Walk the walk

Det finns inga genvägar.
Det blir aldrig lättare, du blir bara starkare, och måste på så sätt träna hårdare för att fortsätta utvecklas.

Walk the walk.
Gör det som krävs.
För min del handlar det om att aldrig nöja sig. Alltid hitta saker som kan förbättras. Oavsett om det är kilometertider, energiintag eller mentala verktyg.
Den dagen man är nöjd, då är det dags att sluta.

Jag har fått beviljat tio timmars idrottspsykologiskt stöd av Riksidrottsförbundet och var på min första session i fredags. Det kan bli bra, det kan bli väldigt bra.
Samtidigt var jag skitnervös över att prata med en psykolog, tänkte att han skulle analysera allt, från mitt strumpval till mitt handslag. Om han nu gjorde det så visade han det inte :)

Idag sprang jag tre timmars långpass med en timmes fartökning på mitten. Jag borde ha vetat bättre än att ta Norr Mälarstrand en solig förmiddag som denna....fick stå mitt kast när jag kryssade fram mellan barnvagnar, rullatorer och hundar.
Det var en förbaskat lång sista timme dock.

Häromdagen lyssnade jag på en podcast med Tim Noakes, där han pratade om att det spelar ingen roll hur långt du springer, när du når ca 60% kommer tecken på smärta, trötthet och utmattning, men det är tydligen bara nervsignaler som lurar hjärnan. Hm, den är lurig den där hjärnan.

För övrigt så har min karl gått och köpt sig en frack. Vi ska på vårbal på Karlberg nästa helg.
What did I ever do in my previous life to deserve that guy? :)