14 days left to competition, 13 days left to improve

Om två veckor är det dags.

Det mesta av träningen är gjord. Idag sprang jag mitt sista tempopass (sjukt jobbigt sådant på två timmar).

Därmed inte sagt att den sista tiden är oviktig. Nu börjar det svåra. Träna mindre och ta hand om sig mer. Inte bli sjuk,  inte snubbla och vricka foten eller något annat dumt.

Det har varit full fart den senaste veckan. Vi har flyttat och i skolan är det 150 km/h framåt som gäller. Biomekanik och idrottspsykologi.

Ändå ligger det där i bakhuvudet och gnager.

Basel 24stunden-lauf.

Mitt tolfte 24h-lopp (jag räknade och det stämde).

Världens bästa support kommer finnas på plats. 

Jag är i fysiskt väldigt god form. 

Där har jag inget att skylla på. 

Rent teoretiskt skulle det bara kunna vara mitt svaga psyke som sviker mig när det är dags, och det är ju det psyket jag har rätt högt tilltro till.

Sen är det som jag alltid säger; ny dag, nytt lopp.

Samtidigt kommer samma känslor som alltid inför en viktig tävling. Panikkänslor blandat med lite ångest. 

Jag vet också att då är allt som det ska. De här känslorna kommer av en anledning. För att det här är viktigt för mig och därför att jag bryr mig.

Jag är otroligt mycket bättre på att hantera de känslorna nu än för ett par år sedan. Då kunde de ge mig väldiga obehagskänslor och självförtroendet dök radikalt. Saker som ”åhherregudhurtroddejagattjagöverhuvudtagetensskullekunnaspringaiettdygndetärjuingennormalmänniskasomkangöradetdetskaintevaramöjligt”.

Jo, men jag har gjort det förut, under sämre omständigheter och varit sämre tränad och det har gått, rätt så bra.

Jag är rätt lugn trots paniksvepen. Lite otålig. Jag vill mest komma iväg och få starta. Då befinner jag mig i ett läge där jag faktiskt kan påverka utkomsten av det hela. Det är då examinationen börjar.

 Jag är trygg. Jag vet att jag är stark när jag är nere i skiten, det är ju liksom där jag vill vara, för att komma ut ännu starkare på andra sidan. Problemet är ju bara att det är väldigt jobbigt att vara nere i skiten.

24 timmar och du får göra precis vad du vill under den tiden. Du blir inte klar fortare för att du springer fortare och tiden tickar oavsett vad du gör. Toaletter, stolar, mat, duschar, allt finns tillgängligt. Allt är upp till dig.

Det är liksom meningen att det ska vara svårt.

Hade det varit lätt hade alla gjort det och då hade det inte funnits någon större mening med det.