Broadway Ultra Society 6h-race 2014; My side of the story, eller; Just idag var jag stark

(skrev det här inlägget på flygplatsen igår men fick inte igång internet så det kommer nu istället) :)

Igår morse ringde klockan 05.40.

Det blev inte många timmars sömn då vi hade varit och kollat NHL-hockey kvällen innan.

När jag gick och lade mig hade jag inte riktigt bestämt om jag skulle åka iväg eller inte.

Jag hade fått bekräftat via mail att man kunde efteranmäla sig på plats, samt att jag hade fått vägbeskrivning av hotellpersonalen och de hade försäkrat mig att det var ”very safe” i området jag skulle till.

Jag sov lite oroligt men när klockan väl ringde drog jag snabbt på mig kläderna så att jag inte skulle ångra mig.

Jag traskade gatan upp till Penn Station, köpte min tåg och bussbiljett, lite frukost och inväntade sedan avgång.

Klockan 6 på morgonen fanns det alla sorters människor i rörelse vill jag lova.

Iväg med tåget om än några minuter sent och bort från ett mörkt Manhattan.

20 minuter senare klev jag av i ett gryende Queens.

Hittade strax busshållplatsen men fick vänta ett bra tag då den var 15 min sen.

En kille bakom mig var lagom imponerad då han tydligen skulle till jobbet.

Iväg med bussen och nu tappade jag allt lokalsinne.

Plingade där jag skulle av och lyckades iallfall tack vare lite samverkansskills hitta fram till tävlingsplatsen.

Det påminde om ”alla andra ultralopp” så jag kände mig hemma.

Några tappra eldsjälar i full färd med att montera upp tält och vindskydd där man kunde lägga väskor, några som höll på att skiva upp bananer och någon som ställde ut koner och kopplade in stora klockan.

Anmälde mig, fick min nummerlapp och fixade i ordning det sista.

Informationen precis innan start innehöll en beskrivning av banan; det skulle bli en kuperad 5km-slinga i parken (Alley Pond Park) där vi befann oss samt att vi skulle leta efter ”fräscha pilar”. Något mer uppfattade jag knappt för han pratade så fort :)

Japp, hur svårt kan det vara?

Tog en snabb blick över startfältet när vi ställde upp och kunde detekera en eller två individer (av kvinnlig sort) som såg ruttade ut.

Yeah yeah, vi får se hur det blir, jag ska göra mitt eget lopp, jämn och fin fart genom hela loppet och sköta energiintaget.

Startskottet gick och vi sprang iväg.

Inledde med en km-lång uppförsbacke, först svagt uppför, sen tvärt.

Därefter en högersväng och in i en gles skog, fortfarande på asfalt. En till uppförsbacke och därefter nerför en kort bit. Vi svängde vänster och gjorde en lov runt en öppen gräsyta och sen kom en brant backe till uppdelad i två omgångar. En kort lov runt en till gräsyta, en till uppförsbacke och sen bar det nerför samma väg som man inledde med.

Varvning och sen upp igen. Jag drack ett halvt glas Gatorade, det enda under loppet.

Det tog mig 15 km innan jag kände att jag var igång på riktigt, men höll ändå en jämn och fin fart på ca 5.15-5.30/km.

En varvning till och jag tog en av mina Hammer Gel och två glas vatten.

Jag visste att en tjej sprang väldigt fort, hon låg ca 1,5 km före mig och såg pigg ut, vi hälsade när vi möttes.

Jag tänkte att jag springer i alla backar tills jag inte orkar mer, då går jag fort uppför de.

Det behövde jag aldrig. Jag kortade ner steget och strävade efter att bibehålla en bra teknik trots att det började suga i låren efter några varv.

Vid 2 mil blev det toastopp och någon minut extra den kilometern.

Jag åt och drack varje varv, det behövdes.

Jag kände att frukosten;  en halv non-fat-turkey-sandwich (vad är det med USA och nonfat????), apelsinjuice och en kopp kaffe, inte var så mycket att fylla magen med så jag åt två bitar powerbar och drack cola varannat varv, och varannat varv en gel och vatten.

Helt plötsligt hade jag sprungit 3 mil och ca hälften av det jag hade planerat.

Jag kände mig hur pigg som helst och det kändes som jag flög fram. Visst sög det fortfarande i benen i backarna men jag var stark. Väldigt stark.

Det hela kändes ansträngningslöst på något sätt.

Jag höll koll på klockan för jag ville ändå hålla ett jämnt och fin tempo, såg till så det inte rusade iväg. Det gick bra.

Hade inte sett tjejen som ledde något mer men funderade inte så mycket på det utan sprang på för mig själv och koncentrerade mig på att göra mitt eget lopp. Jag skulle ju inte tävla....

När jag var på väg in för varvning vid 45 km hade jag bestämt mig för att gå på toa igen.

Blev skapligt förvånad då jag passerade tjejen som ledde i nerförsbacken på väg mot varvning.....

Här ska inte gås på någon jäkla toa. Nu kör vi!

Hornen växte.

Jag hällde i mig ett glas cola och satte fart uppför backen igen efter varvning. Hon skulle inte ikapp mig! (såhär i efterhand tror jag att hon bara sprang marathondistansen).

Jag hade för mig  att det stod i tävlingsPm.et att sista timmen skulle vi springa på en kortare bana, ca en km på platten.

Jag varvade vid 5h och 5 min och var bergsäker på att de skulle skicka ut mig på den kortare rundan. Men icke sa nicke, ett varv till. Phiew, ok, bara att tugga.

Upp upp upp.

Runt runt runt

Ner ner ner.

Nu var det den kortare banan.

Hade ca 25 minuter kvar när jag gick ut på den kortare svängen men konstaterade rätt snabbt att även fast den längre var jobbigare så blåste det inte och nu gjorde det ont i benen när jag sprang på platten. Det hade det inte gjort på den kuperade slingan förutom nedförsbacken.

Det var rätt tjockt på banan då det hade startat ett 3h-lopp efter halva tiden, men det gick bra att springa ändå.

10 min kvar. Phiew.

Andas Maria.

Fin teknik nu.

Hela vägen in i kaklet.

50 sek kvar.

Ok, en sista sprint.

Vissel vissel vissel.

Stopp.

Det fanns markeringar längs banan och sen gick vi i samlad tropp och meddelade vilken markering man stannat vid.

Bytte rätt snabbt om till torra kläder. Fick i mig lite mat. Pratade med en dam som tyckte jag var fantastisk, hehe, ”I love girls who just kick ass”.

Tack och bock!

Hängde kvar en stund, drack kaffe, men det verkade inte bli någon form av prisutdelning och jag hittade inga resultatlistor (ville veta hur det gick i herrklassen då det var åtminstone 5 grabbs som sprang tokigt fort), så jag smet.

Och där började ett bussäventyr som varade i ca 90 minuter innan jag gav upp och hoppade på ett tåg istället. Det är bättre med saker som går på räls.

Ca 12 timmar efter jag lämnat Manhattan var jag tillbaka på hotellet och tog en välförtjänt lång,  varm dusch.

Jäklar vad nöjd jag var med mig själv.

Mycket väl genomfört Maria!

Energi, tempo och kläder var helt rätt.

Det var kanske 8-10 grader ute och regnet hängde i luften men det var uppehåll hela tiden, idag kan jag också konstatera att ”solen” tog ändå, fick ränder efter linnet.

Kläder hade jag 3/4kompressionstights (nyinköpta CWX Stabilyx, kompressionsstrumpor (2XU, rosa ofcourse), linne (Team UltraSweden) och sleeves (blåa med Swedish Armed Forces, som jag tog av efter 4 mil).

Energi petade jag i mig var 5e kilometer, det var iochförsig det enda alternativet.

Tempot kändes kanon hela vägen och det kändes som jag inte behövde anstränga mig nämnvärt, dock var det något motigt de första 15 km innan jag kom igång riktigt. Har inte kollat km-tiderna än, får analysera vidare på det.

Ett bra formbesked.

Just idag (igår) var jag stark!