söndag 24 januari 2016

En trött sill....eller; där fick jag för att jag klagade på att jag var för pigg

En vecka har gått med det lite tuffare uppskruvade schemat.
Nu ska bara yogan in regelbundet igen så är jag verkligen på rätt väg.

Det har gått bra, ända fram tills dagens långpass (helgens andra). Då gick luften ur mig.
Det började redan från första steget och innan jag hade nått Sollentuna var jag nästan gråtfärdig och redo att vända om.

Det gjorde jag inte.

Men jag hatar, hatar, hatar snömodd.
Älskar däremot kommuner som sopar sina cykelbanor :)

Jag summerar en bra vecka; 
- ett återhämtningspass, kort distans
- två distanspass i högre tempo (varav ett pannbensbyggande inomhus på band), 
- ett tempopass
- två bra styrkepass 
- två långpass (varav ett katastrof)

Dock tar det ju lite tid att anpassas till den högre farten och därmed belastningen. Jag får vara extra nog med energiintaget nu. Både direkt efter de tuffa passen och mellan. In in in med massor med mat.

Nu ska det tydligen bli en massa plusgrader till veckan. Det var rätt märkligt igår att springa i bara ett par tights, tröja och jacka...hmm....inte fyra lager och Michelin-Maria.
Ungefär så

Det får gärna vara vinter, snö och kallt. Gärna ihållande så man vänjer sig och har koll.

Nä, nu ska den här trötta sillen gå och dö i soffan.

Nja, dö vore väl högst onödigt.

Sova då.

I sängen.

Ja, så blir det.




Haha, sen var ju det här lite kul (och skrämmande nära sanningen):


Things to Keep in Mind When Dating/Married to/Friend of/Parent to an Ultra & Trail Runner


  1. When we say we “need” to go for a run, we mean it. Whether it’s for sanity’s or training’s sake, we literally need to go run. After we get that run in, we’ll stop talking about it . . . until the next day. In that same vein, we may sometimes complain about HAVING to go for a run. Yes, we know we could technically “not go” . . . wait, actually no, we have to go. If we don’t, it’ll pick at us all day, everything will remind us of the fact we didn’t go, and we’ll be cranky and miserable because of it.
  2. However long we say we’ll be gone on a run, it’s safe to add AT LEAST an hour or two. Sometimes, we fail to take into consideration travel time, bonk time, refueling time, or “we felt good so we just kept going” time.
  3. Grocery bills will increase along with our training. And yes, we are eating AGAIN.
  4. Friday nights are usually more tame than any other night of the week BECAUSE Saturday morning alarms for long runs are usually much earlier than week day alarms for work.
  5. Vacation time is still running time.
  6. We may accidentally leave wet shoes, dirty clothes,  or sweaty hydration packs in our car from time to time which means it may smell like a dead body in there from time to time. We’ll also come home smelling like ass, covered in sweat, mud, and God knows what else. We promise we’ll take a shower and get back to our normal, sexy selves as soon as we peel ourselves up off the floor.
  7. We think about running . . . a lot. We follow obscure races and geek out over runners you’ve never heard of before. This only intensifies when we get around our ultra/trail running friends. Eventually, we will talk about other things; be patient with us.
  8. Ultrasignup can be a more dangerous website than Ashley Madison. If you see us on there, rein us in. We could easily sign up for 10 races in 10 different states at any given time if left to our own devices.
  9. We, at some point, will likely (literally) fall victim to our sport. We may twist an ankle, bruise/skin knees, pass out, need IVs, or piss blood. Yes, we know we brought this on ourselves. Still, listen to us talk about it again and again, tell us what bad asses we are, and try to spare us a lecture (until at least maybe the wounds and urethras are healed). We also realize you’re only concerned about us and appreciate and love you for it.
  10. We love our sport, and we love you. We also understand that you, more than likely, are not obsessed with what we do (or at least to the degree we are). And that’s ok. However, nothing makes us happier than when you show an interest (even if feigned) or want to crew/support/spectate/talk running. That being said, it’s not always expected. We know we’re weirdos and are thankful you love us in spite of it.

 Källa: 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar