måndag 15 september 2014

Gore Tex TransAlpine 2014; My side of the story, del 3

Dag 3.
Etapp 3.

Ett ofantligt regnigt Neukirchen. Molnen var tjocka och man såg inga berg.
Kvällen innan hade vi fått besked om att starten inledningsvis var flyttad till kl 09.


 
Såhär skulle banprofilen och sträckan sett ut. Nu blev det inte riktigt så.


Det pratades om att det var väldigt dåligt väder på toppen vi skulle upp på. Det ska ha blåst 80 km/h (låter det vettigt???) samt kraftigt snöfall.
Helt förståeligt att de inte ville släppa iväg 600 pers upp där.

Måndag morgon fick jag ett sms där det står att starten är flyttad till kl 10 och att vi kommer att springa 28 km istället, med start och mål i Neukirchen.
Jahapp.
Ingen aning om hur banan såg ut avseende höjdprofil eller sträckning. Vi hann få en skymt av ett papper med information på strax innan start men vi visste inte alls vad vi hade att vänta oss.

Starten gick och vi sprang ut från det lilla samhället.
Svagt uppför först.
Jag hade startat med jacka på mig. Efter ca en kilometers löpning blev det alldeles för varmt.
Vi gjorde ett snabbt stopp och jag packade ner den i vätskeryggan.
Detta visade sig vara ett väldigt otaktiskt stopp för efter ytterligare några hundra meter blev det stopp, kö, vi stod still och väntade när folkhopen masade sig in på en "single trail". 
Väldans brant också så det gick inte att göra så mycket åt saken.

Sen gick det uppför.
Oj vad det gick uppför.
Det var segt i mina små kycklingben men jag stretade på.
Uppför, uppför, uppför.
Brant nerför och sen uppför igen.
Vackra vattenfall blandades med leriga stigar och regnet höll i sig.

Efter några kilometer brant utför bar det av längs med dalen bort mot en annan sluttning.
Vi var starka på det flacka partiet och knaprade en eller två placeringar.

Fältet var rätt utspritt när vi nådde halvvägs vilket också var andra checkpointen.

Ted hade för sig att det inte var speciellt mycket stigning kvar men det var fel.
Vi letade oss upp längs en fantastiskt fin stig bredvid ett vattenfall. 
Det skulle varit väldigt fint att fånga på bild, men sånt där har man inte tid med när man har nummerlapp på sig.

Uppför, uppför, längs med, lite nerför, uppför igen och sen hade vi tre kilometers grusväg innan vi var "nere" igen.

Bara kort kvar nu. 
Vi såg kyrktornet där målet var.
Över en åker, under vägen och så svagt uppför, ooooh så segt i benen, innan vi hörde den karismatiska speakern och vi svängde in på huvudgatan och såg den uppblåsbara portalen.
Jäklarns så skönt att vara imål.
Jäklarns så segt det var i benen idag.
Phiew. Det var en tung etapp för fröken Jansson. Förmodligen för att jag inte visste vad som komma skulle.

Efter mål hämtade vi ut våra dropbags vi hade lämnat in på morgonen och fick på oss torra kläder.
Efter det var det buss som gällde till Prettau där vi egentligen skulle ha gått imål.
En tre timmars bussresa och vad gör fröken Jansson?
SOMNAR.
Oj så skönt det var.
Väl framme blev vi inkvarterade ovanpå en brandstation. Mjahapp, jag fick en guldplats nära en vägg där jag kunde ha lite extra space. Dessutom låg det en lite påse med gelebjörnar på väskan när vi kom. OCH så fanns det varmvatten i duschen! Man får vara glad för det lilla :)

43 kilometer som blev 28.
Imål på 3.54.05 och vi hade halkat ner till 16e plats i mixedklassen. 


Det här med utrustning:
Obligatorisk utrustning för samtliga individer var:
 - Minst vattentät jacka, utöver det, "protection from the elements"
- Varm klädsel, långärmad tröja och byxor, ett isolerande lager att ha under regnbyxor
- Mössa och vantar
- "X-mug", en kåsa man fick vid registrering
- Legitimation
- Minst 1,5 liter vätska

Obligatorisk utrustning för varje lag:
- Nödkit; första hjälpen, räddningsfilt, visselpipa
- Trail book (fick vid registrering) och karta över varje etapp
- Ryggsäck
- Mobiltelefon med räddningstjänstens nummer inknappat
- Rekommenderad utrustning: GPS, stavar, solskyddsfaktor, fet kräm mot skavsår, skavsårsplster, extra mat och dryck.


Jag hade en vätskerygga från Nathan där det får plats en 2liters-vätskeblåsa (lånat från den eminenta fröken Grundahl), men hade min egen blåsa vilket gav plats åt andra saker.
I ryggan hade jag: 
- Räddningsfilt
- Långkalsonger 
- Jacka (The North Face stormblocker jacket)
- Vindbyxor (Newline)
- Hanskar (löparvantar från Asics)
- Mössa (2XU)
- Karta och trailbook
- Kåsan
- Visselpipa
- Legitimation

I klädväg sprang jag alla etapper i 3/4-tights från 2XU, samt kompressionsstrumpor från densamma (eller CEP), jag hade t-shirt de flesta dagarna  och där var det mest "vanlig" funktionst-shirt" från Asics.
Denna dag hade jag också en löparkeps från GORE.

Inledningsvis kände jag mig alltid varm när vi sprang. Det var aldrig kallt trots att det blött och regnade på de första etapperna. Men det gav sig lite längs vägen och trots värmen så var det skönt när det blåste rejält uppe på topparna att ha i princip långbyxor (kompressionsstrumpor och 3/4tights=långbyxor) :)

På fötterna satt mina Icebug Enlite med RBX9-gummit. Sjukt bra grepp!!! Jag var nervös några gånger att de inte skulle fästa men på alla blöta partier var det aldrig något problem.

Jag sprang med stavar från LEKI (teleskopstavar som man kunde dra ut i två etapper) och de tror jag räddade både mina ben och min kropp.
Hade jag inte haft de hade jag gått mycket med händerna mot låren och tryckt ifrån i uppförsbackarna. Tack vare stavarna kunde jag hålla en bra och upprätt teknik och använda armarna för att avlasta. Jag hade tillochmed träningsvärk i tricpes de flesta dagar :)



Målportalen i Prettau som vi aldrig sprang igenom.














Stage 3. 28 km istället för 43.30. Lite surt, men säkerheten går först. Efter varje målgång bjöd GoreTex på öl. "With, or without". Without var rackarns god.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar