Pulsen höll sig i shack, andningen var ok, men benen, OH MY GOD!!!
Intervallerna igår visste var de tog.
Lämnade jobbet på eftermiddagen, sprang genom stan, usch och fy massa folk och rödlysen, över Söder och sen kom första utmaningen.
Skanstullsbron brukar inte vara någon match, men idag var den som Mount Everest. Tur att den inte är jättelång.
Tog mig på något sätt ut till Hökarängen iallafall. Skulle hämta lite grejer hos syster.
Tog en kort paus där och sen samma väg tillbaka, fast inte till jobbet utan hem istället.
1h och 40 min, fick tvinga mig själv att tänka "återhämtning Maria, återhämtning", för att inte bli förbannad på mig själv när farten inte ville höjas.
Nu har jag stretchat som en tok, med hopp om att benen ska vara piggare imorgon.
Då tar jag och älsklingen cyklarna ut till Lidingö för att springa sista 10 km på Lidingöloppet, han måste ju få en glimt av vad som komma skall :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar