måndag 22 februari 2016

En återhämtningsvecka mitt i alltihop och så lite fart på det

Förra veckan hade jag "återhämtningsvecka".

Mjaha, vad har han hittat på nu då, tänkte jag först när jag tittade på schemat.

I verkligheten innebar det något mindre löpning och inga dubbelpass, fortfarande med tempopass och långpass på helgen.
Men det var välbehövligt.
I början av veckan lydde kroppen fenomenalt (som vanligt höll jag på att säga), men i slutet så var den inte riktigt med. Det var som att jag tryckte på knappen men inget hände. Flåset var det inget fel på men inget kom liksom ut i benen.

Älskar coachens svar på min veckorapport igår: "Bra att min plan med en lättare vecka har funkat. Jag har ju alltid rätt.  Men ändå. Jävligt bra vecka! No comments."

Det jäkliga är ju att karln alltid har rätt. Har, hittills, under vårt samarbete inte varit med om att han haft fel en gång...
Den här veckan känner jag mig pigg och på g. 
På onsdag ska jag testa Bikram-yoga för första gången...ska bli, minst sagt intressant.

:)

Idag sprang jag tempopass.
4+4+4 minuter (4 min distansfart, 4 min lite snabbare, 4 min tröskelfart), och så rullar man så i 90 min.
För min del betydde det idag en summa på 18.4 km i farterna 5.20-5.00-4.13.
Nu på senaste har jag iochförsig sprungit distans i fart som är högre än så, men på tempopassen funkar denna kombination väldans bra än så länge. På de sista omgångarna är det precis sådär att man känner syran smyga sig på.

Det är ju faktiskt så att alla löpare behöver tempoträning, på ett eller annat sätt. 
Kilometer-nötande i all ära, som är vanligt hos ultralöpare, men vill man förbättra sin prestation och höja sin bekvämfart så är det tempoträning som gäller.
Har man en högre maxkapacitet kommer man kunna springa i ett submaximalt tempo (alltså lägre än max, vid ultra pratar vi kanske 65-75% av max), till en lägre ansträngning.
Med åldern sjunker maxpulsen och genom det också hjärtats slagvolym och därmed hjärtats förmåga att transportera ut blod (och syre) till de arbetande musklerna vilket gör det ännu viktigare att träna sitt hjärta genom högintensiv träning ju äldre man blir för att skjuta de negativa effekterna av åldrande framför sig ytterligare ett par år.

Det kanske inte är så kul alla gånger, och jobbigt, det kan jag skriva under på.
Men efter att jag började med tempoträning för snart två år sedan har jag slagit personliga rekord på allt från 10 km till 24h.

Idag är det för övrigt 68 dagar kvar till nästa tävling.
Det vankas 24h-lopp i Schweiz.
Basel arrangerar tyska och schweiziska mästerskapen och denna svenska har lyckats haffa en plats också. Ca 1100m i en fyrkant i en park. Platt som en pannkaka och tydligen är det liveband dygnet runt. 
Inga problem för mig. Jag har Ipod.
Jag får nog däremot packa ner öronproppar åt min support :)




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar