Status: Börjar känna seghet i benen, för övrigt: awesome!
Dag: 5
Antal pass: 9
Antal löpta km: 101
Antal tränade timmar: 18,5
Igår upplevde jag något som jag inte gjort på länge.
Men först satt jag på ett mysigt café i min ensamhet och funderade och finulade.
Tankar. Funderingar.
Jag var riktigt laddad inför andra passet.
Det skulle vara busväder i Borlänge igår och därav hade jag bestämt mig för att köra på löpbandet på gymmet.
Nu blev det inget busväder men jag var konstigt nog sugen på att springa på bandet ändå, konstigt, brukar aldrig vara det.
Var taggad till tänderna.
Slog igång bandet, hade bestämt mig för 22 km.
Lugnt snitt, behagligt och kontrollerat.
Första timmen på 10,5 km/h, inget att prata om .
Benen flöt på av sig självt.
Jag drack Vitargo var 20e minut och i öronen var P3 dokumentär om Stig Bergling.
Vred upp tempot andra timmen, 11.0 km/h.
Jag flög fram (så mycket man kan flyga fram på ett löpband).
Dokumentären hade tagit slut och i öronen dunkade nu hårdrock.
RUNNERS HIGH!!!
Vilken grym känsla!
Det var längesen :) (och på löpband också, det har tametusan aldrig hänt).
Jag var sugen på att öka men behöll lugnet och ville behålla den goa känslan och oberördheten i kroppen i övrigt.
Det sprutade svett av mig och man kunde vrida ur linnet efteråt.
 |
| Svettisch :) |
22 km rikare stängde jag av bandet och kände mig riktigt nöjd!
Idag tvivlar jag inte längre.
Det var en kort dipp.
Ner och upp i tvivelkonen :)
Tur det.
Kanske är det för att jag tävlar såpass sällan som de där hjärnspökena kommer?
Eller så var det bara en dålig dag.
Som tur är är det en ny dag idag och en mindre tills jag får stå på startlinjen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar