Kajsa Berg försvarade idag sitt EM-guld på 100km i Frankrike!
Hon vann på tiden 7h 38min och 51 sek.
Räkna ut det snittet ni!
Rackarns en sån kvinna.
Sophia Sundberg sprang in på en enastående 5e plats på 7.53 och Kerstin Rosenqvist på 8.32.
Tillsammans fixade de silvermedalj i lagtävlingen!!!
Jäklar vilka tjejer vi har!!!!
I övrigt har dagen flutit på här på spa´t.
Jag har varit på hekroppsbehandling där jag blev peelad, smord och inpackad.
Det känns lite mysko att ha någon som gör allt det där på en.
Jag ska inte säga slavarbete, men det känns onekligen som lite översittarfasoner.
Syrran skämdes nästan igår när hon var på pedikyr.
Å ena sidan är det nog för att det är ovant och känns rätt lyxigt, inte van att bli så omhändertagen.
Å andra sidan så får de ju betalt.
Men men, dagens I-landsproblem.
Idag tog jag mig en löpande sightseeingtur i Tallinn.
Snirklade mig bort från vårt hotell i en riktning jag aldrig varit förut. Hade telefon och VISA-kort med ifall jag villade bort mig till den grad att jag skulle bli tvungen att ta taxi tillbaka.
Det var dock aldrig ngt problem.
Hittade en väldigt fin sträcka längs en strand, en jättefin park med lekplatser och uteträningsplatser.
När denna tog slut övergick den i en lång fin cykelbana som senare blev en enda lång träbro.
Visst halvt vart jag var när jag tog cykelvägen längs en stor bilväg tillbaka.
Stannade klockan på strax över en timme när jag var åter vid hotellet.
Passet gick sådär måste jag säga, kände mig rätt tung i kroppen. Dagens lunch var inte heller mycket att tala om så energinivån var inte på topp heller.
Körde en halvtimme yoga på rummet när jag kom tillbaka innan det var dags för middag.
Idag har jag legat och läst väl valda delar av Dean Karnazes "Run", igen.
Sjukt bra inspirationsbok.
Har sträckläst den två gånger tror jag.
Men nu läser jag vissa kapitel för inspirationens skull, har vikt ner öronen på sidorna jag gillar :)
Log hela kapitlet igen när hans kompis Topher Gaylord beskriver sitt första Western States-lopp.
"But with just two miles left to go, the final check cleared and the money was deposited for spending. So I spent! For the first time in over twenty-three hours, I felt I could make it.
We crested the top of the final climd, ran down into Auburn, and entered the famous Auburn High School Stadium for the final loop on the track where the finsih line was erected. My entire crew joined me, and we rean the final four hundred yards together to the finish.
Tear filled my eyes from fatigue and joy of occomplishing the impossible. I had finished my first Western States 100-mile Endurance Run and was a proud winner of the conveted silver buckle award."
Aaaaaaaaah, ok, jag erkänner, jag grinade nästan.
Usch, that's the kind of shit that makes me sob :)
Eller när Karnazes beskriver hur hans dotter sprang ett 10km-lopp på sin 10årsdag och hur jobbigt det var för honom att se henne lida men hur otroligt stolt han var över att se henne kämpa de sista kilometerarna
Herreegud...en tårdrypande historia, och jag har inte ens barn själv.
Nej nu är det dags att knoppa så man orkar spá-a sig en halv dag till innan det är dags för hemfärd ;)
Dags för en liten random-bild-bomb från Tallinn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar