Jag vaknar upp i den stora tennishallen i Sand in Taufers efter en dålig natts sömn.
Tur vi inte ska springa så långt idag.
Dagen innan hade en förbaskat god italiensk pizza landat i min lilla mage.
Sen landade det ännu mer pasta på pastapartyt.
Det behövdes.
Dagens etapp innebar något som jag aldrig gjort förut.
En vertikal kilometer!
Yiacks.
1084 höjdmeter skulle avverkas på en sträcka över 6.7 km.
Omvänd jaktstart.
Laget behövde inte hålla ihop (det räknades också som en individuell tävling).
Ingen obligatorisk utrustning denna etapp men jag valde att ha vätska med mig. Det var varmt.
Solen sken från en klarblå himmel och stämningen var på topp.
Highway to hell spelades i högtalarna innan start och allt var som det "brukade". :)
Vi värmde upp och kikade in första kilometern innan själva backen började.
11.06.40 stack vi iväg och jag var fasiken lite nervös.
Den lättsprungna kilometern var snart klar och nu var det dags att börja tugga backe.
Jag hade räknat lite grovt på att det skulle ta mig minst 90 minuter upp. Jag kan inte springa i den lutningen såpass länge.
En fot framför den andra.
Jag jobbade med stavarna och höll blicken framåt.
Såg till att få i mig vätska varje kvart, mest för att ha något att se fram emot.
Snart började de snabbare löparna komma ikapp mig. Det var smalt och jag försökte hålla mig på kanten utan att behöva tappa fart.
Det var lockande att ställa sig bredvid stigen och "vänta in" löparna när jag hörde de (för jag ville mest stanna hela tiden) men jag envisades med att trycka bort mjölksyran och lyfta fötterna och fortsätta framåt.
Snart kom Max från Team Marathon.se, jag fick en klapp på ryggen innan han fortsatte upp på lätta ben.
En ung amerikanska kommer farandes i en ännu högre fart. Satan vilken speed!
2 km kvar nu.......
1km..........
Nu hörde man speakern från målområdet som kokade av folk.
Under kabinliften, nu planade det ut och jag ökade frekvensen på mina tunga ben.
Målportalen blir synlig och Ted möter mig i sista motlutet. Dock hör jag inte vad han skriker för jag andas så tungt.
In i mål och jag stannar klockan på 1h och 24 minuter.
Helt galet.
Tänk att folk tävlar i det här :D
Strax efteråt kommer ledaren.
48 min blir snabbaste tiden!!! Crazy.
Vi landar på uteserveringen och trycker i oss av lasagnen.
Sjukt gott.
En öl landar bredvid lasagnen i min mage innan vi tar kabinbanan ner.
I och med att vi inte sprungit så långt så finns det gott om tid till att förlusta sig i Sand in Taufers (ett ställe som inte kan ha haft mer än 2000 invånare).
Jag ägnar mig åt att ta en tupplur innan jag packar om i min väska då min ordning har blivit lite tilltufsad.
På kvällen drar vi ihop svenskgänget för en middag på ett familjeägt ställe som nog inte väntade sig riktigt så många hungriga löpare den kvällen.....
Rödvinssås i knäet.
Slut på mat.
Fel mat till fel bord.
Fel mat pga språkfel på menyn och som grädde på moset så hade gelaterian vi spanat in stängt när vi hade ätit klart.
Men men.
En fin dag i Italien trots allt :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar