Den hade inte fattat att vi skulle springa.
Än mindre såpass långt.
När vi väl var hemma stannade klockan på 27 km.
Det måste ha varit de jobbigaste 27 km på väldigt länge.
Kan nästan vara jämförbart med Tallinn marathon 2011 som var de 42 jobbigaste kilometrarna i mitt liv.
Det började redan inatt.
Det var någon som härjade och skrek utanför vårt hus. Det höll på ett tag, självklart kikade vi ut men såg inget. Hörde sen två stora dunsar och sen blev det tyst.
När jag kom ner imorse hade någon krossat ett fönster i porten....d*mj*vlar.
Dålig sömn alltså.
Klockan fyra var jag upp och bälgade i mig vatten, toktörstig.
Mötte upp Anna vid t-banan i Solna C.
Vi tog oss via Roslagsbanan ut till Täby C och sen joggade vi upp till Ensta krog för ett varv på TEC-banan.
Det var tungt redan från början, men vi travade på och pratade bort kilometrarna som vi brukar.
Första etappen klar en stund senare och nu var det bara att ta sig hem.
Enligt googlemaps skulle det vara 16,5 km.
Bara att trava på.
Farten ska vi inte prata om men vi tog oss framåt.
Jobbigt, jobbigt, jobbigt.
Vi tog en paus i Mörby.
Och ja, jag erkänner, jag var väldigt sugen på att kasta in handduken och ta bussen hem. Det kändes som om det slet mer än det gav.
En kaffe och blåbärssoppa senare (samt ett asgarvsutbrott) var vi på väg igen.
10 km hem.
Tugga tugga tugga.
Man kunde inte riktigt tro att dessa damer sprang VM för några månader sedan. (därav asgarvsutbrottet)
Men vi tog oss hem.
Jag är trött.
Men man måste ha dessa pass ibland. De kommer och går och det är lika bra att härda ut.
Jag är glad att vi fortsatte.
Det där med att kroppen inte var med då?
För det kändes verkligen som om kommunikationen med benen hade upphört.
Inget flyt, inget driv. Bara syra och muskler som inte alls hade lust att springa.
Jag kan tänka mig några orsaker:
- Jag började nytt jobb i måndags, ny miljö, ny kollegor, nya rutiner. Rakt in i hetluften. Det tar på krafterna.
- Dålig sömn. Ja det spelar roll. Kroppen har inte återhämtat, igår sprang jag 24 km , delat på två pass.
- Kickstartat tugga-kilometer-träningen denna vecka. Efter halsont så är jag nu igång med tuggträningen. Det blir en bra summa kilometer. Klart att kroppen reagerar.
Saker och ting har alltid en hyfsad vettig förklaring.
Såhär kanske?
Bild från: http://blogg.aftonbladet.se/19692/2009/05/1204795
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar