fredag 21 september 2012

En ultralöpares bästa vänner?

Idag valde min vänstra lilltånagel att säga upp sig.
Jag hade det på känn efter Polen men såg till min glädje hur den verkade vilja stanna kvar under veckan i Spanien.

Men idag gav den upp så nu är jag lilltånagellös på vänster fossing.
För tredje gången faktiskt. Den är ioch för sig så pass liten att det inte tar lång tid innan den växer ut igen.
Rätt fascinerande det där alltså, har även blivit av med båda stortånaglarna två gånger om.

Samtidigt valde även översta hudlagret att tacka för sig.

Äckligt med fötter?
Nja, ibland luktar de ju inte speciellt gott, men de är rackarns bra att ha så man ska ta väl hand om de.
De, tillsammans med pannbenet, är ju ändå två av ultralöparens bästa vänner.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar