är lättare att springa i ett lägre tempo, kanske ditt tävlingstempo på ett ultralopp.
Du kommer att höja din bekvämfart, vilket innebär att du kommer att höja ditt tävlingstempo i det långa loppet.
Det är jobbigt att springa fort, det ska gudarna veta. Men det man tränar på blir man bra på.

I lördags sprang jag 3x4km i 4.30fart med en minuts vila.
Jag flög fram.
Hade någon sagt till mig för ett år sedan att jag skulle kunna göra det hade jag varit tveksam.
Det är jag inte idag.

Drygt två månader kvar tills jag står på startlinjen i de svenska färgerna för tredje gången.

Kroppen, be prepared.