Förra året jobbade jag på Högkvarteret och lyckades då bli Högkvartersmästarinna.
Nu får jag väl titulera mig Karlbergsmästarinna (?) då.
Kanske.
Eventuellt.
Hursomhelst så skulle det ju springas 10 km igår.
Sjukt jobbig distans för övrigt.
10 km.
Huvva.
Visste att detta var på g så jag hoppades att mina cementben inte skulle hänga i sig så länge.
Det gick ju bra att jogga i fredags, så kanske lite vila på det och sen skulle det bli bra?
En gedigen uppvärmning och sen gick startskottet.
5 varv på en 2km-bana skulle avverkas.
Det var en väldigt lång mil.
Gick ut alldeles för hårt enligt rutin, att jag aldrig lär mig, första kilometern på 3:52, usch, rös till och sen lugnade jag ner mig.
Stabiliserade mig runt 4:30 där jag ville vara och loppet flöt på.
Vädret hade växlat hela dagen mellan strålande sol och spöregn.
När vi startade var det strålande sol.
Linne och korta tights var klädseln.
Vid tredje varvningen slet jag av mig linnet, seriöst så måste jag lära mig hantera värme.....
Tuggade på varv för varv och nog var det segt.
Ingen tjej hade sprungit om mig än och målet var ju att vinna damklassen.
Sen ville jag sååå gärna under 45.
Hade glömt ställa tillbaka klockan till att pipa varje kilometer (nu pep den var 5e), men med lite snabb matte gick det bra ändå.
Låg 8 sekunder minus när det var en kilometer kvar.
Nu gällde det att kubba.
Tryckte på som satan.
Rullade genom sista nerförsbacken och in på grusplanen framför slottet.
Stämplade in och stannade klockan på 44.29.
Grymt nöjd.
Först i mål av damerna.
Den kadett som hade sprungit snabbast i höstas var sjuk nu....
Grymt trött.
I tio minuter ungefär.
Sen hade jag gott kunnat springa en mil till.
Inte lika fort förmodligen.
Jag är supernöjd med tanke på att jag knappt tränat och precis kommit ur min dekadens som pågått den senaste tiden.
Igår eftermiddag var jag också hos Maria K på Atlaspraktiken.
Satan.
Det gjorde rejält ont.
En inte-riktigt-återhämtad kropp som sprang marathon på 3.35 och tokstannade utan någonsomhelst nedjogg var inte det lättaste att tampas med.
Men det gjorde susen.
Glad i hågen joggade jag till jobbet imorse.
Drygt en mil.
Höll medvetet ner tempot.
När jag vek av Tranebergsbron tog jag vägen förbi Kristinebergs- och Hornsbergs strand till jobbet.
Riktigt fint i morgonsolen! Ville mest stanna upp och sitta där resten av dagen och bara titta på vattnet.
Men då får man ju inget jobb gjort så det var bäst att fortsätta.
Flexade ut en timme tidigare än beräknad sluttid idag och lagade god middag åt min bästa hälft.
Västerbottenpaj, räkor, och löjrom ackompanjerade av en fin sallad.
Jag gör en mindre del av matlagningen här hemma, det erkänner jag, men jag kan bara jag vill :)
Dessutom verkar det som om semesterns mål är bestämt.
Det lutar mot Split i vackra Kroatien!
Lovely.
Sen verkar det som om Sverige vinner mot Färöarna.
Bra där.
 |
| Sist det begav sig. En rackarns fin resa. Sommaren 2011 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar