Det behöver inte alltid vara så märkvärdigt

Ibland har jag mina moments och blir förbaskat djup.

Då tänker jag på mitt liv, hur jag blev uppfostrad, vilka värderingar jag har och vad jag har fått med mig från uppväxten.
Jag tänker på min familj, mina vänner och översköljs av en otrolig tacksamhet.

Jag är så förbaskat tacksam för att mina föräldrar lärde mig rätt från fel.
Att de lärde mig att frisk luft är nyttigt och att det är inte farligt att svettas.
Att de var villiga att alltid ställa upp och betala otaliga summor till idrottsföreningar och aktiviteter och skjutsade hitom och ditom på träningar, läger och tävlingar.
Det viktigaste och det jag är mest tacksam för; att de lärde mig att man kan bara man vill, det är viktigt att kämpa och att det inte behöver vara så jäkla märkvärdigt alla gånger utan det är bara att göra det.

Och helt ärligt, allt behöver inte hela tiden vara så jäkla märkvärdigt, eller svårt.
Framförallt inte så att man blir rädd för det, skapar sig en märklig bild och ser en massa konstiga hinder.

Vill du springa 5km, ett marathon eller kanske 24h?
Springa i snö, i regn, uppför backar?
Vill du bestiga ett berg?
Vill du resa jorden runt eller lära dig ett språk?

Har du ett mål och vilja.
Vet vad som krävs, eller villig att ta reda på det.
Då är det bara att göra det.
Vad hindrar dig?

Ibland ser vi alldeles för mycket svårigheter med saker.
Då kanske man inte vill tillräckligt mycket.

Jag säger som AnnSofie; bara gört.

I början av karriären

En tidig bild av han som tyckte att saker inte behövde vara så svårt.
<3
Foto:Privat.

Hans dotter.