Men med tanke på att det bara är drygt 3,5 km från jobbet och hem så fick det bli en omväg.
När jag väl drog iväg var det som om någon hade fyllt benen med cement. Jääääääääklarns så segt.
Segade mig iväg längs Valhallavägen och vidare mot Odenplan. Gillar inte att springa i stan, alldeles för mycket rödlysen som man måste stanna vid om man är rädd om livhanken :(
Segt, segt, segt.
Dessutom hade jag hällt i mig kaffe alldeles för tätt inpå och alldeles för lite mat under dagen. Energibalansen kändes helt fel och jag flåsade som en valross med värkar.
Jag kan verkligen inte dricka kaffe på tom mage så tätt inpå träning, det blir bara fel.
Tog mig i alla fall ut till Karlberg för att säga hej till C.
Hon erbjöd bullar, jag tog två.....
Drog mig sen för att ge mig ut igen, lite rått ute var det allt.
Ojsan pojsan, kallt ute och ingen mat i magen? TöntMaria.....
Travade hemåt i alla fall men vart fanns benen? Verkade inte som om de inte ens var fastskruvade i kroppen.
Men bita ihop är ju något som jag är bra på, men inte alltid gillar.
Tog mig hem.
Åt två blåbärsmuffins och ett stort glas mjölk.
Konstigt det där med kaffe.
Vanligtvis dricker jag en kopp kaffe när jag kommer till jobbet och ytterligare en efter lunch.
Idag blev det betydligt fler och alldeles för tätt.
Koffein och varmt borde ju vara en bra blandning. Funkar ju bra för mig på tävling. Förutom att det känns som det rinner rakt igenom ibland och man får räkna med ett toabesök inom en snart framtid.
Men men. Det är väl bara att fortsätta att experimentera.
Nu har jag duschat, ätit middag, läst blaskan från Stadium och sitter nu i soffan och mår illa och kollar Vetenskapens värld.
Inte mycket som stämde i eftermiddag...
Imorrn bitti kl 04 springer jag hemifrån för ett distanspass med fröken Grundahl.
Varför?
Ja just det, that's why!
Snajsigt va? :) Min arbetsplats f.r.o.m. årsskiftet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar