Rodelträning

Idag gjorde jag sista långpasset inför VM.
40 km stod det.
Ute regnsnöade det. Måttligt uppmuntrande.
Satt vid frukosten  och finulade med mamma vad jag skulle ta för runda.
Inget verkade vara en bra idé.

Efter frukost la jag mig på soffan och funderade lite till.
Det slutade med att jag tassade iväg i riktning mot Sportfältet och Borlänge ultra-banan.
Banan på VM är också ca 2 km lång så det passade ju utmärkt.

Inledningsvis kände jag mig inte särskilt inspirerad men resonerade så att det var bra pannbensträning inför vad som komma skall.

Perpeteum i vätskeryggan och 4 gel, blåbär och äpple/kanel, smarrigt.
Efter 20 km pluggade jag i iPoden i öronen och lät lite gammal hederlig hårdrock bära mig framåt.

Ytterligare 20 km senare pustade jag ut på uppfarten.

Dusch,mat och så iväg till massör-Malin.
90 min senare var jag välknådad och mörbultad.
Det blir nog bra.

Nu gäller ryggläge resten av kvällen .
Kanske ska kika på vad Stenmark presterar på dansgolvet?

Imorgon blir det morgonpass medelst 15 km distans. Sen ska jag supporta kusin vitamin när hon springer Borlänge 6h :)

Äta, träna,sova

Måndag: träna 5 km morgonjogg, äta, sova på tåget, äta,  sova, träna; 20 km distans, äta och så sova.

Tisdag: äta, träna; 40 km långpass, äta, sova, äta och så sova igen.

Onsdag: äta, äta, äta igen, sova träna; 20 km distans (lite för fort för mitt eget bästa) äta, snart sova.

På plats i Borlänge sen måndag lunch. 

Träningen i fokus och mamma sköter markservicen.

Långa tupplurar blandas med läsning av Björn Ferrys bok, "Ferry Tales", hehe. Rolig men lite märklig prick.  Öppen och ärlig iallafall,  ngt annat kan man inte beskylla honom för.

Det går bra.

Jag är trött. Men benen pinnar på i bra tempo när jag väl stoppar fötterna i skorna.

Igår var jag på massage. 90 min.

inte skönt. Men nödvändigt. Var tydligen rackarns stel.

Både vader och bröstrygg kändes piggare idag.

Framåt, framåt. 

Två och en halv vecka till start.

Mmmbopp....

Bästa armbandet 

Att investera

Just nu investerar jag mycket i mig själv.
Tre veckor kvar till start och jag är inne i slutfasen av formtoppningen.

I helgen är det dubbla långpass som gäller,  som de senaste tre veckorna och på måndag börjar en ledig vecka och då bär det av upp till Dalarna och hotell Mamma för att träna, äta och sova. I den ordningen.

För några veckor sedan beställde jag ett  par långa kompressionstights från CW-X.  Endurance generator heter de. Rätt passande namn. 
De skrotar jag runt i när jag har tuffa pass med kort mellanrum. 
Jag inbillar mig att återhämtningen blir bättre och det här med ultra är ju till stor del en mental sport så det passar ju bra.
Jag körde på det när vi sprang Trans Alpine och det gick ju bra.

I övrigt köpte jag nya springskor häromdagen. 
Att sätta ner fötterna i ett par Asics Gt2000 är som att fötterna kommer hem.
och så luktar de ju så gott. När de inte är sprungna i detvillsäga så det varar ju inte så länge.
Jag har ju lite knasiga fötter,  låga vrister, låga fotvalv, smala långa fötter,  så valfriheten när det gäller modeller är inte så stor.
Jag vill gärna ha två par för att ha något att byta med så det slutade med två par av samma modell. 
Tvillingar helt enkelt. Jag har märkt de med 1 och 2 :)

"För jag ska resa mig ur aska  upp från mina knän,  värsta supermannen krossa allt i min väg "
DFTBA mina vänner. DFTBA.

Moms' hotel - always open

Nu sitter jag på bussen från Borlänge. 
Jag var ledig i torsdags och fredags och tog således tåget upp på torsdag förmiddag efter ett distanspass som morgonträning.

Det spelar ingen roll hur gammal man blir. Mamma  är alltid mamma. 
Och hon kan hon, mamma. 
Hos mamma finns det dessutom tokigt gott morotsbröd, alltid bullar i frysen och alltid en full kaffeburk. 
Sen har hon disk- och tvättmaskin, gräsmatta, bil och altan.

I fredags morse satt vi med raggsockor i uterummet och drack morgonkaffet.
förutom de nya grannarnas hantverkare var det bara talgoxarna som hördes. 
Ute var det nollgradigt men solen sken och innanför glaset var deg mer än behagligt. 

Jag låg på soffan med benen uppe på soffryggen och bara njöt. 
När jag senare skulle avverka dagens pass följde mamma med på cykeln. 
Hon vet hon, mamma. 

Efter lunch hade solen flyttat sig så då satt vi utanför  garaget  och drack kaffe.

Mina ben pinnade på rätt bra på gårdagens och dagens långpass. Det var inte så mycket att göra åt saken. De brukar vara lätta när jag är hemma hos mamma. 
Lätt och fint. Det känns bra.

Om en vecka kommer jag tillbaka. Då för en veckas totalfokus på den sista tuffa insatsen innan VM. 

DFTBA  ;)

After-run

Dags att härda ut

I lördags var det 5 veckor kvar till VM.
Jädrar.
5 veckor är inte länge.

Dags att göra det sista jobbet, det intensiva jobbet, för att sen lätta upp lite och låta kroppen komma med effekten. Dags att fokusera med 100%. 
Det är inte alltid glatt och lätt, men tanken på när man ikläder sig landslagsdressen och står på startlinjen är oslagbar.

När jag var yngre och tävlade i längdskidor kunde man bli uttagen till ett stafettlag och representera Dalarna. 
Det blev inte jag och oj vad avundsjuk jag var på de tjejerna som blev det och fick västar med "Dalarna" på ryggen. Men jag kommer också ihåg att jag tänkte för mig själv, jaja, "De kommer vara ännu mer avundsjuka när det står Sverige, på min rygg."
Nu gör det det.

Det är alltså nu det är dags att bita ihop.
Dags att bara dra på sig skorna och bara gört, som en god vän till mig skulle säga.

Jag drar mig tillbaka från Facebook, från att vara social med vänner, tillls efter tävlingen.
Fokuserar på mig själv och den träningen som är kvar.
Rätt träning, rätt mat, rätt vila.
Fokus på rätt saker.
De som ger mig energi och tar mig framåt.

På bloggen får man ändå vara lite själv, även om det är många som läser. 
Det märks liksom inte av. 
Inga likes eller kommentarer som på Facebook.

Kroppen känns lite tung. Det är många mil i benen nu.

Det är mycket som ska tänkas på innan.
Visserligen rätt mycket som andra (läs landslagsledare och Friidrottsförbundet) tänker på åt en.
I princip behöver jag bara dyka upp på Arlanda och sen löser sig resten.
I den bästa av världar :)

Just ja, 
springa så långt jag kan på ett dygn också när startskottet går.

Det finns ingen anledning att inte vara i toppform.
Det är då , den 11-12/4 jag ska vara mitt allra bästa jag.
And I have all intentions to be just that.

DFTBA!

Några exempel på hur man härdar ut

- Lokalisera din överkäke. Lokalisera din underkäke. Bit ihop.

- Ha en tydlig målbild och ge dig inte förrän du når den. Det kan vara; "Oavsett hur det gå så ska jag ta ut mig till sista metern och vara som en urkramad disktrasa när jag går imål".

- Projicera känslorna och visualisera något som innebär styrka för dig; "I'm a tank - I'm a tank - I'm a tank."
Eller en giraff eller snigel om man nu ser styrka i sådana.

- Skapa ett mantra som du upprepar för dig själv hela tiden; "Fall down seven times, stand up eight." "It aint about how hard you hit, it's about how hard you can get hit."
Repetera så många gånger som det behövs.

- Delmål; "Om X antal km/timmar så får jag ta en mugg cola." 
Eller vad det nu kan vara. Små mål som hela tiden leder framåt.

- Egentligen, hur illa är det?
Sätt saker i perspektiv. Vad är det värsta som kan hända? Du kommer förmodligen inte att dö eller skada dig allvarligt. Bra, då kan du lika gärna fortsätta.

...på det däringa mästerskapet som var lite halvjobbigt och jag var tvungen att härda ut.