Längtar efter grispass i minusgrader och småspik

"Man" ska ju inte klaga på värmen nu när vi äntligen har fått en fin sommar. Men det är det ju rätt många som gör ändå, man vill gärna ha det där svenska "lagomet".

Inte för varmt och inte för kallt, inte för mycket regn, men lite behövs ju ändå.
Aldrig blir man nöjd.

Jag däremot, har inte så mycket emot de där novembermånaderna med blåst, lövfall och regn.
Den största skillnaden , träningsmässigt, är att det tar lite längre tid för tvättkorgen att bli full på sommaren då man inte använder lika mycket kläder :)
Den senaste veckan har jag längtat rätt bra efter tidiga, långa grispass i minusgrader och småspik. :)
Men men, med lite justering så klarar man ju denna värmen också. Samt att den är ju inte här så himla länge egentligen.

Dock har jag fått lägga träningen sent på kvällarna när det svalnat lite och solen gått ner.
Det började i förra veckan med onsdagens distanspass. 
21.30 stack jag och R hemifrån. 
På torsdagen åkte jag och syster upp till Dalarna. Där släppte hon av mig ca en och en halv mil hemifrån mammas hus och så sprang jag resten.
På fredagen var det styrketräning, som avverkades på förmiddagen inomhus (de där Anna Laurell-armarna börjar faktiskt få lite form ;) ) och så strax över en mil på kvällen. Det måste nog ha varit varmaste dagen hittills, 33 grader i skuggan.....phiew.....

Lördagens 18 km blev också en sen historia. 
21.30 lämnade jag och gav mig ut på en runda som jag sprungit många gånger förr. När jag var yngre och tränade inför mitt första marathon sprang jag ofta den rundan med mamma på cykel som langade vätska.
Nuförtiden är den inte så himla lång (15 km) men då verkade den oändlig :)
Jag tog en extra runda för att komma upp i distans och jag kände mig grymt stark hela passet och hade en tempoökning mellan 5-16 km tror jag. 

Det längsta passet (32 km) förra veckan krävdes lite extra pusslande, vid middagen kläckte min svåger ur sig att det skulle vara kul att hänga på fast på cykel. Planen var att springa uppe i Tjärnaberget i Borlänge.
Klockan drog iväg och han började ångra sig när himlen öppnade sig och regnet vräkte ner. 
Men när jag väl hade bytt om fick han dåligt samvete för att lämna mig i sticket så det slutade med att jag fick sällskap ändå.
Dessutom ville mamma inte släppa iväg mig själv. Det hjälpte inte att jag försökte förklara för henne att jag är 29 år och att jag ibland springer ensam ute i förorterna i Stockholm kl 4 på mornarna. Det spelade tydligen ingen roll.



Det "värsta" med att träna såpass sent är att dygnsrytmen ruckas lite då man blir uppe lite för länge för att hinna med att få i sig mat efter passet. Visserligen har jag ju haft semester men vill ju inte sova bort dagarna.

Hursomhelst var det väldans trevligt med sällskap och jag gjorde relativt snabba 32 km den söndagskvällen för att var distanspass utan egentlig fokus på fart.

Jag hade snabbare snitt på de 32 km än jag hade på gårdagens morgonrunda runt Brunnsviken.
Jag stack hemifrån vid 07.30 och då var det 24 grader. 
Jag blötte tshirten i vattnet vid kanotklubben men det hjälpte föga. Vattnet var lika varmt som luften.

Anyway.
Sista veckan på semestern börjar lida mot sitt slut. 
Imorgon tar jag tåget till Skövde för att kolla in Ultrafestivalen, har en känsla av att det kan hända stora grejjer där denna helg.
Ska även hänga lite med fina vänner och avverka några kilometer på Billingen. 

Nu ska jag smita iväg på yoga, ryggen har krånglat lite de senaste dagarna så jag hoppas det kan råda lite bot på det.

Over and out.

Funderar på om dessa är coola eller asfula?
Asics till vänster och Nike till höger.