Göra saker som man inte gör så ofta annars.
Jag har t.ex. tagit mycket större ansvar gällande matlagningen här hemma :)
Det finns som sagt lite tid över och då passar det ju bra :)
I torsdags gjorde jag nog världens godaste kyckling och bjöd R, syster och junior-i-magen och svåger på:
- Majskyckling i ugn.
- Marinad på: rapsolja, japansk soya, riven ingefära (ca 2 cm stor bit), chiliflakes, svartpeppar, paprikapulver,
- In i ugnen på ca 125 grader i ca 50 min först
- Höj temperaturen till 225 grader för att få färg, ca 15 min
Till det gjorde jag rotfrukter (morot, potatis, rödbeta, rödlök) i ugn (225 grader ca 35 min) och även en grönsakspuré på blomkål, ärter, vitlök, kokosfett och lite salt.
Servera med en sallad på riven morot och riven vitkål spetsad med lite olivolja och vitvinsvinäger och saken är piff.......eller biff......
Nobody can't blame me for not trying. :)
Men det var inte det jag skulle skriva om egentligen.
Mina fötter.
De som bär mig framåt varje dag, som står ut med påfrestningar i alla former och som återhämtar sig riktigt bra varje gång.
Såhär gör jag:
- Klipp tånaglarna regelbundet, (ej för kort), så att de ej ligger och skaver på andra tår när du springer
- När jag lyxar till det så filar jag fötterna och smörjer sen in de i fet kräm; Helosan eller motsvarande, innan jag går och lägger mig
- Vid tävling: smörj in fötterna med Sportslick, (oslagbart!!! finns att köpa online)
- Jag använder kompressionsstrumpor (rosa såklart, märke; CEP), vid tävling (marathon eller längre) både under och efter
- Sen ungefär ett år tillbaka använder jag strumpor från Freshgear, och nuförtiden behöver jag sällan fila fötterna, utan de håller sig mjuka och fina och jag har, *peppar peppar*, sluppit infektioner och annat trots att jag tappar naglar med jämna mellanrum.
Tappar man en (eller fler) naglar, växer en ny nagel kanske inte ut på riktigt samma sätt.
Mina två stortånaglar är lysande exempel.
Min högra, har en något svart ton (iallafall i vänstra hörnet), och växer liksom rakt upp i skinnet på tåspetsen. Men sånt där löser sig i längden, när nageln har blivit tillräckligt lång kan man peta upp den lite med en nagelfil, det gör lite ont men det funkar.
Några andra naglar växer liksom lite snett uppåt istället och inte längs med nagelbädden. Där blir det ofta blåsor och vätskefyllt igen. Inget farligt, ibland gör det inte ens ont. Då ramlar de av igen ganska lätt.
För tillfället så har jag en hel och fin nagel på vänster stortå.
Enda problemet är att den inte riktigt sitter fast mot nagelbädden, den kommer förmodligen ramla av inom en snart framtid.
Får fötterna lite massage blir de också glada. Det är viktigt att ha bra rörlighet i fötterna då en väldig massa senor löper under foten och kan skapa otrevliga problem om de blir orörliga.
I våras t.ex. trodde jag att jag hade fått hälsporre.
Det visade sig istället vara en väldigt stel sena (fäste i hålfoten).
Taggboll (finns att köpa på ex. Stadium, 69 pix tror jag) att rulla under fotsulan 5min/dag eller en orädd sambo som masserar och knådar lite är väldigt bra i förebyggande syfte.
Varma och sköna fossingar i ett par fårullstofflor |
Freshgear-strumpor! |
.................vill man slippa se mina fötter bör man sluta läsa här!
...........................är du helt säker på att du vill???
......................................sista chansen.............
Tur att jag inte har en superbra kamera :D |
:)
Tur jag inte lägger upp bilder på mina fötter/tår :-)
SvaraRaderaHehe, ja Janne, de tror jag faktiskt är ännu värre än mina :)
RaderaPåminner mig om mina 55-åriga fötter som tränat i drygt 35 år. Efter att orienterat, löptränat, jympat och spunnit så är fötterna lite slitna, samt utrustade med tre operationsärr. Så Maria förvänta dig inte att de kommer att bli vackrare med åren ... men å andra sidan ligger skönheten i betraktarens ögon.
SvaraRadera:)
RaderaIngen risk Lasse, naglarna kommer ju tillbaka med jämna mellanrum, om än dock för en ganska kort tid :)