På begäran, Salomon X-reid Hardangervidda, en kort analys

För några dagar sedan fick jag en kommentar på racerapporten från Norge;

Tomas Roos18 juli 2014 08:19

Respekt!
Berätta gärna mer om vilken utrustning ni använde. Vad skulle ni gjort annorlunda mm

H//Tomas

Absolut!

Jag kan ju bara svara för mig själv, men här kommer det.

Utrustning:

På mig vid start hade jag:

- 3/4 kompressionstights, Stabilyx,  CWX  
- Kompressionsstrumpor (rosa såklart), CEP
- Funktionst-shirt, årets Sthlm marathon-tröja  , Asics
- Sleeves, Swedish Armed Forces :) , Trimtex

På fötterna satt mina nya Icebugs RBX9 (med gummidobbar). De funkade toppen hela vägen förutom de 2,5 km asfalt in mot Rjukans centrum, där gjorde det riktigt ont då dobbarna liksom tryckte upp under fotsulan.

Fötterna var självklart väl insmorda med Sportslick (Guds gåva till ultralöparen) som förhindrade ont och skav.

Det var över tiden rätt behaglig temperatur och jag frös aldrig.

Vid kontrollen i Kalhovd (efter ca 70 km) bytte jag till en torr tröja (Asics funktionstshirt) och  torra strumpor (kompressionsstrumpor från 2XU). I dropbagen där hade jag också lagt ett par andra skor (Asics GT2000 terräng som jag sprang TEC 100 i,  ifall Icebugsen skulle visa sig vara ett dåligt val. 

Men det var de inte och fötterna mådde bra hela vägen.

På ryggen hade jag min löparryggsäck från Lowe Alpine, (tror den rymmer 25 li).

I  den hade jag den obligatoriska utrustningen:

- Vattentät jacka och byxor (mitt helt vanliga regnställ från North Face)

- Mössa och vantar

- Ullunderställ

- Räddningsfilt

- Pannlampa

- GPS från tävlingsledningen

- Visselpipa

- Gravljus och tändstickor

Ytterligare saker jag hade som ej var obligatorisk:

- En påse med diverse piller (Voltaren, Alvedon, Immodium)

- Vätskeblåsa med 1,5 liter Perpeteum

- Hammer Gels (ca 10 st tror jag att jag fick i mig sammanlagt)

- Minisnickers (åt nog ca 10 st där också)

- Koffeintuggumi

Avseende energin så drack jag varje halvtimme och åt + drack varje heltimme. 

Jag fyllde blåsan med ny Perpeteum vid dropbagsen.

Vid sista kontrollen i Rjukan innan stigningen hade jag lagt en Brieost och en Mountain Dew :) hehe, rätt gott, där bytte jag även till en tjockare långärmad Crafttröja med inbyggda vantar som också var vindtät.

Jag är supernöjd med energiintaget och nivån låg jämnt genom hela loppet. Jag var pigg och fräsch i huvudet och kände mig aldrig energisvag. Magen skötte sig ypperligt och allt stannade kvar där det skulle.

Sen om det var Perpeteumets förtjänst eller det faktum att tempot var förhållandevis lågt låter jag vara osagt. Men inför nästa långa lopp är det definitivt Perpeteum som åker med som huvudenergi.

Jag och Emelie funkade väldigt bra som team.

I och med att jag har mindre erfarenhet av fjällöpning än hon så låg jag först när det var smal stig.

På grusvägen sprang vi i bredd och uppför sista stigningen tog hon täten. Jag tittade mest på hennes hälar och traskade efter så gott jag kunde.

Vi sa inte speciellt mycket under loppet men det var inga konstigheter. Ingen av oss är speciellt social när det är tävling.

Hade jag fått göra något annorlunda så hade jag lagt stavarna i dropbagen i Rjukan för att få hjälp i stigningen. I slutet upp på toppen hade det inte gått att använda de men det var lång stigning innan dess där man hade haft stor hjälp av de.

Vi hade nu lagt våra i dropbagen vid Kalhovd efter inrådan, men där gjorde de inte speciellt stor nytta.

Det jag har lärt mig (eller fått bekräftat) är att det verkligen lönar sig att ta det lugnt i början, det är en lång distans som skall erövras och fördela energin från början var rätt.

Enligt en medtävlande så nådde 10 av de 15 som var först till första kontrollen aldrig målet.

The end.

Bjuder på två svettiga efter-långpass-bilder från Polen :)