Är pirrig i magen, kan vara att det snart är lunch och jag har rackarns god matlåda idag.
Men innerst inne vet jag att jag faktiskt är nervös inför Monas staionspass i eftermiddag, samt det efterföljande äventyret jag och Nanna ska ut på.
En nervositet uppblandad med förväntan! För det ska bli så j*vla kul också :) Jobbigt men kul! Två ledord!
Lite nervös är aldrig fel att vara men det får aldrig gå över i prestationsångest,men det vet jag att det inte kommer att göra. Man kan aldrig göra mer än sitt bästa och man kan aldrig bli mer än astrött.
Jo iochför sig, det kan man....
Efter förra veckans stationspass var liksom träningsvärk inte rätt ord att beskriva känslan i kroppen.
Samtidigt vet jag ju att det är det jag gillar, det därför jag utsätter mig själv för sånt här.
Därför att jag tycker om att bli trött, känna hur varenda muskel i kroppen skriker, hjärtat slår och svetten rinner.
Go beyond smärtgränsen, den som jag skiter i :)
Det jag planerar att göra idag är "ett besök i utmattningens yttre gränstrakter", go to love it :)
Återkommer med rapport efter genomförd verksamhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar