Man blir bra på det man tränar.
Det är ju inte så konstigt.
Snart är det Bislett 24hour Indoor challenge.
546m på en inomhusbana av tartan under Bislett-stadion i Oslo.
Så många varv som möjligt på 24h.
Flest varv vinner.
Det är femte året i rad jag ställer mig på startlinjen där.
Med varierande resultat ska jag säga.
2010; strax över 192 km. Ett mycket bra lopp.
2011: 211 738, personligt rekord som fortfarande står sig, tyvärr. Ett mycket bra lopp.
2012: ca 178 km, fick en ohygglig kramp i höften efter ca 17 timmar tror jag det var, en obekant ny smärta som gjorde att jag inte kunde lyfta benet, valde att kliva av efter 18 h. Fram tills dess, ett hyfsat lopp.
2013: ca 180 km, började kräkas efter 2h, igen efter 16h och vid 21h kräktes jag blod. Jag kunde lätt ha förväxlats med spöket Laban och kunde knappt ta mig framåt. När man kräks blod är det dags att sluta. Jag klev av när 21 timmar hade gått. I övrigt var det nog ett av mitt bästa 24h-lopp trots all drama. Jag är mycket nöjd med hur vi löste de situationer som uppstod. Jag hade min kusin Martina med mig som support och hon skötte sig ypperligt :) Jag är sjukt nöjd med de 21 h jag sprang.
2014: .............. only time will tell.
Att träna likt det sätt man ska tävla tror jag stenhårt på.
Därför har jag de senaste veckorna cirklat på löparbanor i timmar, petat i mig energi med de mellanrum jag har på mitt schema inför tävlingen, sprungit med mycket mat i magen, sprungit tidigt på morgonen, sprungit på natten, sprungit i de skor jag ska ha och förberett mig på bästa sätt.
Att springa på natten är lite annorlunda.
Kroppen vill sova och har gått ner i sparläge. Det är inte meningen att vi ska anstränga oss då.
Det har gått förvånansvärt bra.
Ska man bli bra på att springa på natten (och det är ett måste när man vill springa 100 miles och längre) så måste man träna på det.
Nu återstår mindre än tre veckor.
Jag är trygg.
Jag är stark.
Jag ser fram emot tävlingsdagen med ett leende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar