You want a piece of me?

I onsdags var jag med om en häftig grej :)

Under hösten har jag varit delaktig i en studie som GIH utför åt Försvarsmakten, "Energiåtgång vid marsch".

Jag har vid tre olika tillfällen gått på löpband i 3 och 5km i timmen samt en simulerad "terrängbana" med 20, 35 och 50 kgs packning.
Dessutom har jag gjort ett referenstest med syreupptagningsförmåga och laktatnivåer vid olika belastning.
I veckan var det dags för det sista testet.
Styrketester och muskelbiopsi, för att kunna avgöra vilken typ av muskelfiber som är dominerande på testpersonerna.

Styrketesterna innefattade knäböj och mätning av "power" vid själva lyftet genom två statiska och två dynamiska lyft på 20, 35, 50 kg samt egen kroppsvikt (vid det tillfället 61.5 kg).
Jag gjorde även ett form av båltest där jag stod i plankposition (och skulle hålla ett tryck mot en stång med korsbenet) och lyfte vänster/höger ben ca 5 cm i takt och skulle lyfta samt hålla positionen så länge som möjligt.

Knäböj gick bra. När kroppsvikten lades på och jag lyfte av stången var min första tanke; "Väger jag verkligen såhär mycket?" :) det gick över förväntan.

Båltestet var en riktig sugig bit kan jag lova, fy satan, darrade i hela kroppen när jag väl hade kravlat mig upp från golvet efter att ha fallit ihop när jag inte klarade mer.

Sen var det dags för muskelbiopsin.
Glad i hågen lade jag mig på britsen nere i labbet medan de biomedicinska analytikerna förklarade vad som skulle hända.
Jag fick därefter lokalbedövning i utsidan av ena låret. Efter en stund när jag inte kände något plockades skalpellen fram, då ökade pulsen något.

Foto; privat

Jag blev ombedd att ligga ner och fick tyvärr inte någon ordentlig titt men känslan var minst sagt märklig.
Något som såg ut som en blandning av en tång och en sax fördes ner i mitt ben och med upp sen åkte en bit av muskeln.
Det rann vätska och blod och sen var det dags en gång till. Mindre märkligt nu, kände ingenting och sen blev jag ihoptejpad och fick tryckförband och ett stort tack.

Eeeehhhh :)
Anything for science.

Foto: privat

Det skulle inte vara några problem att träna dagen efter så jag gav mig ut på en morgonjogg, dock kändes det som en stor lårkaka och jag hade rejält ont när jag hade legat i sängen och skulle upp på morgonen. Sen var det ingen fara, men jag rullade plastfolie över förbandet när jag senare skulle duscha. Passade även på att cykla fram och tillbaka till syrran i Farsta (35 km turochretur) och så gymmade vi där fokus lades på rygg och bål.

Hursomhelst ska det bli kul att få testresultaten, jag har en egen teori om vilken sorts muskelfiber jag har, hoppas vetenskapen har densamma.

Dyrbara bitar :) foto: privat