Kroppen är fantastisk, huvudet på skaft, när klockan ringer tidigt gör det inget för det enda (ok, nästan det enda) som jag har i huvudet är det som händer om 34 dagar.
Det är inte långt kvar nu, långpassen kan jag nog räkna på en hand och igår avverkade jag ett löjligt lätt 4h-pass. Styrde kosan mot Ekerö och vände helt sonika efter två timmar. Men vad är det egentligen med Ekerö och ormar? VARJE gång jag springer därute så möter jag någon liten ringlande sak, förvisso har de oftast tappat livsgnistan (det är de bästa ormarna) men ändå.
Benen var lätta och huvudet fanns uppe bland molnen, trots att jag lyckades timea in en broöppning på vägen tillbaka, men det är sån man får ta. Det var ett sånt där pass när jag hade kunnat springa exakt hur länge som helst, men höll mig till de 4 timmarna som var ordinerat av coachen, han har u faktiskt alltid rätt.
Två veckors hård träning är kvar och det avslutas med militära VM i marathon som iår avgörs i Turin, har ju rätt bra minnen där ifrån så jag ser fram emot att komma tillbaka. Denna gång kanske jag hinner se lite mer av staden :)
Efter det kommer en tävlingsförberedande period med lite mer sprättiga pass. Då gäller det att hålla huvudet kallt.
I övrigt så är det stenhård fokus på en dag i taget, rätt träning, rätt mat, tillräckligt med sömn och lite extra tillskott (just nu vitaminer, omega-3 och Blutsaft), för att orka med att fokusera samtidigt som det är skolarbete som skall göras och för att min bättre hälft ska ha en någorlunda trevlig sambo hemma. Jag ska be om extra tillskott av kramar tror jag bestämt. Det behövs alltid.
En dag och ett steg i taget. Framtiden kommer snabbare än man tror.
#34dayslefttoeuropeanchampionship33dayslefttoimprove
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar