Våga vägra vara rädd

Förra veckan hände något hemskt.

En ung tjej blev mördad när hon var ute och sprang.

Jag har funderat mycket på det där. 

Fram och tillbaka, upp och ner.

90% av min träning springer jag själv.

Jag springer på dagen, kvällen, morgonen, natten.

Jag har aldrig varit rädd för att ge mig ut själv. 

Nu sägs det att man ska vara det, inte bege sig ut själv. Inte springa med hörlurar.

Den senare håller jag faktiskt med om, jag springer allt mer sällan med musik, men det är inte pga rädsla. Det är för att jag jobbar med att vara i nuet. Om jag springer med musik så har jag alltid bara en lur i örat. Dels för att höra om det kommer cyklar, mopeder, hundar, andra löpare/människor eller bilar.

Men jag köper inte att vara rädd.

Helt enkelt så  vägrar jag vara rädd.
Det går emot mina grundläggande principer att låta mig själv begränsas på ett sådant sätt. Det är omöjligt att det är svaret på ett sådant problem.

Däremot så är det faktum att hemska saker inträffar, 

Det gör det.

Men det kan inte, helt enkelt kan inte få hindra människor från rätten att vara ute och motionera.

Det innebär att vi måste bli fler som ser, fler som rör oss och fler som bryr oss.

Framförallt så måste vi bli fler som respekterar varandra.

I grund och botten.

Respektera andra människor mer och oftare. Män och kvinnor, Gamla och unga.

Börja nyss.