söndag 14 september 2014

Gore Tex TransAlpine 2014; My side of the story, del 2

Vaknade upp i St. Johann in Tirol tidigt på söndagsmorgonen. Något stel och sömndrucken men vid gott mod.
Andra dagen skulle vara värst var det någon som sa.

Även denna dag var vädrets makter inte på sitt bästa humör utan dimma och ett tjockt molntäcke uppenbarade sig på himlen samtidigt som det regnade och var lite småkyligt.

Dagens etapp skulle bestå av 49 km som skulle ta oss till Neukrichen innehållande en klättring på 1819 m upp till 2066möh som högsta punkt.
Det skulle gå mest uppför hela tiden förutom sista milen.
Whoppa! Sounded like a great way to spend a Sunday :)

Kl 07.00 small skottet och nu började dagens utmaning.

Banan var förhållandevis platt rätt länge. 
Vi sprang genom på asfalt, genom små byar, genom skog på grus, passerade Kirchberg (hehe) och sedan en lång sträcka in en vacker dal där nationalparken började.
Långa sega grusvägar där det var svårbedömt vad som var mest löpekonomiskt, att gå eller springa.

Vi var ändå pigga och tuffade på bra genom regnet som inledde dagen.
Det upphörde senare och temperaturen var behaglig.

Det gick uppför mest hela tiden från 20 km upp till 40 och  skogsvägen gick så småningom över till stig och vi tog oss upp längs gräsklädda, branta väggar på smala stigar.
Nu började det regna rejält och blåsten var ihärdig.

Vi båda är inget fan av värme så vi tog beslutet att inte stanna för att förstärka klädseln utan köra på för att snabbt komma ner igen.
Väl uppe på 2000möh planade det ut och liknade mer den fjällöpning jag upplevde under X-reid i somras.
Benen mådde bra av att nu få springa och farten var god.
Det var några trixiga passager men jag höll mig på fötterna utan incidenter som tur var :)

En sista klättring upp mot checkpoint nr 3 och således också 9 km kvar till mål och sen började det gå nerför.
Det växlade mellan serpentin på grusväg, teknisk stig med mycket rötter, lera med gräs (liknande dag 1) och asfalt.
De tre sista kilometerna, som bestod av serpentiner på asfalt,  såg vi byn, dock ej målet, och där lät vi benen trumma på och skickligt nog hade vi liknande kilometertider som i början. Bra taktik med andra ord :)

Efter 49,2 km och 6.41.52 och vi behöll vår 12e plats.

Efter mål fanns det lite mat, i Neukirchen hade de sjukt goda mackor med Salami.
Sen fick man en RedBullCola......mindre god....dålig idé...

Nederlaget kom när vi anlände till campen och blev varse om att det saknades varmvatten....
Jaja, vad är väl en bal på slottet?

 Energi:
Jag körde enligt mina gamla rutiner och drack och drack/åt varje halv/heltimme. 
I vätskeryggan hade jag 1,5 li Perpeteum med apelsin/vanilj-smak....väldigt mysko smak, lite blaskigt men lättdrucket och neutralt ändå på något vis.
Energi i fast form varierade jag mellan minisnickers och Hammers Gel (där är Huckleberry blueberry favoriten).
På checkpointsen fanns; vatten, sportdryck (High 5 tror jag den hette), soppa, frukt, nötter.
Oftast tog jag en bananbit för variationens skull och vid behov fyllde jag på vätskeblåsan med vatten.

Magen fungerade hur bra som helst och allt stannade kvar där det skulle.
Jag var låg på energi en enda gång men det ordnade sig efter lite soppa vid en checkpoint. I övrigt var huvudet och kroppen oerhört samspelta.

Frukosten varierade beroende på vilken ort man var på men överlag så fanns; youghurt, vitt bröd, smör, ost,, frukt, kaffe, någon form av skinka och frukt. Hade man tur så fanns det ägg.
Inte min normala frukost men det funkade.
På kvällarna var det pastaparty och där var det mest pasta och lite grönsaker men däremot inte så mycket av ex-vis  köttfärssåsen. 
Oftast gjorde vi så att vi gick och åt något mellan dusch och pastaparty, annars dröjde det alltför länge.
Vid något tillfälle fanns det alternativ till pastan.
Hade jag fått önska så hade jag velat ha mer protein.

När vi gick och lade oss regnade det fortfarande och det ryktades om grov storm längs banan inför etapp 3.

...fortsättning följer :)






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar