Januari:
Jag inledde året med att börja mitt nya jobb på Militärhögskolan Karlberg.
Nya uppgifter, nya kollegor.
Det dröjde inte länge förrän jag trivdes rackarns bra och det gör jag fortfarande.
I övrigt så anmälde jag mig till Tjejmarathon, där jag hade en seger från 2012 att försvara. I juni när loppet senare gick av stapeln hade jag en av mina mindre bra dagar i löparskor, men mer om det sen.
Annars hade jag också halsont i början av året, det verkar vara något med min kropp som tycker det är bäst att passa på runt årsskiftet att vara halvkrasslig.
- Jag bölade nästan till den årliga Idrottsgalan när det blickades tillbaka på OS i London.
- Det var tydligen kallt i januari och jag förkovrade mig i den ädla konsten att klä sig för många minusgrader.
- Min fina pappa rycktes bort från oss. Det gör fortfarande så jäkla ont...
Februari:
Denna månad gick till stor del åt att hantera sorgen.
Tränade nästan ingenting och bloggade knappt utan försökte ta hand om vardagen och varandra i familjen.
Jag gav mig dock ut på ett långpass med något försök att bearbeta.
Det slutade med en förbaskad smärta under båda fötterna och jag fick ringa efter skjuts för att ta mig hem.
Detta var början på vad jag trodde var en hälsporre men visade sig efter några månader vara en väldigt stel hälsena.
I slutet av månaden åkte jag och Anna G till Finland för att kolla in Espoo 24h.
Vi började med att åka till fel hotell i Helsingfors, sen gick det bättre.
Det är alltid lika intressant, enerverande och spattigt att stå bredvid istället för att tävla.
Mars:
Månaden inleddes med Johan Olsson fantastiska seger i 5-milen!!
Nu ska han äntligen få Bragdguldet också och jag kommer ihåg hur jag och Rikard stod upp och skrek och hoppade under sista delen av loppet. Idrott när den är som bäst!
Jag började gå hos Maria K (massageterapeut) på Atlaspraktiken och började få bukt med min häl som gjorde rackarns ont. Det finns mer att ta hand om i fötterna än man tror.
Jag fick beskedet att jag för andra gången skulle få representera de svenska färgerna på VM i 24h-löpning, denna gång skulle mästerskapet hållas i Steenbergen i Nederländerna!!! Smackawankdonk, självförtroendet sköt i höjden!
April:
I början av månaden paceade jag AnnSofie tre varv under TEC, jag har tydligen inte skrivit ngn racereport om detta. Hmm, bättre sent än aldrig?
Sprang ialla fall med henne tre varv under natten och försökte peppa och supporta henne så gott det gick.
Quinnan sprang till sig en seger på nytt pers :) var bara lite stolt...
Jag körde en formtoppning inför VM där jag stegrade träningen i tre veckor och där jag sista veckan tog ledigt från jobbet och åkte upp till Borlänge och min kära mor för att ge mig själv de bästa förutsättningarna.
Jag hade förmånen att träna på Må Bättre under denna vecka och körde morgonpassen där tillsammans med min kusin.
Under ett av passen lyckades jag åstadkomma en runners high, och detta på löpband(?!!!) tillhör inte vanligheterna för min del. På samma pass lyckades jag sabba min Ipod....
Veckan avslutades med ett ultrapass runt sjön Runn i fantastiskt väder.
Mamma, syster 1 och jag åkte på långweekend till Tallinn och latade oss på spa.
Det var en ny, men väldigt trevlig upplevelse, men man bör nog inte göra det för ofta.
Maj:
Snart var det dags för VM och jag förberedde mig så gott det gick den sista tiden.
Två dagar innan avfärd, under en friskvårdsdag på jobbet, högg det till i ryggen....dock släppte paniken och det kändes lite bättre efter några nålar och ett besök hos Maria K.
VM gick av stapeln.
Ett minst sagt händelserikt dygn där det började regna och en storm svepte in efter ca 13h.
Jag blir nedkyld och magen börjar säga ifrån, allt jag stoppar i mig kommer ut och en 8h lång kamp mot magen tar vid.
Efter tävlingen mår jag, tyvärr, ganska bra. Dock tar jag med mig massor med nya erfarenheter.
Efter hemkomst vilar jag ett tag och gör andra roliga grejjer.
Kollar in Bon Jovi på Stadion med syrran t.ex. :)
Annars går jag mest omkring och längtar till Stockholm Marathon, mitt tionde i ordningen.
Jag åker tillsammans med en kollega till Abisko för att reka inför kadetternas sommarövning. Underbart vackert!
Juni:
Månaden inleds på ett rackarns bra sätt genom att jag springer mitt tionde Stockholm marathon iklädd djävulsdräkt :)
Inget pers (hade inga förväntningar 3 veckor efter VM) och efteråt hade jag förbaskat ont i låren i nästan en vecka.
Efter sthlm marathon kommer jag ur mina rutiner och det är inte förrän min kusin flyttar in hos oss tillfälligt när hon ska läsa sin PT-utbildning som jag bestämmer jag mig för att upphöra med dekadensen (mår inte bra när jag inte har struktur).
Sprang tävling på jobbet där man skulle springa 10 km så snabbt som möjligt. Sjukt jobbig distans...
Annars var juni en såndäringa månad när mycket ska göras klart innan semestern och folk blir lite smått stressade samtidigt som vissa verkar ha gått på semester i förtid.
Sen att jag blev attackerad av en gås på vägen till jobbet gjorde väl inte världen till en bättre plats precis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar