Camilla och Malins ultradebut!

Det kalla vädret fortsätter.
Imorse var det -10 när jag tog mig till jobbet. Inledde dagen med fys så det blev transportlöpning till jobbet.
Tog "långa rundan" och landade på 14,5 km. 
De första kilometrarna är alltid sega, men idag var det väldans jobbigt.
Det är lite halvsegt och sluttande tills man har kommit över Ulvsundabron, sen rullar det på rätt så bra bort mot Alvik för att sedan slutta upp på Tranebergsbron. Efter det är det en liten backe och sen i princip platt runt Kungsholmen bort till Karlberg.

Kallt som sagt och lagren var tre på benen och tre och ett halvt på överkroppen:
- Långkalsonger, HellyHansen
- Vintertights, Asics
- Vindbyxor, Newline
- Undertröja, HellyHansen
- Tjockare mellanlager-tröja med krage, Craft
- Tjockare vindjacka, Salomon
- Reflexväst och löparrygga
- Örlappar
- Skidmössa
- Tunna löparhandskar 
- Tjockare "täckhandskar"

Jag frös inte men det bet i kinderna, tur man inte springer så fort så vindeffekten blir högre ;)
Tog mig även hemåt löpandes men då blev det korta vägen längs vattnet och upp vid Ulvsundabron, landade då på ca 6.5 km. Blev ändå en bra dagsdos.

Ang rubriken så fikade jag med min vän Camilla och hennes kompis Malin idag efter jobbet.
De har bestämt sig för att springa sträckan Karlskrona-Kalmar i maj. 

Det blir en utmaning då de endast sprungit ca 35 km som längst förut.
Denna sträcka är 87km :)
Ska bli kul att följa de fram tills det är dags och extra glad att de frågade mig om lite tips!
Idag pratade vi lite allmänt om utrustning, upplägg, energi och träning och lite annat de undrade.
Jag ska förmodligen också cykla lite fram och tillbaka längs sträckan och heja :) hade gärna sprungit med de men det ligger lite tight med ett annat evenemang jag hoppas delta i :)

Imorgon är sista arbetsdagen för veckan och på eftermiddagen drar vi till Orsa Grönklitt över helgen! 

Is i ögonfransar och håret. 

Sen så verkar jag ha fått mustasch :)

Mindre brrrrr idag

Idag var det mindre kallt. Alltså varmare.

Hade en liten farhåga att det kalla vädret från igår skulle hålla i sig så jag hade laddat upp med massor med lager inför dagens träning.
Jag "slapp" bylsa på mig allt.

När jag klev upp imorse visade termometern endast -4.
Lattjo, på med vintertights, långa strumpor, underställströja, t-shirt, tunn jacka, pannband och handskar.
Ut genom dörren och påbörjade transportlöpningen in mot Stadion.

Team Stockholm Marathon tog en vända runt Södermalm idag. 
Otroligt fint väder och löpningen var en ren njutning.
Det var en sån dag där jag kände att jag hade kunnat springa hur långt som helst :) såna dagar borde infalla lite oftare, typ när det är tävling på att springa hur långt som helst ;)
19 km med 3:45gruppen, plussade på med transportlöpning hem och sammanlagt blev det strax över 29 km.

Denna vecka landade på 94 km.
Hade väl gärna haft tresiffrig summa i träningsdagboken men så blev det inte nu.

Vi mötte rätt mycket folk när vi sprang .
I 3:45gruppen var vi ca 65 personer idag. Det blir alltid lite dragspelseffekt när man är så många, speciellt när man springer i stan.
Jag är väl medveten om att TSM inte är de enda som springer och inte äger gatorna men vi visar hänsyn till trafikregler och andra löpare/hundägare/promenixare/annat löst folk, då tycker jag att samma sak tillbaka inte är för mycket begärt.
Oftast möter vi glada miner, några japaner (antagande) tyckte vi var så kul att de drog fram kamerorna och vi mötte många glada tillrop från passagerarna från färjorna som hade anlänt till Stadsgårdskajen.
När vi är i höjd med Eriksdalsbadet möter vi en löpande dam, som när hon passerat oss slänger ur sig "Jävla idioter". 
Jaha damen, är du den enda som springer här? 
Det är allmän väg och hur kan man bli upprörd över individer som vill ut och träna? Herregud, trista människa.
Svårt för mig att förstå men alla är vi olika.
Som tur är så var hon i minoritet då som sagt de flesta möter oss med ett leende. Det tackar jag för.

Imorrn är det ny vecka och nya kilometrar som ska erövras :)
Can't wait!

Brrrrrr.....

Idag är det kallt. 

Kallare ska det bli enligt SMHI (dock så har de ju haft fel förr om man säger så).

Dagen startade med löpning i härligt sällskap av Ann-Sofie och Anna G. Rackarns praktiskt och trevligt att vi alla tre bor inom en radie av några kilometer bara :)

-9 visade termometern när jag steg upp.

Åt ett kokt ägg, två torkade fikon och en näve valnötter innan jag travade iväg.

Vi tog vägen längs vattnet mot Karlberg, sen lämnade vi av Anna som fortsatte själv åt sitt håll medans jag och AnnSofie rundade Kungsholmen.

Modden från igår hade frusit och det var behagligt för fötterna att ta sig fram.

När jag var framme vid Karlberg igen stannade klockan på 16 km.

Bra morgonrunda!

Jag tycker det är lite halvsvårt att klä sig när det kvicksilvret ligger runt den punkten. Alltså när det är kallt, men inte så förbaskat kallt att man fryser fast.

Idag blev det:

- Kompressionsstrumpor

- Långkallingar

- Asics vintertights

- Polo-underställströja

- Tröja från Newline

- Salomon vindjacka

- Reflexväst

- Mössa

- Mina vanliga löparhandskar från Nike.

Sprang med rygga också vilket drog upp värmen på ryggen och runt  midjan.

Allt som allt kändes det som jag gjorde rätt val idag.

Jag är lite konstig. Jag är världens fryslort i vanliga fall och gillar inte att frysa, vill gärna ha varmt inne och sover gärna med tjockt täcke och i pyjamas.

Men när jag springer eller tränar har jag helst så lite som möjligt på mig.

 

Men jag ska nog ändå investera i underkläder av ull, så jag slipper frysa om den däringa bakdelen.

So far so good - och kärleken till idrotten

Veckan flyter på bra.
Jag har fått till tre st transportlöpningspass á 14,5 km än så länge. 
Plus en fin lite kortare återhämtningsjogg i måndags.

Igår var det vilodag. Spenderade kvällen med att skruva ihop senaste inköpet från IKEA. 
Men nu har vi en byrå i sovrummet och är ett steg närmare att få bort samtliga flyttkartonger från vardagsrummet.

Jag har också hittat en bra rutin (tror jag) för träningen på jobbet. Återigen är jag tacksam för att jag har ett jobb där jag är beordrad att träna 3h/vecka på arbetstid. Thankyou Försvarsmakten.

Det var ju Idrottsgalan i måndags också. Alltid ett favoritprogram när det vankas.
Som vanligt blev jag blödig, lite närsom under programmets gång.
Mest tårar kom det när Toini Rönnlund tog emot hederspriset.
Vilken kvinna!

När tillbakablicken över OS visades var jag också blank i ögonen.

Varför blir det alltid så?

Jag tycker inte att jag är en överdriven känslomänniska när det gäller andra saker. Eller är jag det?
Men när det kommer till idrotten, ja, kanske för att man vet (eller ialla fall tror sig veta) hur jäkla mycket jobb som ligger bakom prestationerna. 
Ingen har tagit OS-medalj av att ligga på soffan och äta chips det är en sak som är säkert.

Kanske för att man känner igen sig i lyckan över att nå sina mål? När man får en bekräftelse på att man gjort rätt saker?

Jag vet inte säkert, förmodligen är det en blandning av väldigt många saker.

Men en sak vet jag, få saker gör mig så lycklig eller får mig att känna mig så levande som idrotten.

Känslan när hjärtat bultar, svetten rinner, jag hör mina steg mot marken, benen som för mig framåt, huvudet och kroppen är i perfekt samspel.

När man bara vet att man är på rätt ställe.
Att man gör det man var menad till.

A neverending loveaffair <3

Ett bättre pass! och en fundering....

Igår var det en trött Maria som gick och lade sig.
Efter en skön natts sömn var det en helt annan Maria som gick upp och gjorde sig redo för dagens TSM-pass.

18 km stod på schemat och jag rundade upp med transportlöpning till och från Stadion.
Solen sken från en klarblå himmel och deltagarna i 3:45-gruppen var på hugget.
Stundtals blev det lite ryckigt och ofrivilliga fartökningar, men det är svårt att hålla ihop en grupp om ca 80 personer.

Kroppen svarade mycket bättre idag och det var skönt.
Det tog några kilometer innan jag kom igång men idag var det inget cement i dessa ben ialla fall.
När jag var hemma stannade klockan på strax över 28 km vilket resulterar till en bra mängdvecka på 110 km. *Lovely*

Bild lånad från www.zebrabild.com

Till sist; en 20årig kvinna blev våldtagen av fem män i centrala Sundbyberg inatt.

VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ FOLK???

Ett skitpass!

Idag var kroppen inte med.

Den hade inte fattat att vi skulle springa.
Än mindre såpass långt.
När vi väl var hemma stannade klockan på 27 km.
Det måste ha varit de jobbigaste 27 km på väldigt länge. 
Kan nästan vara jämförbart med Tallinn marathon 2011 som var de 42 jobbigaste kilometrarna i mitt liv. 

Det började redan inatt.
Det var någon som härjade och skrek utanför vårt hus. Det höll på ett tag, självklart kikade vi ut men såg inget. Hörde sen två stora dunsar och sen blev det tyst.
När jag kom ner imorse hade någon krossat ett fönster i porten....d*mj*vlar.
Dålig sömn alltså.

Klockan fyra var jag upp och bälgade i mig vatten, toktörstig.

Mötte upp Anna vid t-banan i Solna C.
Vi tog oss via Roslagsbanan ut till Täby C och sen joggade vi upp till Ensta krog för ett varv på TEC-banan.

Det var tungt redan från början, men vi travade på och pratade bort kilometrarna som vi brukar.
Första etappen klar en stund senare och nu var det bara att ta sig hem.
Enligt googlemaps skulle det vara 16,5 km.
Bara att trava på.

Farten ska vi inte prata om men vi tog oss framåt.
Jobbigt, jobbigt, jobbigt.

Vi tog en paus i Mörby. 
Och ja, jag erkänner, jag var väldigt sugen på att kasta in handduken och ta bussen hem. Det kändes som om det slet mer än det gav.
En kaffe och blåbärssoppa senare (samt ett asgarvsutbrott) var vi på väg igen.
10 km hem.
Tugga tugga tugga.
Man kunde inte riktigt tro att dessa damer sprang VM för några månader sedan. (därav asgarvsutbrottet)

Men vi tog oss hem.
Jag är trött.
Men man måste ha dessa pass ibland. De kommer och går och det är lika bra att härda ut. 
Jag är glad att vi fortsatte.

Det där med att kroppen inte var med då?
För det kändes verkligen som om kommunikationen med benen hade upphört.
Inget flyt, inget driv. Bara syra och muskler som inte alls hade lust att springa.

Jag kan tänka mig några orsaker:
- Jag började nytt jobb i måndags, ny miljö, ny kollegor, nya rutiner. Rakt in i hetluften. Det tar på krafterna.
- Dålig sömn. Ja det spelar roll. Kroppen har inte återhämtat, igår sprang jag 24 km , delat på två pass.
- Kickstartat tugga-kilometer-träningen denna vecka. Efter halsont så är jag nu igång med tuggträningen. Det blir en bra summa kilometer. Klart att kroppen reagerar.

Saker och ting har alltid en hyfsad vettig förklaring.

Såhär kanske?

Bild från: http://blogg.aftonbladet.se/19692/2009/05/1204795

En tröttmössa

Jag tycker det är lite halvsvårt att släpa mig ur sängen på mornarna. 

Rikard går upp vid 05.30, går strax efter kl 6. 

Då är jag vaken.

Men att ta det där steget att häva fötterna över sängkanten, njaaaaaaaaa, inte alltid lockande.

När jag väl kommit upp går det bra dock :) efter några minuter...eller ja, efter frukost ;)

Igår var en bra dag.

Full fart på jobbet.

Tur att det är nytt jobb men inom samma organisation vilket medför nya rutiner men allt annat är bekant till välkänt så några större problem har det inte varit ä.

Efter jobbet (nu har jag hittat rätt cykelväg :) ) drog jag och Anna G ut för att lufta benen.

Vi babblade på om att mellan himmel och jord och rundan gick ett och ett halvt varv runt de däringa "Sjöarna" i Sumpan, genom Sumpan, ner mot vattnet mot Karlberg, upp i Huvudsta och tillbaka till utgångsläge.

Jag skrapade ihop strax över 17km och farten som från början inte skulle vara hög, slutade ändå på ett bra snitt.

Men det är inte farten som är fokus nu och det måste jag komma ihåg. 

Det är tugga, tugga, tugga som gäller.

Samt att upprätthålla rörligheten i rygg och höft så att inga nerver spökar runt och stör.

Gårdagens två bästa:

1: Chefen Karlberg kommer in på mitt kontor:  

"Jansson, visst var du sån där långdistansare?", 

"Mja, jag springer ultra.",  

"Just ja, så var det, skitcoolt, det där måste vi prata mer om. Jag är fökyld nu, men sen, då ska vi springa ultra du och jag. Är det 24h som gäller då?"

 Får se till att hålla översten till det nu :)

2: När jag springer iväg hemifrån för att möta upp Anna möter jag en annan löpande tjej och får världens leende av henne. Ett sånt där leende i samförstånd.

Blir varm i hjärtat.


Dessutom, klicka in på den här länken och läs mer om skillnaden mellan smör och margarin.
 

Snö, slask och halt

Imorse när jag gick upp snöade det.
Mjahaaa vädret hur tänkte du nu?
Såg världens största (ok kanske inte vääärldens största, men bra stora iaf) flingor tävla om försten till marken).
Bra dag att prova ny väg till jobbet....or not.
Tog mig 35 min och tre felkörningar innan jag var framme, en halv decimeter blaskig nysnö, snöglopp och kisande ögon var inte dagens bästa.
Får se om det går bättre på vägen hem.
Hem kommer tar jag mig alltid men just den däringa vägen som min kollega påstod skulle ta 11 min mellan Solna och Karlberg, det får vi allt se.

Hann ut och köra ett pass i dagsljus.
Halkade runt Kungsholmen i behaglig fart för att komplettera med några varv på en slinga som behagligt nog är ganska exakt 1000m uppe vid nya jobbet. Kalajs.
14 km i halvlugnt tempo.
Träningsplaneringen är i full gång och nu kommer jag mest nöta kilometer och köra bålstyrka, de kommande ca sex veckorna.
Tugga tugga.
Imorrn  blir det löpardate med Anna G, får se vad vi hittar på :)

Annars då?
Njaaaaeä, försöker komma in i rutiner på nya jobbet och lösa en hel del Maslow-relaterade saker. Det går finfint.
Förutom att vänja mig vid att gå i denna uniform (m/87), jag får lite halvt cellskräck innanför den högt knäppta skjortan och slipsen...
Kanske bara behövs en tillvänjningsperiod? (Tacka vet jag 90P).

Asics - the store

I have found heaven!

En rackarns fin butik var det!

Stort utbud. 
Vanliga återförsäljare har inte många av Asics skomodeller generellt sett. Här fanns massor med både smått och gott :)

Både löparkläder högt och lågt och skor överallt. De hade även för andra sporter på det nedre planet, inte för att jag gick ner, men jag läste på skylten :)

Jackor, tights, linnen, tröjor, byxor, strumpor, energibars, sportdryck, väskor, med mera med mera med mera med mera.


Jag har alltid gillat Asics.
Först endast skorna.
Nu på senare tid har garderoben fyllts upp även med deras plagg.
Passformen sitter som gjutet på mig och jag tycker verkligen att det är kvalitet.


Så en uppmaning: Älskling, familj, vänner och bekanta. 
Om ni någon gång vill ge mig en present om jag skulle råka fylla år eller så, så är Asics-butiken ett hett tips! :)

Såg väldigt mycket saker jag skulle vilja ha, men tyvärr ryms det inte i budgeten för tillfället. Samt att jag nyligen konstaterade, när jag packade upp kläder i lägenheten, att jag faktiskt har...en hel del....träningskläder.
Men som Anna G sa: Man räknar ju bara favvisarna. :)

Nu däser jag i fotöljen (måste skaffa en soffa snart så man kan rodelträna på allvar), framför juniorkronornas finalmatch.
Ska smälta lunchen ett tag och sen ska Brunnsviken få sig ett besök.
Sällis ngn? :)

There's a new kid in town

Nu drar vi inåt stan för att checka in den nya Asicsbutiken på Hamngatan!
Tål att nämnas att de har haft sin "opening soon"-skylt uppe sen i april 2012..... 
Men men :) 

Bättre sent än aldrig, eller?

Men en sak är säker

...och det är att jag kommer stå på starlinjen till Tjejmarathon även iår!

Förra året samlade detta projekt in över 104 000 kr till Panzisjukhuset i Kongo som tar emot kvinnor som blivit våldtagna och fördrivna från sina byar.
Jag har hela tiden sedan jag anmälde mig förra gången varit stolt över att få vara en del av projektet.
Men på senaste tiden har detta etsat sig fast ännu mer i mig.

Jag har lite tappat tron på människor samtidigt som den har stärkts. 

Tappat har jag gjort p.g.a. den vansinnigt hemska händelsen i Indien nu i december där en ung kvinna blev brutalt våldtagen av sex män på en buss. 

Bussen stannade flera gånger för att släppa av och ta på folk. 
Ingen uppmärksammade vad som hände.

När männen  "var färdiga" med henne, slängde de av henne i farten.

Kvinnan dog senare till följd av sina skador. 23 år gammal.

Enligt mig har dessa individer förverkat sina rättigheter som människor.

Nu skall de ställas inför rätta i Indien, men rättegången kan bli uppskjuten. Det är nämligen ingen advokat som vill försvara de. 
Jag har ingen aning om dödsstraff är en del av straffskalan i Indien. 
Det skulle inte vara straff nog, men det spelar ingen roll.
Kvinnans föräldrar kommer aldrig få tillbaka sin dotter.

Vad har man för uppfattning om människovärde när man nedlåter sig att inte "se" när något sådant här pågår???
Vad har man för värderingar om man sjunker så lågt att frånta någon den grundläggande rätten att bestämma över sin egen kropp?

När jag läser om den här händelsen vill en del av mig lägga mig i ett hörn, kräkas och gråta.
En annan del av mig vill utbilda mig till läkare, sjuksköterska eller vad som helst som skulle hjälpa alla utsatta kvinnor som finns i världen.
En tredje del av mig vill ta ett basebollträ, ett hagelgevär eller en slö, rostig skalpell och ge mig efter de skyldiga till det här brottet.......


Det som stärker mig att att veta att det finns människor som anser att de visst kan göra något.
Madeleine Johansson och Ann-Sofie Forsmark är två av dessa människor.
Förra årets insamling vid Tjejmarathon gav 104 000 kr, vi var 39 på startlinjen som hade samlat in pengar var för sig för att sedan vidarebefordra det till Madde och AnnSofie som hade gjort det hela möjligt.

Summan gick oavkortat till sjukhuset i Kongo tack vare alla som deltog i loppet, var med och samlade in pengar och dessa två brudar som tog initiativet.
Kom inte och säg att DU som individ inte kan göra något.

I år går insamlingen till Hungerprojektets arbete i Bangladesh.
Är du med-människa?
Läs mer på Tjejmarathons sida. 

Läs också Maddes inlägg om händelsen i Indien. 

Tack 2013

För att du gav mig halsont det första du gjorde.
Men men, what to do?

Jo, dricka KanJang och bombardera kroppen med vitaminer och vätska. That's what to do.

Hemma i Stockholm igen.
Hemma, hm, konstigt det där.
Bara igår var jag ju hemma i Dalarna.
Home is where the heart is.
Just nu är han i sovrummet och sorterar handdukar ;)

Mellandagarna och nyår flöt förbi. Icke obemärkt.
Jag, Rikard och min kära mor barnvaktade (samt hundvaktade) de däringa två sötaste syskonbarnen som finns fredagen innan nyår. Deras föräldrar var incheckade på spá i Tällberg, välförtjänt må jag säga.

Nyårsafton gled också förbi relativt anonymt. Dagen inleddes med ett härligt löppass med Laila och Krister och därefter hemåt för iordningställande av middagen.
Trerätters, sällskapsspel och lite bubbel på det så var kvällen gjord.

Nyårslöfte? Nja, vette tusan varför man ska lova en massa saker bara för att det blir nytt år för egentligen.
Dock har jag lovat mig själv att bli mer strukturerad och planera min träning mer. Det är banne mig ingen framgångsfaktor att ha det som jag har haft det. Eller? :)

Tävlingssäsongen inför 2013 har jag inte riktigt kommit to terms med.
Som jag nämnde tidigare hittar jag ingen riktigt bra tävlingskalender än och jag finular fortfarande på vilket lopp jag ska ta som kvallopp till WS.
Är lite inne på Eco Trail de Paris i mars. 
Ngn som språkar franska som är sugen på att dra ut i leran? :)