fredag 1 juli 2016

Att försöka förstå

De senaste åren har jag försökt jobba med reflektion.
Varför händer vissa saker, varför känner jag och tycker jag som jag gör och hur kan jag ändra något jag inte tycker om (kan vara en känsla eller beteende). Det här gäller i alla domäner i livet.

Det finns inga lätta svar och jag tror att man lär så länge man lever, om man vill lära sig detvillsäga.

När jag började plugga nu i höstas upptäckte jag hur lite jag egentligen vet. Hur jag inte egentligen kan vara säker på så mycket, förutom att vissa saker fungerar för mig, ibland. 
Jag tror på vetenskapen, där samma resultat har kommit ur upprepade försök som genomförts på samma sätt. Trots det så kan vi bara veta att det funkade just där och då, men sannolikt är att det kommer bli samma resultat nästa gång med samma genomförande. 

Att acceptera att det är så mycket jag inte har en aning om är svårt och jag känner mig rätt liten ibland, ödmjuk inför världen och inför människor.
Även om jag studerar ett ämne i flera år och samlar många akademiska poäng så är det enda jag lär mig att jag vet väldigt lite och att man ofta bör ifrågasätta saker.

Jag kommer aldrig att bli fullärd, oavsett vad det gäller och det är jag glad över.

I sommar har jag satt som projekt att läsa Bibeln och Koranen.
För att försöka förstå.
Om det nu är så att så många miljoner människor sällar sig till dessa två stora religioner så vill jag bilda mig en egen uppfattning om de.
För jag kan inte påstå att jag har direkt bra uppfattning om vad som faktiskt står i Bibeln. Jag konfirmerade mig för drygt 16 år sedan. Dock var jag inte direkt införstådd med vad det faktiskt innebar.

Koranen och islam har jag ännu mindre aning om men hoppas ha bättre koll efter sommaren.

Jag tror det är viktigt att vara öppen och ödmjuk inför det vi inte vet mycket om. Bättre att söka kunskap än att avfärda för jag tror att det är så mycket ilska som bygger på okunskap.
Bättre att prata för mycket och i onödan istället för att låta allt stanna inom oss.

“Kanske får vi bara den tid som tilldelats oss på jorden. Därför ser jag det ännu tydligare nu: Jobba inte för mycket. Låt inte känslorna stanna i bröstet. Prata. Bråka aldrig om pengar. Våga säga nej. Våga säga ja. Paradiset kan vara en plats på jorden.” - Kristian Gidlund





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar