Sicken mycket bättre vecka!

Stänger denna vecka trött och väldigt nöjd.

Jag har tränat bra, väldigt bra! Ätit, sovit och varit lite mer egoistisk denna vecka. 
Framgångsfaktor uppenbarligen.

Idag sprang jag 4h-långpass på lätta ben men i märkligt väder. Motvind, sidvind, strålande sol, svarta moln. Irrade bort mig på ett terrängspår ute på Lidingö (nej, inte Lidingöloppsbanan, den hittar jag), utan vid vad jag tror är Elfvik.
Snittet sjönk direkt i klockan, sablar, men det ordnade upp sig så fort jag kom ut på asfalten. Man ska träna på det man ska bli bra på, terrängen tar jag en annan gång.

Jag har snabba vänner, en som är särskilt snabba. Lisa Ring (sub-2.37-på-marathon-Lisa) som jag kallar henne ;) som ställer upp och pacear mig på mina tempopass.
Jag är oändligt tacksam. Trots att det är med skräckblandad förtjusning jag beger mig till de passen. Det är oerhört utvecklande för mig. Samtidigt som det är oerhört jobbigt. Men det blir bra, I know it. Det är de passen som kommer hjälpa mig hålla farten efter 20 löpta timmar i Belfast. I torsdags klockade jag in strax under 26 km på 120 min och ett par vändor runt Djurgårdsbrunnskanalen. 

STARK.

Kan bara tillägga att hon vann Womens Health Half-marathon igår på 1.17.23. Yeah, that's right, she's my friend :)

Tenta på tisdag. "Optimal prestation ur ett nutritionsperspektiv". Kan vara det roligaste tenta-plugg jag ägnat mig åt sedan jag började på GIH. 

Tummen upp på den.

Ny vecka imorgon.

Jag fortsätter på inslagen väg tänkte jag.

...just ja, mitt Sverige-bästa på 100miles rök i helgen, en ruggigt snabb tjej knep det på TEC, typ 5 minuter snabbare, men i terräng. Min tid var mellantid från EM i höstas, i och för sig med 8h och 45 min kvar att springa. Oh well. Nu ryker rekorden på löpande band verkar det som. Hm, får ta tag i det där tror jag.