Den där känslan...

....när man hade planerat att vara flex-ledig imorgon och upptäcker att man i själva verket inte hade någon arbetstid alls :)
Hehe, flexade in en timme och fick mycket gjort när mina kollegor hade lämnat och upptäckte när jag registrerade min arbetstid att jag inte alls skall jobba imorgon.
Sicken tur och de där 8 timmarna jag hade tänkt ta ut imorgon sitter kvar på flexkontot.
Bra att ha för andra dagar när det skalls ut på äventyr :)

I helgen är det ju äntligen dags för STOCKHOLM MARATHON!
Hur gör man då?
Ja, egentligen samma sak som när man springer vilket annat lopp som helst.
Sätt den ena foten framför den andra, repetera detta beteende tills du når mållinjen.

Men utöver det så finns det ett par saker att tänka på:

- Sov ordentligt. De sista dagarna är det bra att få sammanhängande sömn. Kroppen vilar upp sig, reparerar sig efter dagen och förbereder sig för det som komma skall.

- Ät lite extra. Kolhydratladdning i all ära, men äter du bra på rutin så fortsätt med det. Kroppen laddar depåerna. Ett extra mellanmål de sista dagarna och lite senare på fredagskvällen är att rekommendera.

- Packa väskan dagen innan. Med välbekanta tävlingskläder, inte läge att testa nytt som man inte vet om det skaver eller inte. Då har du allt klart när det är dags.

På tävlingsdagen då?:
- Jag gillar att vara ute i god tid. Hänga lite på Östermalms IP, känna in stämningen, hinna kolla allt en sista gång.

- Lämna in överdragskläderna och värdesaker. Speciella områden och tält finns. Märk upp din påse eller väska tydligt med lapparna från startkuvertet. Gör detta i god tid, ta en sopsäck och klipp hål i och trä över dig om du känner att du kanske blir kall innan start, bara att dra av i startfållan sen.

- Toalettbesök, hellre ett för mycket än ett för lite. Jag nervöskissar alltid en sista gång i dungen precis innan Lidingövägen.

När startskottet går:
- Hitta en kant. Jag brukar hålla mig på vänsterkanten. Ingen idé att vara i mitten och trängas de första hundra metrarna. Samma sak på Valhallavägen, första varvet är båda sidorna öppna, bestäm var du ska springa. Om du väljer vänstersidan, se upp för bilarna som står parkerade längs trottoaren.

- Drick vid första vätskekontrollen, men undvik de första borden, trafiktockning!

- Hitta ditt tempo. Det är väldigt lätt att dras med av andra som rusar (jag gör det varje år). Gör ditt eget lopp!

- Hitta delmål. Är det första gången och du siktar på att ta dig runt; ha som delmål att springa mellan vätskekontrollerna, ca 3 km. Tillåt inte dig själv att gå emellan. Första varvet, tjoho, avklarat. Rundan på Djurgården, piece of cake, när du är på Strandvägen andra gången är det ju snart upplopp.

- Om du ska göra något, gör det och börja spring igen. Gå - den där 100 metrarna, till den där stolpen eller låten ut, Stretcha - om det behövs och sen på´t igen. Disciplin ger dig struktur över loppet och en känsla av kontroll. Det är du som bestämmer över din kropp.

- Njut av publiken och de andra löparna och evenemanget som sådant. Sup in atmosfären och flyt fram.

- När det gör ont och blir jobbigt (det kommer det bli om man gör rätt), bibehåll tekniken, upp med blicken och upprepa för dig själv hur grym du är! En kilometer i taget. Men fortsätt framåt! Så länge man fortsätter att sätta ena foten framför den andra så kommer man närmare målet.

- När du väl är i mål, dit kommer du! Belöna dig själv! (Kom också ihåg att få i dig något i anslutning till mål, ta vara på den påsen du får nere på Östermalms IP, så påbörjar du återhämtningen snabbare.

ETT STORT LYCKA TILL PÅ LÖRDAG!

och kom ihåg: 

It ain't about how hard you hit,

It's about how hard you can get hit and keep moving

How much you can take,

And keep moving forward,

That's how winning is done

Jag ska göra något för min egen skull på lördag.
Något som jag tvivlat lite på såhär i slutet.
Något som jag oftast sett karlar göra i flera år, de verkar ha det förbehållet.
Jag gör det för att jag vill.
För att fira att jag springer mitt 10e Stockholm Marathon!
Jag säger inget än, ni kommer att märka det.
Säger bara att jag är djävulskt taggad....

<3 

Idag är det lite extra bra att vara jag

Jag är i Abisko.
Underbart vackra Abisko.
Rek med en kollega inför kadetternas sommarverksamhet.

Idag är liksom en sådan där extra bra dag på jobbet.
Jag har inte världens högsta lön, som löjtnant i armén, men jag har de bästa löneförmånerna.
Fys på arbetstid, som idag blev löpning på Kungsleden.
Det är 25 grader varmt ute.

Jag låter bilderna tala för sig själva :)

6 dagar kvar

....till årets Stockholm marathon.
Loppet som jag älskar med hela mitt hjärta.

Ok det där lät lite konstigt kanske men jag gör det :)
Anledningen är hon som skall ha den mesta uppmärksamheten idag, nämligen min mor!
Som jag nämnt flera gånger förut så sprang hon när vi var små, vi sprang Sthlm mini-marathon dagen efter.

Vi tog husvagnen ner till Stockholm.
På tävlingsdagen skjutsade pappa mamma in till Mörby Centrum och så åkte mamma tunnelbana in till starten.
Vi kom lite senare, lagom till passeringen vid Djurgårdsbron. På den tiden sprang man långa varvet först.
Sen, köpte pappa lite popcorn (om vi hade tur) och vi tog oss upp till Stadion och inväntade målgången.
Nuförtiden tycker mamma alltid att vi ska springa i något färgglatt när vi tävlar, så att vi är lätta att känna igen.
När hon sprang var det ALLTID i vit t-shirt (ofta från Kullmilen, ett gammalt lokallopp i Borlänge), och svarta cykelbyxor (idag kallat; korta tights).....hon var inte ensam om man säger så.

Förra årets förutsättningar var ju inte lysande, +3 grader varmt och spöregn.
Men trots det så persade jag på 3h 16 min 35 sek. 
Sjukt nöjd var jag då.
Iår kommer det inte gå så fort då löpningen i Holland fortfarande sitter kvar i benen.

Jag ska njuta och ha fantastiskt roligt i 42 km och sen får tiden bli som den blir :)

I övrigt så är jag sjukt bortskämd med stöttning och support när jag springer.
Familjen har alltid varit med.
Jag har sprungit ett fåtal lopp där mamma inte har varit med.
Syrran sprang Tjurruset för några år sedan och mamma kunde inte komma ner och heja.
Hon tyckte att det var jättekonstigt. Tävling. och mamma inte är där?

Som sagt.
Sjukt bortskämda, på ett bra sätt :)

Imorgon drar jag till Norrland med en kollega för att reka inför kadetternas sommarverksamhet.
Tisdag och onsdag kommer att spenderas i Abisko-området.
Jag har en känsla för att dagen eventuellt öppnar upp sig för lite löpning :)

I övrigt fick jag ett infall nyss och anmälde mig till Vansbro marathon den 4e juli :)
43 km terräng i hjärtat av Dalarna.
Whoopdidopp :)

Livin´on a prayer

Jag känner att jag har varit smått osocial på senaste tiden.
Eller rättare sagt sen jag kom hem från Holland.
Det är skönt att jobba och att vara på jobbet, däremot har jag svårt att hitta energi till att engagera mig i annat faktiskt.

Folk som frågar "Hur gick det???" och vill veta, det har varit lite jobbigt att säga att det inte gick bra. Dessutom är det stundtals också svårt att säga att det inte gick bra när jag sprang 19,7 mil på ett dygn. Men det gick ju inte bra och just den dagen var jag inte bättre än så. 
Anledningen att jag inte tycker det är ju självklart att jag hade ett mycket högre mål.
Men allt kan hända, och händer ofta, under en ultra. Det är ju det som är lite av tjusningen.

Det är bara att bryta ihop och komma igen.
Jag lovade ju att jag skulle älta och analysera i ungefär en vecka.
Nu är jag färdig med det.
Ett par naglar gör sig redo för att lämna och planer har redan börjat smidas för nästa äventyr i ultravärlden, men det håller jag tyst om ett tag till :)

Ikväll ska jag och syrran skrika oss hesa till Bon Jovi på Stadion ;)

"We got to hold on, to what we got, 

It doesn't make a difference if we make it or not

We got each other, and that's alot 

For love -

We'll give it a shot!"

Skam den som ger sig

Igår var det dags för sista långpasset med TSM.

Turen gick genom city där både söder- och norrmälarstrand avverkades samt en sväng förbi Karlberg och i Hagaparken.

26 km med fartökning efter ca 10 km.

Det blev till sist rätt slitiga kilometer för min egen del.

Jag hade ju varit nervös över torsdagspasset med intervaller. 

De gick ju rätt bra,

Långpasset hade jag inte tänkt så mycket på.

Tjena.

Den sista milen fanns det inte mycket kvar i mina ben och jag tyckte det gick ohyggligt fort.

Jag slet som ett djur och som tur var hade jag Anna vid min sida som peppade mig.

Det var ju dessutom hyggligt varmt och det gjorde inte saken bättre.

Men skam den som ger sig...

Vi kom tillbaka till GIH med 26,e km i bagaget.

Utmärkt farthållning av Kattis och David och jag hängde på bäst jag kunde i kön tillsammans med Anna.

Phiew.

Trampade hemåt på cykeln och sen kan jag säga att det inte blev många knop gjorda resten av dagen.

Vi handlade lite och sen svängde jag ihop en hallon/blåbärspaj som försvann lika snabbt som den tillverkades :) hehe, rackarns gott.

Som tur är har jag en del tid kvar för planerad återhämtning innan laddningen för nästa äventyr börjar.

Idag är vilodag, spenderade lite tid efter jobbet min en gammal vän som ska springa sitt första Sthlm marathon nästa lördag :)

Jag blir så glad inombords när jag tänker på det loppet.

Älskar det så.

Det är mammas "fel" :)

Uppväxt med det och Sthlm mini-marathon.

Imorgon testspringer jag första varvet med min adept Lina som också springer loppet för första gången nästa helg.

Hon har legat i bra med träningen nu på slutet så jag är övertygad om att det kommer gå galant.

Självklart med lite smärta och jävlaranamma, men annars vore det ju ingen sport ;)

Imorgon bitti ska jag på hälsoundersökning och får inte ha ätit på minst 4 timmar innan......blir en rackarns tidig frukost 

The recovery

Drygt en vecka har gått.
Enligt tidigare mår jag oförskämt bra.
Hade vätskeansamlingar under båda stortånaglarna och under en annan nagel, men de har löst sig och fötterna känns bara lite stela om något.
Det dröjer nog en vecka till och sen ramlar 3-4 st naglar av.

Denna vecka har jag tagit det lugnt.
Jobbat.
Fått en hel del gjort på jobbet och det känns bra.

Ju snabbare man kommer in i rutiner med mat och sömn igen desto snabbare återhämtar man sig.
Jag brukar vara dålig på att äta och inte ha speciellt mycket matlust de närmsta dagarna efter 24hlopp, men denna vecka har varit annorlunda.
Jag äter bra och sover djupt och tungt, vaknar inte på nätterna.

I torsdags var det TSM-träning, den sista TSM-torsdagen.
Korta intervaller stod på schemat och jag medger att jag var lite rädd.
Jag tänkte först att jag skulle byta ner mig till en grupp som inte sprang så fort, men vi var så få ledare i min att jag blev kvar ändå.

Men kroppen svarade bra och jag drog av 45sekundersintervaller i strax under 4mintempo.
Inte illa pinkat av en trähäst som sprang 19.7 mil helgen innan.
Nä, men visst kändes det i kroppen, vore förbaskat konstigt annars.
Men det var inte jättefarligt.

Imorgon är det sista långpasset med TSM.
26 km med fartökning står på schemat.
Det ska jag nog fixa, hoppas jag, min grupp snittar ca 5:40 på långpassen.

Jag kommer hålla mig på mattan och träna lugnt fram till Sthlm marathon, sen börjar resan mot nästa mål.

Ikväll är jag gräsänka.
Det blir soffan och lite god mat.
Sen står valen mellan hockey, ESC och Hotel Translyvania (igen).
Får se vad det blir :)

24h-VM 2013, My side of the story, eller; Tvyärr så mår jag ganska bra

Mitt andra världsmästerskap är över och jag är åter i Sverige.
Åter på jobbet och åter i min favvohörna i soffan.
Jag tar det lugnt ett par dagar.
Men jag mår ganska bra.
Tyvärr.

24h och 197 km senare så mår jag ganska bra.
Besviken.
Revanschsugen.
Förmodligen 4 naglar fattigare inom en vecka.

Vad hände då?

Tävlingsmorgonen vaknade vi till en mulen himmel och regnet som hängde i luften.
Frukost, en sista koll över utrustningen och sen fanns lite tid att slappa det sista.
Det regnade rätt bra när vi packade in oss i bilen och åkte mot tävlingsplatsen.

Vi installerade oss i tältet, jag funderade lite på klädval.
Till slut bestämde jag mig för att starta i korta tights och linne, som planerat.
Anna "tvingade" på mig hennes armvärmare.
"Du kan ta av de efter ett varv."
Det var precis det som hände :)

Jag pluggade in lurarna i öronen och höll mig för mig själv.
När det var dags för start hade regnet slutat och det började spricka upp.

PANG-startskottet.
And off we were.

De första timmarna kändes ok, men det var något som inte stämde.
Det blev varmare och som sagt åkte armvärmarna av efter första varvet.
Jag kände mig inte i synk med mig själv.
Energin intogs enligt schemat och allt kändes kanon förutom den där knasiga känslan.
Jag tog depåstopp med Anna och förklarade min känsla.
Fick några peppande ord, mp3.n och iväg igen.
Nu var jag igång på riktigt.
Allt flöt, musiken, steget, andningen, kilometrarna bara tickade förbi.
Jag låg före schemat, men inte för mycket.

Tog en kort paus vid 6h för att stretcha ut sätet och fick med mig en Gainomax ut på varvet.
Mums :)

Blev hungrig tidigare än förväntat så jag fick en påse frystorkat.
Kände mig lite seg i drygt en timme efter det.
Påminn mig dessutom att inte lyssna på P3Dokumentär om Nazityskland, den svenska neutraliteten och tysktågen....smått deprimerande....

Längtade till 12hcolan på burk som var inplanerad.
Mörkret föll och färre och färre löpare var på banan.
Passerade 12h med 1,7 km tillgodo.

Sen. Kom. Regnet.

Jag hade precis gått ut på ett nytt varv när himlen öppnade sig.
Det vräkte ner och blåsten tilltog.
På med regnkläder under nästa varv och så ut igen.
Tänkte "det slutar snart", därför bytte jag inga kläder direkt.
Det gjorde det inte.
Jag var genomblöt och frös otroligt mycket efter ett tag.
Bytte allt jag hade på mig till torrt och så ut på banan igen.

Blött, kallt, blåsigt.
Men framåt.

Ok än så länge.

Loppet fortsätter.
Jag blir inte varm.
Trots nya torra kläder.
Regnet fortsätter.
Jag behöver gå på toa väldigt ofta.
Energin försvinner mer och mer.
Till slut känns allt hopplöst, har inte fått behålla ngt på flera timmar.
Tårarna rinner och jag vill helst av allt lägga mig ner och försvinna.

Det är länge kvar av loppet.
Jag fortsätter men varje varv känns oändligt.
Orkar jogga halvvägs, går, joggar vidare. 
Känner verkligen hur energin rinner ut ur benen.

Anna är helt fantastisk och fortsätter se till att jag får i mig energi hela tiden.
Roland och Reima stöttar med ord.

Dessutom ser jag de andra tjejerna som tuffar fram som tåget.
Det känns inte speciellt mycket bättre.

Jag går ett varv med Torill när det är lite mer än 6 timmar kvar.
Pratar.
Hon är också peppande. Pratar om hur jag kommer ta mig ur det här.
Jag tänker "Varför är alla så sjukt positiva? Det här kommer inte att gå."

Schemat har jag frångått för länge sen.
Det händer inte mycket med antalet kilometer under alltför många timmar.

Det ljusnar.
Jag är fortfarande kraftlös, hungrig och omotiverad.
Förutom det så känns det bra, kroppen mår inte speciellt dåligt och jag är klar i huvudet.

Anna fixar grönpåsegröt åt mig.
"Det är väldigt viktigt att du äter allt det här nu Maria".
Jag tittar ner i påsen.
Herregud, det där kommer jag aldrig få i mig.

"Nu sätter du dig ner och äter det där."
Van som man är att lyda order gör jag som hon säger.
Det tar tid, gröten vänder nästan i halsen.
Men tugga för tugga får jag i mig det.
Får med mig resten ut på ett varv till tillsammans med en vattenflaska.

Anna blir glad men förvånad när jag meddelar att jag ätit upp allt när jag kommer runt för varvning.
Jag tänker att nu dröjer det nog inte länge förrän jag måste på toa.
Men det händer inget.
What?
Är det sant?
Magen är lugn och fin och känns mätt.

Det regnar inte längre så regnbyxorna åker av.
Ett par varv till så ryker också jackan.
Jag petar in hörlurarna och slår på mp3.n.
...och springer.
Jag springer.
Visserligen inte fort men med en betydligt högre hastighet än de senaste 8 timmarna.

Lite mer än två timmar kvar.
Jag känner att energin kommer tillbaka.
Några varv till och jag tar av mig ytterligare en tröja.
Vilken känsla.
Jag flyger nästan fram.

Med en timme kvar slår jag igång min "pepp-lista" på mp3.n.
Tänker på Andreas ord innan start: "Hur det än går vill jag vara en disktrasa när jag går imål."

"Disktrasa" tänker jag.
"Disktrasa, disktrasa, disktrasa".

60 min kvar.
Hela banan lever upp och folk samlas.

60 fåniga minuter.
"Du har varit ute här i 23 jäkla timmar, nog ska du väl klara 60 fåniga minuter till Maria. 
Disktrasa, disktrasa, disktrasa" tänker jag.
Jag flyger inte fram men fort går det.
Lätta steg, stolt hållning och fokus i blicken.

I slutet av sista varvet har jag Danny Saucedos "Amazing" i öronen.
You'e amazing, amazing, you're a-a-a-amazing!!!!"
Passerar varvningen sista gången när det är två minuter kvar.
Drar ur lurarna för att höra speakern när nedräkningen påbörjas.
2 min har aldrig gått så fort.
"STOP!!!!!!!!!!!!!".

Jag stannar.
Disktrasa.

Lägger mig ner på asfalten och Anna kommer fram med tårar i ögonen.
"Hur gjorde du det där?"
"Ja men jag fick ju inte lägga av."

 - Finishing is your only f*cking option- ....såg jag en bild där det stod en gång.

197 km.
Ingen distans att tala om.
Framförallt inte på ett VM.
Mami Kudo från Japan slog världsrekord med 252 km.
En ära att ha tävlat med henne.

Ja jag är besviken.
Kroppen vände sig emot mig och behöll inte någon energi jag stoppade i den.
Och tyvärr så mår jag ganska bra.

Slutsatser:
- Kylan påverkade mig till den grad att all energi gick åt till att hålla kroppsvärmen uppe och inget för att springa
- Jag kommer att stryka valnötter ur mitt energischema, yiack.
- Svenska friidrottsförbundet bör snarast utöka sin landslagskollektion med exvis: fleecetröja/huvtröja, mössa, vantar och ge ultralöpare mer än en omgång kläder vid mästerskap.
- Hammer gel funkade väldigt bra för min del, kommer fortsätta använda
- Vitargo och saltpåsar likaså
- Jag behöver äta "riktig" mat (grönpåse) för att fylla hålet i magen
- Kommunikation och förståelse från supporten är guld värt. Funkar inte det ena så provar man det andra.
- Till sist en gammal sanning: stridsplanen fungerar bara till den första sammanstöten.
- "You're amazing, amazing, you're a-a-a-amazing"

Jag är många erfarenheter rikare och kommer ta vara på detta.
Jag har lärt känna min kropp ytterligare lite, det är en bekantskap som aldrig kan bli för djup.

Nu kommer jag älta och utvärdera detta i drygt en vecka till och sen blickar jag bara framåt.
 :)

...tvvärr tog jag inte ett enda kort under helgen.

Den sista måltiden...

Snart dags att gå och lägga sig.

Ska ha sista prat med coach Anna först och sen epilera benen, duscha och packa väskan.

Tidigare idag blev jag och Sandra hämtade för att gå på dopingkontroll.

Vi hade hört att en finne och en norrman blivit hämtade men trodde liksom att det gällde de som kommer ligga i främsta ledet.

Dessutom blev jag direkt nervös när de sa dopingkontroll.

Det utfördes väldigt proffsigt, tydliga och klara frågor, jag fick själv välja vilken försluten förpackning utrustningen skulle plockas från och öppna och försluta själv och kontrollera nummer och fylla i papper på att det inte hade varit några oklarheter i kontrollen.

Proffsigt gjort och väldigt bra för sporten.

Invigningen var väldigt fin på torget inne i Steenbergen.

Den var över rätt fort vilket vi tyckte var bra för då lämnade det mer tid över till middagen.

En sjukt bra förbättring då vi ikväll gick till en grekisk restaurang i Bergen Op Zoom.

Fantastisk service och fantastisk mat. 

Imorrn smäller det.

Då ska jag göra det jag är bra på.

Det jag är bland de bästa i Sverige på.

Det jag älskar.

Jag ska tugga kilometer efter kilometer.

Det kommer bli jobbigt.

Men det är ju därför jag är här.

Ett besök i utmattningens yttersta gränstrakter. :)

World Championship - Intermediate Overall Results

http://nl.mylaps.com/evenementen/uitslagen/2013/may/11/steenbergen/live/WK_TusTot.html

European Championship - Intermediate Overall Results

http://nl.mylaps.com/evenementen/uitslagen/2013/may/11/steenbergen/live/EK_TusTot.html

Dutch Championship - Intermediate Overall Results

http://nl.mylaps.com/evenementen/uitslagen/2013/may/11/steenbergen/live/NK_TusTot.html

Open Championship - Intermediate Overall Results

http://nl.mylaps.com/evenementen/uitslagen/2013/may/11/steenbergen/live/Open_TusTot.html

Overview:

http://nl.mylaps.com/evenementen/uitslagen/2013/may/11/steenbergen/index.html

Holland

Resan ner gick jättebra.

05.30 kom Anna G i en taxi och hämtade upp mig och Sandra.

Flighten med SAS till Bryssel gick utan problem och vi landade innan utsatt tid.

Bekvämt plan och trevliga flygvärdinnor som frågade om ultralöpning :)

Väl på plats hämtade vi hyrbilar och tog oss utan problem till Steenbergen.

Vi rekade banan igår, det blir den längsta banan jag sprungit 24h på. 

Ca 2340 m.

Det är en fin omgivning och jag är övertygad om att det kommer bli rackarns bra :)

Kvällens restaurangupplevelse däremot, var den värsta jag varit med om i hela mitt liv.

1h och 30 min innan vi (3 av 8) fick förrätt. 

Ytterligare 20 min innan vi fick mat.

När den väl kom tyckte servitören det var konstigt att vi reagerade på att laxen inte var färdig. "It's not raw, it's normal here."

Sandra och Anna som tagit lax skickade tillbaka sina tallrikar, de kördes i micron och lämnades tillbaka utan någon åtgärd.........

Total oförståelse, ingen service eller information och otroligt lång väntan på maten. 

Behöver jag säga att det inte blev ngn dricks?

Det enda som var bra med den kvällen var att det var torsdag och inte fredag kväll.

Idag blir det soft.

Support och löpare ska prata ihop sig.

Support ska prata ihop sig.

Löpare ska prata ihop sig.

Tekniskt möte.

Invigning.

Imorrn smäller det!

Har en bra känsla i den däringa maggropen......

World Championship - Intermediate Overall Results http://nl.mylaps.com/evenementen/uitslagen/2013/may/11/steenbergen/live/WK_TusTot.html European Championship - Intermediate Overall Results http://nl.mylaps.com/evenementen/uitslagen/2013/may/11/steenbergen/live/EK_TusTot.html Dutch Championship - Intermediate Overall Results http://nl.mylaps.com/evenementen/uitslagen/2013/may/11/steenbergen/live/NK_TusTot.html Open Championship - Intermediate Overall Results http://nl.mylaps.com/evenementen/uitslagen/2013/may/11/steenbergen/live/Open_TusTot.html Overview: http://nl.mylaps.com/evenementen/uitslagen/2013/may/11/steenbergen/index.html

Igelkott, ready to fly

En dag kvar.
Imorrn bitti 07.05 går planet. Vi landar i Bryssel och sen blir det hyrbil vidare till Steenbergen.
Sandra har kommit, jag har packat, någorlunda iaf :)

Tror det här kommer bli en grymt bra helg!
Det enda som är lite lurigt är att det verkar bli regn...men det kan fortfarande ändras :)

Idag var jag hos Maria K, ryggen känns mycket bättre efter 20 st nålar i den samt lite knådning och sträckning.
Jag såg ut som en igelkott.
Skönt.

Packad och klar.
Tävlingsdress, skor och maskot ligger i handbagaget, man vet ju aldrig med SAS :)

Återkommer med rapport på plats.

Håller eventuellt tummarna för att incheckningen har lite överseende med vikten

På internationella ultraförbundet hemsida: http://www.iau-ultramarathon.org/ kan man hitta information om tävlingen.
Samt på http://nl.mylaps.com/evenementen/uitslagen/404page.php kommer det, enligt uppgift finnas liveresultat när tävlingen väl drar igång :)

Den bra dagen som blev en skitdag....

Idag var det Friskvårdsdag på jobbet.
Hur kan en sån dag inte vara en bra dag!?
Kanonbra initiativ, blivande hälsocoacher från Lillsved var där och skötte dagen.

4 grupper.
4 pass.
Varav två obligatoriska; gympa och Ruffie.
Gympa, kul tänkte jag.
Ruffie......med VM på lördag....skulle inte tro det.
Med min otur så är det garanterad skaderisk.
Avstår.

Men jag klarade mig inte ändå.
Gemensam uppvärmning; Flow.
Inga problem, lugnt och fint.

"Jag kör gympapasset", tänkte jag, "45 min bara".
När det var två låtar kvar hände ngt.
Kände den där välbekanta stela smärtan i ländryggen......

H-*-*-*-*-*-E!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Resten av dagen spenderades på kontoret där humöret sjönk i takt med att smärtan steg, både i ryggen och ner mot höfterna.

Alvedon tog bort den värsta stelheten.

Har tid hos min massör imorgon.

Förmodligen inget att oroa sig över, men sjukt dålig timing.

Jag blev inte gladare över att jag insåg att jag hade glömt att handla Vitargo igår, vilket ledde till att jag, efter telefonsamtal till en mindre kunnig expedit på Team Sportia i Solna Centrum, ("Hej , jag undrar om ni säljer Vitargo?". Det blev tyst i andra änden av telefonen. "Vad är det?".) cyklade ut till Bromma och handlade.

Har ägnat kvällen åt att shoppa musik på Itunes och att packa.

Känner mig sjukt opepp och trött på världen i allmänhet......

Men det går nog över tills imorgon.

Preparing...

Måndag idag.

På torsdag morgon flyger vi till Bryssel.

Jobbat i helgen så det var sådär att gå upp imorse för ytterligare en vecka. Tur att det är kortvecka dock :)

Jag har jättemycket att göra på jobbet, det är ju bra med kortveckor, men nackdelen är att man inte hinner jobba så mycket.

Idag har jag handlat inför helgen.

Vill göra klart det så jag kan ägna morgondagen åt att packa och fila det sista på planeringen.

På onsdag ska jag på massage och sedan bara chilla och gå och lägga mig hyfsat tidigt.

Köpte mig ett par nya skor då mina nuvarande har ett rejält stort hål inuti strax till vänster om hälen på vänsterskon.

Det är inget jag har störts av och de kommer ändå att få följa med som reservskor.

Dock visade det sig att de har slutat göra "21-serien" som jag har sprungit i de senaste 10 åren. 

Samma sko heter nu Asics GT2000.

Mhmmmmm, samma sko?

I princip. 

De kändes aningen annorlunda när jag stoppade fötterna i de men ingen större skillnad.

Men det blir ändå en provlöpning i de när vi ankommit Holland.

Jag köpte även:

- SweBars, mintchokladsmak :)

- Rödbetsjuice

- Valnötter
- Gainomax

- Frystorkad mat

.....och 6 st grapefrukter....Kunde inte motstå, men de ska jag inte ha under loppet ;)

Jag väntar även på min och Torills Hammer-beställning vi gjorde från UK.

Enligt DHL så ankom paketet Arlanda i tisdags. Hmmmm, så nära men ända så långt bort.

Det dimper nog ner.

Annars så känns kroppen fin.

Den känns lugn.

Redo.

Stark.

Resultatet av dagens shopping

Slimmad.

Anna G var en ängel och lånade ut sin Ipod till mig, så nu ska jag grejja med mina spellistor och lite P3dokumentärer :)

Dessa snyggingar från X-kross fick jag via landslaget

Ultra <3 :)

...och kanske äta en grape eller två :)

Dessutom har R lovat att massera mina fötter, lyx!

Vaddå sova?

De senaste nätterna har jag sovit väldigt konstigt

"Shit, du ser ju helt förstörd ut." Var Rikards kommentar när han gick till jobbet i tisdags.
Tack älskling.
Då vet man att det är rätt illa.
Toktrött på mornarna, tung i ögonlocken och vaknar väldigt många gånger per natt. Oftast toksvettig.

Har ingen riktigt bra förklaring till detta men jag hoppas att det reder ut sig självt.

Hursomhelst, idag är det 9 dagar kvar till VM-starten. 
Min andra VM.start, hur stört är inte det? :)
Jag är laddad.
Kroppen känns lätt och fin.
Steget bra.
Dock så är det ett stort hål i mina springskor.
I hälen.
Mindre bra.

Idag var jag till MediaMarkt och lämnade in min Ipod som valde att lägga av efter ett träningspass för ngn vecka sen.
Jag trodde i min enfald att jag bara skulle få en ny (både garanti och försäkring).
Neeeej då, den skulle skickas till Apple för att de skulle fastställa att den var trasig....för det kunde MediaMarkt tydligen inte lösa ut själva.
Så som det ser ut nu så är jag Ipod-lös inför Holland.
Obra situation.

Ngn som har en att låna ut?

Idag fick jag ett rackarns glatt besked förresten! :)
På mitt jobb har vi något som heter Rals Bilaga 3, som lätt förklarat är en budget till för kompetensutveckling i riktning med ens egen utvecklingsplan.
Jag lämnade för ett tag sedan in en ansökan till att gå en utbildning till Kostrådgivare.
Idag fick jag besked att ansökan blev godkänd!
Så i höst går jag en två veckors lång utbildning på Pauluns Näringscenter för att bli diplomerad kostrådgivare :)

I övrigt så jobbar jag i helgen.
Verksamhet på Marma skjutfält = radio-och-bloggskugga.

Jobba mig toktrött och sova lite mer om nätterna kanske?