TEC 2014; Analysen

Dåså, dags att summera det hela.

Framgångsfaktorer:

- Tempo och precision vid varvning: 
Det fanns aldrig några tveksamheter vad jag skulle göra. Jag visste var Rikard skulle vara. Jag fokuserade enbart att skapa ögonkontakt med honom. Slänga gamla flaskor, grabba nya. Sen skulle följande alltid finnas i "varvningsbacken" så att jag skulle ta det jag ville ha (vilket jag bestämde minst 1 km från varvning): Swebars, Hammer Gel, musikspelare, saltpåsar,, koffeintuggummi och koffeinsugisar.
Ville jag ha något annat så skulle jag be om det (om det inte fanns på supporterbordet) och så skulle jag få det nästa varv. Det är bra att ha något att se fram emot.

- Delmål:
Efter 4 varv skulle jag få en Gainomax. 
Efter 8 varv skulle jag få en Fanta och vara halvvägs.
Efter 10 varv skulle jag få en pacer.
Efter 12 varv ytterligare en Gainomax.
Det gäller att alltid ha något att se fram emot och nöja sig med det för stunden.

- Disciplin:
Jag hade mina gåställen. 
Märkte ut de under första varvet och var stenhård.
Ex: Från snitseln vid trädet till bänken i backen på andra sidan järnvägen. Från trappan till stenen i marken vid hästgården. Från stolpen till snitslen vid backen efter tunneln innan 6km.
Inte en meter längre eller kortare.
För att ge musklerna och kroppen en chans att aktivera andra muskler. Jag hade även en stretchrutin medan jag gick; axlar, sidan och bröstrygg.

- Ta kontrollen över det du kan kontrollera, acceptera resten:
Behöver man gå på toa, så gör man det. 
När det var varmt och jag kände att jag svettades och hade ont i kroppen, så tillförde jag salt vid varvningen, två småpåsar varje varv. Jag är rätt känslig för värme och sprang i linne hela loppet förutom de tre sista varven då jag satte på mig en jacka. 
Att bestämma innan varvning vad jag skulle göra och ha med mig ut på nästa varv sparade mig tid vid varvning, man ska inte behöva fundera. Antingen ska man ha bestämt innan vad som ska hända eller så ska någon säga till en vad som ska hända.
Vid den här punkten är jag för erfaren för att göra dumma misstag.

Mina magproblem efter 2 varv  berodde förmodligen på en "för näringsriktig" frukost.
Min vana trogen så åt jag fiberhavregrynsgröt med frön och russin. Till det åt jag 2 kokta ägg.
Jag vet att "man" säger att man inte ska äta fiberrikt men det gör jag alltid.
Frågan är om man inte ska gå in på en mer "snabb" frukost. Rune Larsson gjorde t.ex. sitt bästa 24h-lopp efter en frukost bestående av ostkaka och sylt.
Jag slutade äta Swebars efter 3 varv också, det tror jag var en bidragande faktor till att magen ordnade upp sig.
Jag åt Immodium efter 4 varv också. Det hjälpte.

Energimässigt:
- Jag hade alltid två Nathanflaskor (ca 3 dl/flaska) med Perpeteum med mig. Samt att jag alltid tog något vid varvning att äta. Persikor eller macka. Jag kände mig aldrig hungrig.
- Åt och drack var 5e km. Hade med mig Nötcreme från varv 4 ungefär.  Funkade jättebra. Dock fick jag ont i gommen efter loppet, det har jag varit med om förut, undrar om det har något att göra med att man inte använder käkrörelsen så mycket?
- Förutom mina "belöningar" vid delmålen så fick jag öl vid varvningen vid 11e varvet, tror det är bra att bryta av med någon annan smak för att hjärnan ska aktiveras lite.

Support:
- Min sambo var huvudsupport och han skötte sig utmärkt! Vi gick igenom innan loppet vad han hade för uppgift vid varvning och vad som skulle finnas tillgängligt. Extrakläder om jag behövde byta fick ligga i väskan medans förstärkningsplagg som jacka, pannband och vantar fick ligga i backen om det blev för kallt.
Elisabeth var min första pacer och hon hade fått tydliga instruktioner. 6min/km och det fixade hon galant. Hon peppade och skällde på precis rätt sätt.
Jag avskyr att höra att jag är duktig, men behöver fokusera på det jag kan göra bra och bättre istället.
R tog över som pacer vid 14e varvet.
Han gjorde ett utomordenligt jobb. Det är en svår balans det där. Vi pratade lite i början men tystnade sen. Men han höll mig alert.
Anna G var som vanligt underbar. Det är alltid tryggt att ha någon som vet vad det handlar om med. Hon försökte enträget pracka på mig en jacka men jag var för varm :)

Sätt upp ett mål och håll fast vid det:
Det gör ont att springa 16 mil. Det är ingen ljuvlig resa.
Jag hade ett mål. 
Att vinna och göra det på en bra tid.
Att våga satsa och våga springa på är inte lätt, jag var skitnervös innan. 
För mig handlar det inte om att klara distansen. Det är jag förbi.
No guts, no glory.


Saker jag gjorde mindre bra:
- Endast en sak:
Vid varvningen till sista varvet tillät jag mig själv slappna av och visste att det snart var klart.
Det sista varvet var också det långsammaste.
Från att inte ha gått på toa sen varv 5 var jag tvungen att panikhoppa in i skogen halvvägs runt.
Jag upplevde en trötthet som jag inte hade erkänt förrän sista varvet och smärtan i benen var påtaligare.
Inte ok.
Behövs att jobba på.
Det är inte över förrän det är över.

Sammanfattningsvis är jag otroligt tacksam för de som vigde sin lördag och söndag för att vara på plats ute i Täby.
Ingen nämnd , ingen glömd.

En speciell eloge till Elisabeth, Anna G, Anna J min fina syster och min älskling Rikard som fanns vid min sida. 
Jag hade inte kunnat göra det här utan er!

Imorgon bitti åker vi till Köpenhamn över påskhelgen.
Det finns mycket att fira.

- 8 års kärlek (vi hade vår årsdag i lördags, 12/4, hur gör man det bättre än att springa 100 miles?).
- Nytt jobb för min älskling.
- Min seger i TEC.

Åter på söndag kväll.

Glad påsk!